Jag tycker endå synd om Justin. Han ångrar sig så mycket, men det är inte rätt att förlåta en så snabbt. Men han behöver ju inte vara själv iaf. Jag tror jag går ut till honom.

Jag ställde mig upp och tog en titt i spegeln. Hmm, jag ser väl ok ut? sen gick jag ut till soffan. Jag satte mig brevid Justin så att han slapp vara ensam. Jag såg hur förstörd han såg ut, han kunde inte fokusera på tv:n han kunde bara fokusera på "vad han har gjort". 
I övermorgon ska vi åka hem, och jag hoppas att vi har löst detta tills dess.

Vi satt en stund och bara glodde på tv:n och sa inte något. Men plötslig sa han...

-Sandra, förlåt..
Jag svarade inte. Utan kollade bara på honom med en besviken blick. Det känns faktiskt bra att han iallafall säger förlåt, men jag kan som sagt inte förlåta direkt. Först måste han insè att han gjort fel. Och övertyga mig om att han aldrig gör om det här.

-Sandra! Justin! Vi ska åka till ishallen och åka skridskor, vill ni följa med? Ropade Erin från nedervåningen.
-Kommer! Svarade vi ungefär samtidigt
Vi gick tysta in i vårat rum. Jag letade fram lite varmare kläder, och gick sedan till badrummet för att byta om.

När vi kom fram till ishallen gick vi ur bilen, och hjälptes sedan åt att bära pakningen. Jag fick låna Erin's skridskor, eftersom att jag inte tagit med egna hemifrån.
Vi letade upp ett omklädningsrum och började sedan knyta våra skridskor. Jag drog på mig min tjockajacka över tjocktröjan och sedan var jag redo att gå ut på isen. Vi alla gick tillsammans, och jag höll Jazzy i handen, så att hon inte skulle ramla. Hon var nämligen inte så stadig när hon gick med skridskor. Haha.

Jag har inte åka skridskor sen flera år tillbaks, det är liksom inget intresse för mig.. Men jag kan ju erskänna att jag var riktigt stolt över mig själv som iallafall kunde stå på isen. Jag var som bambi på hal is medans Justin åkte runt som ett hockeyproffs. Orättvist att han ska vara bäst på allting helatiden..
Tillslut fick jag nog av bambi fasonerna och klev av isen. Jag gick iväg till omklädningsrummet och tog av mig skridskorna, sedan satte jag på mig mina skor och gick därefter tillbaks till de andra som fortfarande åkte omkring på isen. Jag satte mig på en bänk & kollade på. En sak var säker, jag frös. Det var så grymmt kallt i hallen.
Jag andades på mina händer för att jag skulle bli varm, men det hjälpte ju sådär, kanske typ 2 sekunder. Plötsligt såg jag att Justin gick av från rinken, och började gå emot mig.
Han satte sig på bänken brevid mig och började ta av sig sin jacka. Vad gör han? Det är ju skitkallt här.
När han hade tagit av sig sin jacka så satte han den över mina axlar.
-Jag såg att du frös, sa han och log halvt.
-Haha, du har rätt, Tack!, sa jag och log.

Justin stannade ute med mig och vi satt och tittade på när Jazzy och Jaxon åkte.
När Justin gav mig sin jacka så blev jag helt knäsvag. Det är som få film, så romantiskt. Men om det här nu var en film så skulle jag kyssa honom, vilket jag inte gjorde eftersom vi är osams.

Något säger mig att jag ska godta ursäkten från Justin och något säger mig att inte göra det. Jag saknade att skratta med Justin och framför allt prata med Justin.