Jag gick in i rummet och satte mig mittemot honom på soffan.
-Så? Vad vill du ha sagt? Frågade jag
-Jo alltså.. Det här känns bara så fel...
-Och?
-Och jag vill inte ha det så.
-Nej, jag kan ju erskänna att vi har haft bättre tider. Men det är upp till dig. Du litar inte på mig & det kan inte jag dirket ändra på, ellerhur?
-Du behöver inte vara svartsjuk Sandra!
-Skojar du med mig? Är jag svartsjuk på Caitlin?
-Tydligen. Eftersom du anklagar henne för saker som hon inte gjort!
-Du är jag bara för mycket.. Sa jag och satte händerna för ansiktet
-Kan vi inte bara glömma det hära? Frågade Justin
-MEN VARFÖR?! Kan du bara insè att Caitlin inte gillar mig? DET ÄR HON JUSTIN.
-Har du inte sett vad hon twittrat om dig?
-Det kallas falsk Justin. Hon är riktigt jävla falsk.
Tårarna rann mer för mina kinder. Varför litar han inte på mig? Tillslut klarade jag inte mer. Jag drog av mig halsbandet som jag fått av Justin, tryckte det mot hans bröst & sprang sedan ut ur rummet. Jag sprang in till badrummet & låste dörren efter mig. Sen tröck jag mig imot väggen och gled långsamt ner till golvet. Tårarna forsade ner, & de gick inte att stoppa.

 

---

Ska jag gå ut? Vad ska jag säga?
Efter en stund bestämde jag mig för att gå ut. Jag öppnade försiktigt badrumms dörren och klev ut. Jag såg inte Justin någonstans, så jag gick runt i nästan hela huset. Var är han?
Men, vad är detdär?, Tänkte jag när jag hörde snyftningar från Jazmyn's rum. Jag skyndade mig till rummet och när jag öppnade dörren såg jag Justin sitta på sängkanten med händerna framför ansiktet.
-Justin?, sa jag försiktigt.
-Vad?, utbrast han sorgset, men endå argt.
-Jag gillar inte att vi är osams, fyllde han sedan i. 
-Men jag älskar det!, utbrast jag ironiskt.
-Hur ska vi lösa det då?!, frågade han mig.
-Att vi inte träffar Caitlin mer!
-Men de ska komma idag! OK?! Det är mina vänner och du kan inte bestämma men jag träffar och inte!, Småskrek han och rusade iväg.
Jag kände hur ögonen fylldes en en gång och jag kunde inte stoppa det.
Ska de komma idag? IDAG? Fan oxå! Jag hatar Caitlin, varför ska hon förstöra?
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kan ju inte hindra att hon kommer. Skit också! Jag satt inne på Jazzy's rum en ganska lång stund, ända tills jag hörde min mobil vibrera. 1 oläst medelande...okänd.
Jag tog mobilen närmare och läste långsamt sms:et.

"Justin is mine, MINE!"

Men gud! Hur orkar hon? Kan hon inte komma hit och säga det face 2 face istället? Så löjligt!

 

Efter inte så lång stund hörde jag att det plingade på dörren.
Jag reste mig motvilligt från sägen och gick mot dörren. När jag såg Caitlin gjorde det ont i mig. Att hon ens får sätta foten i dethär jävla huset! 

Jag gick fram till Christian och gav han en varm kram och medans jag kramade Chris så kramade Caitlin Justin. 
Efter det så räckte Caitlin fram händerna för att ge mig en kram men jag bara bitch-blickade Caitlin och gick mot vardagsrummet med Chris efter mig. 

Chris satte sig brevid mig i soffan. Caitlin skulle precis komma och sätta sig på min andra sida, och direkt när jag såg det så ställde jag mig upp gick därifrån. Jag vill inte vara nära Cailtin alls, ALLS.
Jag går upp mot "vårat" rum för att få vara ifred, men inte får man vara ifred inte. Direkt när jag skulle stänga dörren så kände jag Justin öppna dörren.

