( 2 dagar senare )

Jaha. Skulle Chaz hem idag som han sa? Eller? Jag tog upp mobilen & ringde sjukhuset.
-Grandal Memorial Hospital, svarade en tant
-Ja, hej. Mitt namn är Justin Bieber. Jag undrar om ni vet något mer om Chaz Somers?
-Ett ögonblick bara.
-Mm...
-Eh ja, det vet vi.., svarade hon efter nån minut
-Vaddå?
-Hans tillstånd är inte bra alls. Han har kanske inte så långt kvar att leva. Jag beklagar.
Jag la på. FAN FAN FAN FAN. Han måste klara sig.

Jag skakade lite lätt på Sandra tills hon vaknade, & när hon öppnade ögonen kysste jag henne.
-Godmorgon min ängel, sa jag
-Uhmm.. Godmorgon
-Haha, kommer du eller? Jag har gjort frukost.
-I'm coming. Ska bara fixa mig först, ok?
-Okej, sa jag och log brett

Sandra's perspektiv:

Vilken underbar pojkvän man har.
Han gick och väckte Nathalie, och jag började klä på mig. Det fick bli shorts & en svart tröja (bild där uppe). När jag var helt klar med smink, hår osv gick jag ner. När jag kom in i köket satt Nathalie & Justin helt tysta, dålig stämmning?
-Varför är ni så tysta då?, sa jag glatt och satte mig ner på en stol mittimot Justin
De tittade på mig och båda såg ledsna ut
-Hallå, har ni tappat talförmågan eller något?, sa jag sedan
-Det är Chaz. Hans...hjärta kan stanna närsomhelst.., sa Nathalie och jag såg att hennes ögon glänste av tårar
Alla satt helt tysta. Jag avbröt tystnaden,
-Eh, uhmm.. Jag är inte hungrig, sa jag och reste mig upp och började gå mot hallen
-Sandra!! Vart ska du?, ropade Justin efter mig
-Till stranden., sa jag med gråten i halsen

Jag stängde dörren efter mig, började småspringa.
-Sandra, Sandra!! Vänta!, ropade Justin som kom springandes efter mig.
Jag vände mig om, och han tog tag i mina händer och drog mig intill sig.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel, och tårarna forsade.
Chaz måste klara det här, tänkte jag för mig själv.
Jag kollade upp mot Justin. Han plaserade sina händer runt min nacke och kysste mig med sina mjuka läppar.
-Följer du med?, sa jag sedan
Han svarade inte, utan tog tag i min hand och började gå..

Efter ca 10 minuters prommenad var vi framme vid stranden. Det var så vackert. Vi satte oss ner på ett litet berg och bara kollade ut mot vattnet. Chaz får inte försvinna helt plötsligt, som mamma gjorde. Han måste överleva..
Vi satt helt tysta, men plötsligt reste sig Justin upp. Han gick ner från berget och skrev något i sanden. Jag gick ner till honom, och det stog  P r a y ♥

---

Kort inlägg, iknow. KOMMENTERA!!!!!
(Om ni har nån snygg bild på Justin, Chaz eller Ryan så får ni gärna skicka den till oss, gör det via [email protected])