Never Say Never - Kapitel 62
( 2 dagar senare )
Jaha. Skulle Chaz hem idag som han sa? Eller? Jag tog upp mobilen & ringde sjukhuset.
-Grandal Memorial Hospital, svarade en tant
-Ja, hej. Mitt namn är Justin Bieber. Jag undrar om ni vet något mer om Chaz Somers?
-Ett ögonblick bara.
-Mm...
-Eh ja, det vet vi.., svarade hon efter nån minut
-Vaddå?
-Hans tillstånd är inte bra alls. Han har kanske inte så långt kvar att leva. Jag beklagar.
Jag la på. FAN FAN FAN FAN. Han måste klara sig.
Jag skakade lite lätt på Sandra tills hon vaknade, & när hon öppnade ögonen kysste jag henne.
-Godmorgon min ängel, sa jag
-Uhmm.. Godmorgon
-Haha, kommer du eller? Jag har gjort frukost.
-I'm coming. Ska bara fixa mig först, ok?
-Okej, sa jag och log brett
Sandra's perspektiv:
Vilken underbar pojkvän man har.
Han gick och väckte Nathalie, och jag började klä på mig. Det fick bli shorts & en svart tröja (bild där uppe). När jag var helt klar med smink, hår osv gick jag ner. När jag kom in i köket satt Nathalie & Justin helt tysta, dålig stämmning?
-Varför är ni så tysta då?, sa jag glatt och satte mig ner på en stol mittimot Justin
De tittade på mig och båda såg ledsna ut
-Hallå, har ni tappat talförmågan eller något?, sa jag sedan
-Det är Chaz. Hans...hjärta kan stanna närsomhelst.., sa Nathalie och jag såg att hennes ögon glänste av tårar
Alla satt helt tysta. Jag avbröt tystnaden,
-Eh, uhmm.. Jag är inte hungrig, sa jag och reste mig upp och började gå mot hallen
-Sandra!! Vart ska du?, ropade Justin efter mig
-Till stranden., sa jag med gråten i halsen
Jag stängde dörren efter mig, började småspringa.
-Sandra, Sandra!! Vänta!, ropade Justin som kom springandes efter mig.
Jag vände mig om, och han tog tag i mina händer och drog mig intill sig.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel, och tårarna forsade.
Chaz måste klara det här, tänkte jag för mig själv.
Jag kollade upp mot Justin. Han plaserade sina händer runt min nacke och kysste mig med sina mjuka läppar.
-Följer du med?, sa jag sedan
Han svarade inte, utan tog tag i min hand och började gå..
Efter ca 10 minuters prommenad var vi framme vid stranden. Det var så vackert. Vi satte oss ner på ett litet berg och bara kollade ut mot vattnet. Chaz får inte försvinna helt plötsligt, som mamma gjorde. Han måste överleva..
Vi satt helt tysta, men plötsligt reste sig Justin upp. Han gick ner från berget och skrev något i sanden. Jag gick ner till honom, och det stog P r a y ♥
Kort inlägg, iknow. KOMMENTERA!!!!!
(Om ni har nån snygg bild på Justin, Chaz eller Ryan så får ni gärna skicka den till oss, gör det via [email protected])
Never Say Never - Kapitel 61
(3 dagar senare)
Dagarna rullade förbi. Och inga goda nyheter kom från sjukhuset. När vi var på skivsigneringar pratade vi inte så mycket, båda var deppiga. Men vi tog oss dit för fansens skull.
En kväll när vi var ensama hemma, så ringde min mobil, jag tog upp den & på skärmen stog det Grady Memorial Hospital.
-Ah det är Justin!
-Hej, hörde jag en kvinna säga. Vi har både bra och dåliga nyheter.., fyllde hon sedan i.
-Vad är de då?, frågade jag nervöst
-Jo..de bra är att han har vaknat, men de dåliga är att han kommer inte leva så länge till.
