Sandra's perspektiv:
Chaz. Vad har du gjort?! Tänkte jag för mig själv
Han MÅSTE klara sig. Han MÅSTE. Fan, man ska inte skiljas ovänner.

Jag & Justin höll hårt i varandras händer. Plötsligt kom en vitklädd tant in till oss.
-Är ni bekanta till Chaz Sommers?
-Ja, vart är han?, sa Justin och reste sig upp
-Han ligger i koma och läget är ostabilt. Han har kanske 20% chans att överleva. Och det är inte mycket.

Jag kände hur tårarna ramlade ner för mina kinder. De där jävla 20% ska, eller MÅSTE räcka.

---

Vi satt ett långt tag och väntade, vi väntade i flera timmar på att det skulle komma med ett bättre besked men det kom inte något. Chaz's föräldrar stannade kvar men jag, Justin & Kenny åkte hem. Jag kunde inte sluta tänka på Chaz, tänk om vi skiljs som ovänner, det får bara inte hända!

När jag och Justin kom hem hade vi båda humöret nere, vi pratade knappt med varandra, jag tror att vi båda hade Chaz i tankarna. Vi tog något lätt att äta och sedan satte vi oss i soffan en stund.

Justin's perspektiv:

Jag och Sandra satte oss i soffan en stund och myste, jag la armen om henne och hon lutade sim mot min axel.

-Det börjar bli sent, ska vi gå och lägga oss??, frågade jag Sandra.
-Ja, du har rätt.

Jag gick och bytte tröja och tog av mig mina jeans och efter ett tag kom Sandra.
Jag lyfte tecket så att hon kunde komma och lägga sig brevid mig, och det gjorde hon.
Hon la sig tätt intill mig och efter ett litet tag somnade vi.

Nästa morgon vaknade jag av att någon kysste mina läppar, jag öppnade ögonen och såg att det var Sandra, hon hade redan bytt om och hon hade redan "fixat" sig.
-Hur länge har du varit uppe då?, frågade jag Sandra
-Eh..kanske 1-2 timmar, haha
Jag log mot henne & satte mig upp i sängen.
-Jag går och duschar.., sa jag och gick till badrummet. Jag drog av mig kläderna och gick sedan in i duschen. Det ända jag tänkte på var Chaz. Ingen hade ringt och gett oss något besked. Ingen.
Efter kanske en kvart hade jag duschat klart & rensat tankarna.

-Vad ska vi hitta på idag då?, frågade Sandra när vi satt vid frukostbordet
-Vad vill du göra, min sköna?, svarade jag
-Ingenaning. Dudå?
-Vi kanske kan gå på BIO?
-Det låter bra! Något speciellt du vill se?
-Njaa.. Vi kan kolla vad som går när vi kommer dit., sa jag

Vi åt upp frukosten, och sen åkte vi. Kenny kom och hämtade oss, och han mådde bättre nu. 
-Vill du kolla med oss?, frågade jag
-Gärna, sa han och log

Vi parkerade en bit ifrån BIOsalongen, så vi fick gå i kanske 8 minuter. Det var ovanligt några som kom fram och bad om autograf oså, skönt. 

-Ska vi se Avatar?, frågade Sandra
-Visst, svarade jag
-Okej!, sa Kenny

Filmen var lång & tråkig. Det var bara Kenny som gillade den, jag & Sandra höll på att sommna där inne..

(3 dagar senare)

Dagarna rullade förbi. Och inga goda nyheter kom från sjukhuset. När vi var på skivsigneringar pratade vi inte så mycket, båda var deppiga. Men vi tog oss dit för fansens skull.

En kväll när vi var ensama hemma, så ringde min mobil, jag tog upp den & på skärmen stog det Grady Memorial Hospital.

---

KOMMENTERA!!!
Kolla gärna min (Therese) privata blogg, http://theresetornkvist.blogg.se :)