Tidigare:
Jag körde in bilen på den lilla strandparkeringen och sedan bar det av till vattnet. Som tur var fick vi tag på två hyffsade solstolar och den perfekta platsen att ligga på. Jag drog av mig mina kläder som jag hade över bikinin och la mig sedan ner på solstolen och slöt mina ögon.



Vi låg en lång stund och bara solade. Att känna den varma vinden mot kroppen är nog det bästa som finns och att vara med sin bästavän är ett gigantiskt plus! Men även när jag låg där och solade så kunde jag inte få bort Justin ur huvudet. Var är han nu? Vad gör han? De tankarna snurrade runt i huvudet precis hela tiden.

Och inte bara det, vi pratade också lite om honom. Brooke vågade först inte fråga men jag kände på mig att det var det hon var påväg att fråga så jag berättade som det var. Att jag tycker att det känns lite konstigt att han bara "reser" bort i 3 år och sen kommer tillbaka som att inget har hänt. Men jag sa också att jag inte kommer att söka upp honom. Vill han ha något med mig att göra så får han söka upp mig själv.

Samtidigt, Justin's perspektiv:

- Justin? Vill du ha något att äta?
- Ja, gärna! Svarade jag glatt åt henne. 

Hon öppnade och stängde kylen många gånger och efter ungefär 10 minuter senare så kom hon fram till mig med en stor pankaka full med lönnsirap.
- Varsågod. Sa hon sedan.
- Tack mormor.. Svarade jag och log.

Jag skärde en bit och stoppade den i munnen. Det var otroligt gott! Inget slår mormor Diana's pankankor! Det var faktiskt riktigt längesedan som jag åt pankakor. Jag menar, man brukar ju äta det till frukost och jag äter inte frukost så ofta eftersom jag alltid måste komma i tid till en intervjuv eller något annat viktigt. Medans jag åt så kom jag på att jag kanske ska dela med mig av den fantstiska upplevelsen och ta en bild på pankakorna och twittra till mina fans. Så jag drog upp min Iphone och tog ett foto.

När jag kände mig ganska mätt så la jag besticken brevid varandra på tallriken och reste mig sedan upp för att ställa undan de, när mormor plötsligt sa:
- Nej gubben, jag tar det där! Och så grabbade hon tag i tallriken och vandrade tillbaka mot köket.
Mormor är så snäll, jag har verkligen saknat henne. Och morfar med såklart. Vi har inte riktigt haft tid att träffa dem nu när jag har varit så upptagen med min karriär och allt . Det har hänt riktigt mycket på 3 år. Jag har lärt känna Usher, Scooter och en massa andra som står mig riktigt nära nu. 

Efter en stund drog jag upp datorn från min väska och ställde den på bordet, och bara några sekunder senare var jag inne. Jag skrev in andvändarnamn och sen hade jag bara lösen att skriva kvar. Jag knappade in "Cloeochjustin" och sedan loggades jag in. Cloeochjustin? Jag och Cloé har inte talats vid på månader, och inte bara det, inte ens på flera år.

Jag minns när jag började skolan här i Ontario nästan som igår, att Cloé och jag nästan blev vänner direkt. Och hur vi lärde känna varandra mer och mer för varje dag som gick. Idag känner vi inte varandra alls. Jag undrar hur hon har det..?

När jag hade loggats in så laddade jag upp bilden och till den skrev jag "Nothing is better than grandma's homemade pancakes!" och jag fick genast massa retweets.

Cloé's perspektiv:

- Kan du skicka mig solkrämen? Frågade Brooke och tittade på mig.
- Visst! Svarade jag och sträckte mig efter den.
Jag räckde den mot henne och hon tog tag i den och började smörja in sig.

- Så? Frågade hon samtidigt som hon smörjde in sig. - Hur är det mellan dig och Jake?
- Jake? Va? Frågade jag och småkrattade.
- Ja! Jag ser ju hur du tittar på honom, och hur han tittar på dig..
- Tittar på mig hurdå? Frågade jag nyfiket.
Det är inte något imellan mig och Jake, verkligen inte. Jag vill ha ett seriöst förhållande. Inget som håller i bara någon vecka. Usch nej.

- Han ser på dig som att du är den ända han ser. Sa hon sedan.
Det är klart att jag blir smickrad när hon talar om att det är någon som ser på mig på det sättet med jag känner också att det blir lite obehagligt.. Plus att jag inte gillar honom tillbaka, eller hur man nu ska säga. 

Jag talade om för Brooke att jag inte alls hade de känslorna för honom och att jag inte alls tittar på honom på ett speciellt sätt. Men mitt i allt pratande så kännde jag hur jag blev lite kall om nästippen, och jag förstod direkt vad som stog på. Det regnar.

Jag och Brooke avbört allt pratande och vi sammlade ihop alla våra grejer. Jag kände hur mitt hår bara blev
våtare och våtare. Och jag fick lite panik.

Vi hade tagit alla våra grejer och sprang med snabba steg mot bilen.
- Nej! Min mobil! Utbrast jag när jag upptäckte att den var borta.
Jag gav snabbt väskan till Brooke och rusade iväg mot stolarna.
Vart fan är den? Tänkte jag medans jag kände hur paniken steg. Efter en väldigt lång stund av letandes så hittade jag den tillslut och funkade den? Nej! såklart den inte funkar med den oturen jag har.

Jag fortsatte rusa mot bilen även fast jag kände hur ilskan steg inom mig.
När jag kom fram så satte jag min på förarsätet och startade bilen.

- Hejdå! Ropade Brooke när hon rusade in.
- Hejdå! Ses imorgon. Ropade jag tillbaka.

När jag kom hem så svängde jag in på uppfarten och parkerade. Jag låste bilen och rusade mot huset i hopp om att inte bli våtare. När jag kom in så var det helt tyst, man hörde bara regnet som öste ner utifrån. Jag tittade på mamma som satt med pappa och Chris samlade vi matbordet. Alla såg allvarliga ut och jag förstod inte vad det var som stog på. Jag tittade på mamma med en vad-är-det blick.