Jag svarade inte, jag släppte telefonen i marken och gled ner för väggen och satte händerna för ansiktet. Varför?? Varför Chaz??
Sandra kom springandes från badrummet och omfamnade mig. Sedan frågade hon:
-Älskling! Vad har hänt?!
-Chaz har vaknat..
Hon såg jätteglad ut tills jag fyllde i:
-Men..han kommer ine leva så länge till...
Hon svarade inte, hennes ögon blev blanka och det föll en tår.
Vi satt och bara höll om varandra ett tag. Men sen bestämde vi oss för att åka till sjukhuset.
När vi kom till sjukhuset så sprang vi snabbt till receptionen och frågade:
-Var ligger Chaz Somers?
-I rum 465 på våning 5.
Jag såg Chaz ligga där, han var vaken men han såg ut att må jättedåligt. Hans föräldrar var redan där(för hade sovit kvar) och de satt brevid Chaz och pratade, men när vi kom in så gick de ut cch gav oss egen tid med Chaz.
-Hej!, började Chaz
-Hej!!!, fortsatte jag och gav honom en varm kram
Sandra gjorde detsamma.
-Jag är så ledsen för vad som hände, sa Chaz
-Chaz..det är okej, det var inget farligt,
-Det händer inte igen. Lovar!
Det var skönt att vi var sams nu..
När vi hade suttit där en stund så knackade det på dörren. Sandra gick och öppnade, det var Nathalie och Ryan.
Vi satt där inne ett tag alla vi 4 och pratade med Chaz.
-När kommer du ut från sjukhuset Chaz?, frågade jag
-I övermorgon, tror jag.
-Okej..
Efter ett tag sa jag:
-Jag kommer strax.
Jag gick ut till förstsa närmsta sjuksköterska och frågde:
-Vad vet du om Chaz Somers ? Vet du hur länge han kommer vara vid liv?
-Jag kan inte säga exakt men vi kommer med ett besked när vi vet.
Jag gick in och viskade till Sandra vad hon sa, men jag sa inte till de andra.
När besökstiden tog slut så åkte jag och Sandra hem. Humöret var lite bättre men fortfarande inte som vanligt.
Pattie kom hem sent idag och Nathalie sov över hos Ryan igen, så vi hade huset för oss själva.
Jag och Sandra tog något att äta och sedan satte vi oss vid datan. Medans hon var inne på Twitter så satt jag bakom henne och höll på med hennes hår, och jag kysste henne lite lätt på halsen.
Ledsen för att jag (Tilda) inte har skrivit så mkt på sista tiden! Har inte haft tillgång till en data under jul. KOMMENTERA!! Vem vill ha nästa inlägg? Kommentera isf, för det är redan klart! :)
Never Say Never - Kapitel 60
Sandra's perspektiv:
Chaz. Vad har du gjort?! Tänkte jag för mig själv
Han MÅSTE klara sig. Han MÅSTE. Fan, man ska inte skiljas ovänner.
Jag & Justin höll hårt i varandras händer. Plötsligt kom en vitklädd tant in till oss.
-Är ni bekanta till Chaz Sommers?
-Ja, vart är han?, sa Justin och reste sig upp
-Han ligger i koma och läget är ostabilt. Han har kanske 20% chans att överleva. Och det är inte mycket.
Jag kände hur tårarna ramlade ner för mina kinder. De där jävla 20% ska, eller MÅSTE räcka.
Vi satt ett långt tag och väntade, vi väntade i flera timmar på att det skulle komma med ett bättre besked men det kom inte något. Chaz's föräldrar stannade kvar men jag, Justin & Kenny åkte hem. Jag kunde inte sluta tänka på Chaz, tänk om vi skiljs som ovänner, det får bara inte hända!
När jag och Justin kom hem hade vi båda humöret nere, vi pratade knappt med varandra, jag tror att vi båda hade Chaz i tankarna. Vi tog något lätt att äta och sedan satte vi oss i soffan en stund.
