Sandra's perspektiv:

Yes! Nu har vi tillfälle att reda ut dethär & bli sams.
Jag reste mig upp & gick fram till garderoben. Det tog ett tag innan jag hittade något som dög att sätta på sig. Men tillslut fick det bli en svart klänning. Till det valde jag några balla smycken & ett par läckra pumps. Jag fönade mitt blöta hår & la det sedan till rätta. Sen drog jag på lagom med smink & efter det var jag redo att åka.

Jag knackade lite försiktigt på dörren till vårat rum, & sedan öppnade jag. Damn.. Där stog Justin utan tröja & såg dö sexig ut.
-Jag är klar nu.. Sa jag lite försiktigt & log.
-Jag med. Svarade han och greppade tag i en tröja som han drog på sig i trappan påvägen ner.
Vi sa hejdå till de andra, & Jazzy började smågnälla för att vi skulle åka. Hon ville leka. Haha, sötnos.

När vi hade sagt hejdå så började vi gå ut till Justin's bil. Men när vi kom till prakeringen fick jag en chock, istället för Justins bil, stog det en jättefin svart limo. Jag kände att jag stog med öppen mun och bara stirrade på bilen.
-Vad?, frågade Justin med ett litet flin.
-Ehm..nej inget, sa jag och log brett inombords.

Justin gick fram och öppnade bildörren.
-Damerna först..
-Ah, tack!, sa jag och hoppade in i limon. Och strax efter mig kom Justin.

I limon var det tyst, men inte sådär pinsamt tyst, utan behaglig tystnad.
Men efter bara en liten stund hörde jag Justin säga till chaffören:
-Pull over.
Chaffören nickade och bilen stannade.

-Kom!, sa Justin och räckte fram sin hand. Jag svarade inte, utan log och greppade tag om hans hand. När vi kom ut ur bilen så släppte vi varandras händer och började gå mot resturangen. Även nu var det tyst, men nu var det pinsam tystnad.

Men som tur var, var vi strax framme.
Själva huset var gigantiskt, & dö läckert.. Och när vi kom in såg jag den finaste resturangen jag har sätt i hela mitt liv! 
Ännu en gång var jag helt stumm och gapade. 

Justin tittade på mig och flinade och sen fick vi vårat bord. Justin gick runt bordet och drog ut stolen åt mig. Vilken gentleman! Och sen satte han sig mittemot mig. Jag tog upp menyn som låg på bordet och så började jag bläddra. Efter inte alls så lång tid kom servitrisen och frågade vad vi ville ha. PANIK! Jag hade inte riktigt valt en, hehe.

-En spegetti carbonara.
-Okej, och du unga dam?
-Ehh..en..som honom!, sa jag hastigt. 
-Okej, tack, sa hon och tog våra menyer.

När servitrisen hade gått så blev det sådär pinsamt tyst igen. Jag visste inte vad jag skulle säga. 

-Sandra?, viskade Justin och la sin hand på min över bordet.
-Ja?
-Vi måste prata, började han.
-...Jag vill bara att du ska veta att jag är hemskt ledsen.. Och om jag kunde spola tillbaka tiden och gjort om allt skulle jag göra det. Jag skulle litat på vad du sa och så skulle jag ha låta bli att umgås med Caitlin. Du är trots allt min flickvän och den jag älskar mest, och jag skulle inte vilja förlora dig för allt i världen! Och jag kommer aldrig, ALDRIG göra om det! Och..Jag älskar dig.

När han sa det där så kunde jag inte hålla mig. Det rann en tår från ögat och jag torkade snabbt bort den.
-Gråter du?, frågade han
-Glädjetårar, sa jag och småskrattade. Han log sitt fina biebersmile & kollade mig djupt in i ögonen..

Ska jag? Ja, det ska jag!

-Justin..