Det var svårt att sova utan Sandra brevid mig. Jag brukade höra hennes andetag och jag brukade sitta och titta på henne när jag inte kunde sova. Men nu hade jag ingen Sandra brevid mig. Det var svårar än vad jag trodde. Men tillslut somnade jag. 

Nästa morgon vaknade jag av att någon knackade på dörren. Jag satte mig upp och ropade:
-Kom in.

---

Och in kommer Pattie. Vad gör hon hemma nu? Hon skulle ju inte komma förens imorgon..
-Godmorgon älskling, sa hon och strök mig lite lätt på pannan
-Uhm.. Godmorgon
-Har det hänt något Justin?
-Va? Nej.
-Och varför sover du i gästrummet då?
-För att....... Sandra och jag är osams.
Jag berättade vad jag sett. Och Pattie såg chockad ut. Hon sa ingenting heller. Hon bara satt och kollade på mig med sorgsna ögon.
-Det kommer ordna sig gubben. Har ni änns pratat om det?
-Nej, vi har inte pratat med varandra överhuvudtaget.
-Kanske dags att göra det då.
-Mh, kanske.
-Justin, visa att du är en man nu, sa hon och stötte till mig lätt med armbågen. Sen gick hon ut ur rummet.

Klockan var 12.34 & det kändes som att det var dags att kliva upp nu. Jag drog på mig kläder och gick sedan ner till köket där mamma stog och fixade frukost till mig. När jag ätit klart tackade jag så mycket för frukosten och gick sedan och hämtade min laptop. Efter det gick jag in i gästrummet och kastade mig i sängen, med laptopen.

Jag loggade som vanligt in på Twitter. Och upptäckte nästan direkt att Sandra twittrat. "A key to my heart, is just what you have. And now, it's time to use it.." hade hon skrivit.


Down To Earth - Justin Bieber

Varför ska jag använda den, när det inte finns något att öppna? Jag känner mig lurad. Jag trodde det var mig hon ville ha. Men Nick var tydligen bättre. Skulle inte Jasmine kastat ut Nick, så skulle jag gjort det. Den jäveln ska hålla sig borta från mina nära...... & kära.

Borde jag kanske låta Sandra förklara för mig? Hon betyder så mycket för mig. Men ändå känns det som att det är slut. Att VI är slut. Tanken fick mig till tårar. Jag ville bara gråta. Få ut känslorna. Tänka på vad vi haft tillsammans, om det är värt att kämpa.

Dagen rullade på, och jag satt instängd i gästrummet dagen lång. Kände inte för att gå ut. Var liksom inte riktigt reda att kolla Sandra i ögonen än. Jag måste få tid för mig själv. Jag visste inte vad som hände i andra delar av huset. Jag visste inte äns vart Sandra var. Tillslut bestämde jag mig för att sms:a henne.

Vart är du? Vi kan prata om du vill.
Kram.

Sandra's perspektiv:

Jag & Jasmine bestämde oss för att tillbringa den varma dagen med Nathalie & Ryan. Så vi gick hem till Ryan runt 10 på morgonen. Jag berättade även för de vad som hänt. För de såg på mig att jag hade gråtit. Mycket.
Vi gjorde ingenting speciellt. Spelade mest FIFA, men det är alltid kul. Iallafall när man vinner.

När klockan var ungefär halv 6 fick jag ett sms. Från Justin. Jag öppnade sms:et, och läste igenom det. Sen svarade jag.

Gärna. Kommer om 15 minuter. Är hemma hos Ryan.
Puss & Kram.

Jag sa till de andra att jag var tvungen att kila, och Jasmine följde med mig. Så vi sa hejdå & sen gick vi.
Prommenaden hem tog ungefär 10 minuter. Och när vi kommit in vi hej till Pattie och sen kilade jag upp till övervåningen. Ingen Justin i rummet. Han är väl i gästrummet då antar jag.

*Knack Knack*

-Kan jag komma in?, frågade jag lite blygt
-Mm..
Jag öppnade dörren och klev in i rummet. Där satt Justin, på sängkanten med röda uppsvuldna ögon. Han hade gråtit. Jag satte mig bravid honom, och kände hur en tår föll ner för min kind.
-Gråter du?, frågade han och kollade på mig med en sina underbart vackra, gyllenbruna ögon.
-Snälla. Låt mig förklara.
-Varsågod, prata på.
-Tack. Nu, under tiden Nick & Jasmine har vart här, så har jag kännt hur Nick kollat på mig. Försökt röra vid mig. Eller åtminstonde vara nära mig. Det har vart oerhört jobbigt, men jag har försökt igonrera det bara. Och idag när varken du eller Jasmine var hemma så höll han på mer än vanligt. Och jag ville ville vara ifred. Så jag gick och tog en dusch. Sen helt plötsligt ser jag hur Nick kommer in i rummet, och jag hann inte greppa dag i en handduk, innan han såg... ja, mig.  Jag bad honom gå, och han gick ut ur badrummet. Men stannade dock kvar i vårat rum. Så när jag kom ut i bara underkläder, stog han där utan t-shirt. Jag satte mig ner för att prata med honom, men jag hann liksom inte börja innan du kom in i rummet..., sa jag och tårarna rann ner för mina kinder.
Han sa ingenting, utan satt bara och kollade, rakt ner i marken. Jag hoppade lite närmare honom, och tog sedan tag i hans händer. Hans huvud riktades mot mig, och jag kollade in i hans gudomliga ögon.
-Justin, är jag fortfarande din shawty?

---

Lite mer tankar & känslor i det här kapitlet.. Bra/dåligt?!