Never Say Never - Kapitel 96
När jag vaknade nästa morgon så satte jag mig försiktigt upp och gnuggade mig i ögonen. Jazmyn låg inte brevid mig längre, så jag antog att hon hade gått upp. Jag drog mig tillsängkanten och tog upp min mobil. Oh! Great. Ett till hot-sms. Som om hon inte fattar att jag vet att det är hon. Det stog:
"you're about to lose"
Hon tror att jag inte vet att det är hon. Haha. Vad skönt att de ska åka hem idag! Eller ja Caitlin. Christian är riktigt schysst och han skulle gärna få vara kvar längre. Men Caitlin pallar jag inte med.
Jag tog på mig en hoodie och gick ut till köket. Alla andra hade redan gått upp så de höll på att äta.
-Godmorgon Sandra!, utbrast Christian
-Godmorgon Chris!, svarade jag tillbaka och log åt Christian, bara Christian.
Varför ska jag vara trevlig och hälsa på de när de båda har något emot mig. Caitlin är fake! Och Justin tror inte på mig. Vad är det för relation när man inte litar på varandra? Det finns faktist något som kallas tillit, men Justin kanske inte vet det än. Det känns som om Cailtin betyder mer för Justin än vad jag gör, Okej..jag vet att det inte är sant men det känns som det! Att han litar mer på henne än mig.
Det stog redan frukost på bordet så jag sträckte mig fram och tog smöret och började bre mackan.
Jag försökte att inte se Justin i ögonen så mycket som möjligt för jag ville inte tänka på det just nu.
När vi åt var det jättespänt mellan alla, fast det bara var mellan mig och Justin. Det var jätteobehagligt att sitta där i den pinsamma tystnaden så jag åt snabbt upp och dukade av. Och efter frukosten så gick jag upp på rummet och fixade bland mina kläder. Jag vek det mesta och la det fint ner igen. Jag vet egentligen inte varför jag gjorde det men jag ville ha "någon andledning" att inte vara med Justin och Caitlin. När jag var "klar" så satte jag mig i soffan men händerna för ansiktet. Varför händer detta mig? Jag känner mig så ensam.
Plötsligt hörde jag att någon gick i trappan, jag tog snabbt bort händerna för ansiktet och torkade bort tåren som föll.
-Hej Sandra!, hörde jag Christian säga
-Hej, sa jag med ett fake-léende.
-Jag tänkte att du kanske ville ha lite sällskap, du värkar ganska ledsen.
-Aww..tack, ja, jag är lite ledsen.
-Får man veta vad? frågade Christian och satte sig brevid mig i soffan.
Ska han få veta? Eller?
-Jag saknar mamma, ljög jag.
-Okej, sa han och klappade mig löst på ryggen med en medlidande blick.
Det kändes så fel att ljuga för Christian, han har inte gjort något emot mig.
-Ska vi spela FIFA?
-Visst! Svarade jag och tog en kontroll.
Vi spelade en stund och jag ägde ut Christian, hehe. Men när vi hade spelat ett tag så hörde vi röster i trappan.
Ska hon komma och störa också?! Tänkte jag surt.
Caitlin kom och satte sig i soffan brevid mig och Justin brevid Christian.
What do u think?
Så SJUKT bra!!! mer mer mer mer mer!!!
Meeeera!!<3 snälla snälla,,<3
Gaaah får damp på den falska Caitlin! Säger bara en sak till henne: GET A LIFE!
mer! :D
jättebra om jag ska vara helt ärlig så har ni en av dom bästa novellerna, det är min åsikt
Omb, undrar om Justin verkligen litar på Caitlin mer än Sandra.. :o
MEEEEEEEER!
nu typ fem till idag d:)
Skitbra!! Vill ha mer,ni har världens bästa novell blogg!!! Kram från ert galna bieber fan!! :D
OMG!!!! MERA MERA MERA!!!
uppdatera meer! :)
Du skriver som en guuuuuuud!! En till nu, plzzzzzzz!
awesome
ååå vad jag längtar tills ett till inlägg ni är jätte dugtiga, Tessan och Tilda <3
97 i kväll? Snälla! I´m beging u!
Meeeer ikväll snäääälllaaaaaaa !! <3
haha måste bara säga att jag ser ju din IP när du kommenterar , men så söt ;)