Tidigare:
När vi sedan stog där brevid varandra och såg Chris gå, kände jag hur en tår fall ner för min kind. Varför händer det här just mig..? När dörren stängts bakom honom, och vi längre inte kunde se honom var det dags att åka hem igen. Mamma tog tag i min hans och vi vandrade med sorgsna, tunga steg ut ur flygplatsen.

När jag spännt fast mig i bilen kollade jag sorgset på den tomma platsen brevid mig. Där Chris egentligen skulle sitta. Min bror. Min bästavän.

Några minuter senare plingade det till i min mobil och jag drog upp den ur fickan. Det var Justin.
Hej Cloè, vad gör du?

Hej! Är påväg hem.. från flyplatsen. Chris har åkt nu :(

När jag hade skickat iväg meddelandet så tog det inte alls lång stund innan han svarade.

Ledsen.. :(

Nej, va inte det. Jag orkar inte med ledsna människor och tårar längre. Vi får tänka positivt.. Även fast det är riktigt svårt. Förrsten, längtar tills ikväll. Det kanske kan gå mig på bättre humör? :')

Sant.. Heh, det hoppas jag :$ Men du, ska in på en intervjuv nu. Ses ikväll! Kram. ♥

Det gör vi! Då kanske vi kan prata lite mer om.. hur vi ska göra med.. oss? ♥

 
När vi rullade in på uppfarten så knäppte jag upp bältet och slängde upp dörren. Med tunga steg vandrade jag mot ytterdörren. När jag kom in så kände jag hur det sveptes en våg av tomhet emot mig, Chris är borta nu..

Jag tog av mig skorna och gick sedan upp till övervåningen för att sedan ta en dusch. Jag låste om mig och drog av mig kläderna. När jag tagit ut en handduk ur skåpet, så drog jag ut toffsen ur håret och klev sedan in i duschen. 
Jag vred om och det lagomvarma vattnet rann ner för min bara kropp. Och efter ett tag kände jag mig genast piggare, och lite gladare faktiskt..

När den ljusblåa handduken var virad runt mig så trippade jag ut och in till mitt rum. Jag öppnade dörrarna till mitt walk-in-closet, hämtade ett par korta, vita shorts och en söt blus som jag satte på mig och slog mig sedan ner framför datorn med en borste i ena handen.

Jag slängde en blick mot den digitalaklockan som satt i  det högra hörnet av datorskärmen. 14.28 visade den. 2 timmar kvar tills det är dags att åka. Jag knappade in twitter.com i adressfälltet och inom kort var jag inne på sidan.

Jag kollade runt lite, men tröttnade efter ungefär 20 minuter. Så jag loggade ut, stängde av datorn och tog sedan fram min mobil. Jag satte mig i min säng, lutandes mot väggen och slängde sedan iväg ett sms till Brooke.

Hej, vad har du för dig idag då? :)

Efter en kort stund vibrerade telefonen, och hon svarade:

Hey! Är i centrum med morsan, dudå? :D

Sitter i min säng och har det tråkigt.. Hade hoppats på att du var hemma så vi kunde prata lite, det hände en massa saker igår, men vi kanske kan ses imorgon, om du har tid? :)

Va? Vad har hänt? Ja, imorgon är jag helt ledig! :)

Hehe, vi tar det imorgon.. Men nu får du shoppa vidare, hoppas du hittar något snyggt, och hälsa din mamma! Puss.

Hon hälsar tillbaks, puss!

När jag fått det sista sms:et la jag ner mobilen brevid mig och la mig sedan ner raklång i sängen.. Jag gäspade stort, och inom kort sommnade jag.

- Gumman, vakna!
Jag ryckte till och öppnade sedan motvillgt mina trötta ögon och fick se mamma som stog i dörröppningen.
- Det är inte bra om du sover på dagen, då kommer du aldrig kunna sommna ikväll..
- Åh nej, sommnade jag?! Vad är klockan förresten?
- Uhm, fem minuter i fyra.
- VA? Åh nej..
- Hurså?
- Oj, har glömmt berätta.. Ska bort ikväll.
- Jaha? Och vart hade du tänkt åka då?
- Helt ärligt, vet faktiskt inte.. Men jag blir nog inte borta så länge..
Hon nickade med ett milt lèende på läpparna och vände sig sedan om för att lämna rummet.

Jag for upp ur sängen och gick med snabba steg in i min stora garderob. Jag letade fram en vit klänning och när jag hittat den gick jag in till badrummet. Jag borstade igenom mitt ruffsiga hår, borstade tänderna, och tog sedan fram sminket. Jag satte på lite solpuder i ansiktet, drog på ljus ögonskugga, kladdade på mascaran, drog på rouge och kladdade sedan på ljusrosa läppglans.

När jag var klar med min makeup ställde jag tillbaka sminkväskan i skåpet och böjde mig sedan ner till golvet för att ta upp min kläning som jag slängt dära. Kläderna åkte fort av och jag drog sedan på mig klänningen.

När jag tillslut var klar kilade jag iväg till mitt rum där jag letade fram mina röda converse och mina solglasögon. Sen tog jag min handväska som låg slängd på golvet där jag la i pengar - ifall att. Mobilen, läppglans och lite andra saker som jag kanske skulle ha använding för.

Jag slängde en blick mot klockan som visade 16.26 och insåg då att det var dags att gå ut. Så jag tog mina saker och sprang sedan ner för trappan.

- Will, det står en limousin här utanför! Hörde jag mamma ropa till pappa. Fan oxå, jag orkar inte förklara mig just nu. Jag hörde hur pappa reste sig upp ur fåtöljen och gick in till mamma.
- Hm, jag går ur och säger till honom. Sa han och tröck sedan ner dörrhandtaget.
- NEJ! Det behöver du inte.. Ropade jag och kom springades in i hallen.
- Nehe? Och varför inte det då?
- Därför.. därför att den är till mig. Sa jag och log osäkert mot de.
- Ursäkta?
- Ja? Den är till mig. Limousinen är till mig.
- Och hur kommer det sig?
- Jo, alltså.. Justin har skickat den..
- Justin, vem? Sa nu mamma och tog ett kliv fram.
- Justin.. Bieber? Sa jag och gav de en frågande blick.
- VA?! Utbrast de båda och kollade på mig med stora ögon.

Jag insåg sen att jag hade bråttom, så jag satte mig ner på huk och knöt mina skor. Sedan ställde jag mig upp och öppnade dörren.
- Hallå, vart ska du? Frågade pappa.
- Ut? Jag kommer senare, kan förklara då.. Hinner inte nu! Sa jag och gav de en menande blick.
- Jaja, envisa unge. Vi ses sen, kom inte hem försent!
- Nejdå. Ciao!
 
Jag stängde igen dörren och sprang sedan ner till bilen, eller ja, limousinen.
Chauffören gick ut ur bilen och räckte sedan fram sin hand.
- Hallå där, är det du som är Cloè? Frågade han snällt medans vi skakade hand.
- Ja, det är jag.
- Okej, trevligt att träffas. Jag heter Chris. Varsågod och stig in! Sa han och öppnade dörren åt mig. Jag tackade och hoppade sedan in. En halvminut senare startade han igång bilen, och vi var påväg till jag-vet-inte-vart..
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
SÅ, VARSÅGODA. HOPPAS NI GILLADE DET? ÄR HUR TRÖTT SOM HELST, MEN KÄNDE ATT JAG VAR TVUNGEN ATT GE ER ETT KAPITEL, SÅ DET KANSKE INTE BLEV SÅ BRA.. :/