Jag insåg sen att jag hade bråttom, så jag satte mig ner på huk och knöt mina skor. Sedan ställde jag mig upp och öppnade dörren.
- Hallå, vart ska du? Frågade pappa.
- Ut? Jag kommer senare, kan förklara då.. Hinner inte nu! Sa jag och gav de en menande blick.
- Jaja, envisa unge. Vi ses sen, kom inte hem försent!
- Nejdå. Ciao!
 
Jag stängde igen dörren och sprang sedan ner till bilen, eller ja, limousinen.
Chauffören gick ut ur bilen och räckte sedan fram sin hand.
- Hallå där, är det du som är Cloè? Frågade han snällt medans vi skakade hand.
- Ja, det är jag.
- Okej, trevligt att träffas. Jag heter Chris. Varsågod och stig in! Sa han och öppnade dörren åt mig. Jag tackade och hoppade sedan in. En halvminut senare startade han igång bilen, och vi var påväg till jag-vet-inte-vart..



Efter kanske 20 minuter stannade han limousinen och strax därefter öppnades dörren brevid mig.
- Nu är vi framme. Sa han artigt och log.
- Åh, tack. Svarade jag och klev ut. När jag tagit min väska som låg i fotutrymmet fixade jag till kläningen. Jag kollade mig omkring och vi var i stan. Jag kände inte direkt igen mig, men jag hade något litet minne av att jag vart här tidigare, vilket jag säkert hade också.

- Så, jag antar att du ska åka nu? Tack så jätte mycket för skjutsen, Chris. Sa jag och gav honom ett varmt lèende.
- Ja, nu är det dags att rulla vidare. Men innan jag åker måste jag bara säga vart du ska. Svarade han.
- Jaha, okej..
- Du går över vägen där. Sa han och pekade. - Sedan tar du till vänster och går rakt fram tills du ser Justin, okej?
- Okej. Tack!
- Ingen orsak. Ha det så trevligt nudå. Sköt om dig!
- Det ska jag! Sa jag och sprang sedan över vägen.

Jag gjorde som han sagt, och svängde till vänster. När jag gjort det följde jag den långa gågatan. Någon minut senare får jag syn på Justin som står lite längre bort med blicken riktad ner i telefonen. Jag la mitt hår tillrätta och började sedan gå lite fortare.

- Ehm, hej. Sa jag när jag kommit fram och log osäkert.
- Ahhh! Sa han och hoppade till. - Shit vad du skrämde mig Cloè.
- Förlåt. Sa jag och kände hur mina kinder blev alldeles varma.
- Haha, det gör inget. Hej förresten. Sa han och gav mig en kram. - Vad fin du är. Fortsatte han sedan och gav mig ett stort lèende.
- Tack, du med.
- Så.. Är du hungrig? Frågade han.
- Mhm.. Svarade jag, och jag menade det verkligen. Hade inte ätit något på hela dagen.
- Vad bra, kom här. Sa han och öppnade dörren bakom oss. Jag gick in och kollade mig omkring.
- Tänkte bjuda dig på middag. Sa han sedan.
- Aww, tack. Det låter bra.

Jag följde efter honom och när vi gått lite längre in i byggnade gick vi in genom ytterligare en dörr. När vi klivit in i den mysiga resturangen fastnade min blick på den vackra havsutsikten. Vattnet glittrade och det var helt vindstilla.

- Vart vill du sitta? Frågade Justin och avbröt mig i mina tankar.
- Uhm, där? Frågade jag och pekade mot ett tvåmansbord som stog nedanför det gigantiska fönstret.
- Det blir bra. Svarade han och log.

Vi gick bort till det lilla bordet och när vi stog framför det drog Justin ut ena stolen.
- Varsågod.
- Tack.. Svarade jag och slog mig ner. Han satte sig sedan på andra sidan och jag ställde ner min väska på fönsterkarmen brevid mig.

- Ska vi kolla menyn? Frågade han.
- Ja, visst.
Vi tog en varsin och började sedan bläddra i de. Efter ett långt och svårt beslut bestämde jag mig tillslut för att beställa en köttbit med pommes.
- Vad blev det? Frågade Justin som skulle beställa maten.
- Kött och pommes, själv då?
- Haha, samma.
När kyparen kommit till vårat bord talade Justin om vad vi skulle ha och hon antecknade förfullt.
- Och dricka till det?
- Cola, tack. Sa jag.
- Jag tar också en cola.
- Okej. Svarade hon vänligt och gick sedan tillbaka till disken.

Det blev tyst ett tag, pinsamt tyst, och jag visste inte vad jag skulle säga. Så det bara for ur något.
- Så.. När börjar turnen igen?
- Nästa vecka, tror jag..
- Jaha, oj. Vad kul då. Sa jag och log falskt. Jag ville egentligen inte att han skulle ge sig av, igen..
- Ah, lite jobbigt att åka runt hela tiden bara. Har i stort sätt ingen ledig tid alls, vilket kan vara skit jobbigt.
- Ja, det förstår jag.. Vilket land ska du till nästa gång då?
- Hmm.. Spanien tror jag.
- Okej, låter härligt.
- Ja, och du har sommarlov snart va?
- Nästa vecka! Ska bli hur skönt som helst.
- Det förstår jag. Sa han och log emot mig.

När stämningen lättats upp lite, var jag bara tvungen att ta upp en sak..
- Men du, hur ska vi göra med..
- Med vaddå?
- Med oss.. Sa jag osäkert och kollade ner i mitt knä.
- Cloè, oroa dig inte. Jag kommer tillbaka..
- Men du har ju din turne att sköta. Och du sa ju nyss att du nästan aldrig har någon ledig tid?
- Nej, jag vet..  
- Hur ska du då ha tid med.. mig? Frågade jag och mötte hans blick.
---------------------------------------------------------------------------------------------
VAD SKA HÄNDA NÄR JUSTIN ÅKER? NÅGRA FÖRSLAG? KOMMENTERA.