-Vad vill du?, frågade jag argt.
-Sluta vara så taskig mot Caitlin!, hon har inte gjort något alls! 
-Haha!, nee, bara skickat hot sms till mig!!! Men det gör ju inget ellehur!, sa jag ironiskt.
Han svarade inte utan tittade bara på mig och såg besviken ut. Efter en lång stund av bara tystdad så hör jag ljud nerifrån.

-Justin! Sandra! Ska vi spela FIFA??
Haha, Christian och hans FIFA, han får aldrig nog..

Justin tittade på mig med en "ska du med"-blick och jag skakade på huvudet. 
När jag hade "svarat" så stängde han dörren och gick sen iväg..

Jag passade på att logga in på Twitter när jag satt ensam på rummet. Det tog kanske 2 min sen var det igång. Jag tittade lite vad mina kompisar i Florida hade skrivit och plötsligt såg jag att Nathalie hade skrivit. 

"Miss you, @SandraKassar"

Aww..jag saknar henne med! Jag kanske ska ringa henne! Och det var precis vad jag gjorde. 
Jag hämtade min mobil som låg på laddning och sen knappade jag in nummret. Det gick 2 signaler sen svarade Natthis.

-Ja, det är Nathalie!
-Hej syrran! Jag saknar dig jättemycket!
-Sandra! Hej! Jag saknar dig med! Vad gör du?
-Jag sitter här själv på rummet, medans Justin är med Caitlin och Christian.
-Åhh, vad kul! De verkar jätteschyssta! 
-Mmm..verkligen!, svarade jag ironiskt
-Gumman? Vad har hänt?, hörde jag Nathalie fråga. 
Jag suckade tungt och berättade vad som hänt. Som tur vad höll hon med mig. 
-Ingen gör så mot dig! 
-Nää! Berätta det för henne. 
-Men jag måste gå nu Sandra! Hejdå Kram!
-Hejdå! Kram!

Jag önskar att Nathalie hade varit här! Hon skulle ha förstått mig, det gör hon alltid.
Justin förstår oftast men tydligen inte när det gäller Caitlin.  

Jag satt en stund och kollade Twitter, Facebook, och lite annat. Och precis innan jag skulle logga ut från twitter så såg jag att Justin hade twittrat :

"But I love u @SandraKassar"

Va? Trodde han att det var han jag menade när jag skrev "I hate u"? Det var ju såklart Caitlin jag menade.

Efter en stund hörde jag några skratt. Ah, jag kan väl gå ner endå, jag kan ju ha kul med Christian iaf.
Jag stängde ner Twitter och sen for jag ner för trappan och ut mot vardagsrummet. Och när jag kom dit såg jag att det bara fanns en plats bevid Caitlin. FAN Men jag satte mig där endå. Jag pallar iaf inte stå hela tiden.

Vi satt en stund och bara glodde på tv:n när Justin och Christian spelade. Det var inte speciellt kul, men vad annars ska man göra? Efter ännu en lång stund av tv tittandes så ser jag att Caitlin tar upp något ur sin ficka.
Hon tog ut sin mobil. Jag fick en jättebra (enligt mig) idé! Jag slängde mig fram till Caitlin och tog mobilen ur hennes händer.

-Vad fan gör du Sandra?, utbrast Caitlin
-Ah, så du kallar mig Sandra nu! Inte "mongot" längre va?, jag såg hur hennes min ändrades.
-Ge Caitlin mobilen!, utbrast Justin mitt i allt.
-Tyst!, svarade jag och glodde ner i mobilen. Jag tröck på "meddelanden" och sen på "skickat". Där var de, sms:en.
-TITTA! Utbrast jag och höll fram mobilen rakt framför Justins ansikte. Hans min var obeskrivlig.

---

Kapitel 100, YEEEEY ! What do u think? :) (HEJA SANDRA)