Justin's perspektiv:
Jag och Sandra satte oss i soffan en stund och myste, jag la armen om henne och hon lutade sim mot min axel.
-Det börjar bli sent, ska vi gå och lägga oss??, frågade jag Sandra.
-Ja, du har rätt.
Jag gick och bytte tröja och tog av mig mina jeans och efter ett tag kom Sandra.
Jag lyfte tecket så att hon kunde komma och lägga sig brevid mig, och det gjorde hon.
Hon la sig tätt intill mig och efter ett litet tag somnade vi.
Nästa morgon vaknade jag av att någon kysste mina läppar, jag öppnade ögonen och såg att det var Sandra, hon hade redan bytt om och hon hade redan "fixat" sig.
-Hur länge har du varit uppe då?, frågade jag Sandra
-Eh..kanske 1-2 timmar, haha
Jag log mot henne & satte mig upp i sängen.
-Jag går och duschar.., sa jag och gick till badrummet. Jag drog av mig kläderna och gick sedan in i duschen. Det ända jag tänkte på var Chaz. Ingen hade ringt och gett oss något besked. Ingen.
Efter kanske en kvart hade jag duschat klart & rensat tankarna.
-Vad ska vi hitta på idag då?, frågade Sandra när vi satt vid frukostbordet
-Vad vill du göra, min sköna?, svarade jag
-Ingenaning. Dudå?
-Vi kanske kan gå på BIO?
-Det låter bra! Något speciellt du vill se?
-Njaa.. Vi kan kolla vad som går när vi kommer dit., sa jag
Vi åt upp frukosten, och sen åkte vi. Kenny kom och hämtade oss, och han mådde bättre nu.
-Vill du kolla med oss?, frågade jag
-Gärna, sa han och log
Vi parkerade en bit ifrån BIOsalongen, så vi fick gå i kanske 8 minuter. Det var ovanligt några som kom fram och bad om autograf oså, skönt.
-Ska vi se Avatar?, frågade Sandra
-Visst, svarade jag
-Okej!, sa Kenny
Filmen var lång & tråkig. Det var bara Kenny som gillade den, jag & Sandra höll på att sommna där inne..
(3 dagar senare)
Dagarna rullade förbi. Och inga goda nyheter kom från sjukhuset. När vi var på skivsigneringar pratade vi inte så mycket, båda var deppiga. Men vi tog oss dit för fansens skull.
En kväll när vi var ensama hemma, så ringde min mobil, jag tog upp den & på skärmen stog det Grady Memorial Hospital.
KOMMENTERA!!!
Kolla gärna min (Therese) privata blogg, http://theresetornkvist.blogg.se :)
Never Say Never - Kapitel 59
Jag trängde mig fram till båren, och snart var jag framme vid Chaz. Att se honom ligga där, halvt död, fick mig att må så dåligt.
-Kk..e.nny, stammade han
-Du kommer klara dig, sa jag och ögonen fylldes med tårar
-H..ääls.aa a..lla. O..chh hääl..s...aa San..dd..rra o..ch Justi..iin att jag är le..dse..n f..öör d..et s..om h...äände
-Chaz, DU KOMMER KLARA DIG!
-J.aag orrkkar in..tte mer.., sa han och hans ögonlock föll ihop
Chaz.
Polismännen drog bort mig, och ambulansmännen körde fort iväg, med Chaz i bilen.
-Släpp mig, röt jag till polismännen som höll i mig
Jag sprang fort till bilen, och körde sedan efter ambulansbilarna.
Bilköerna hade minskat rejält, så det var ganska lätt att ta sig fram.
Ambulansbilen stannade utanför Grady Memorial Hospital, och tog fort ut Chaz ur ambulansen. De tog såklart en annan väg, de sprang in i en ingång där det stog "Akutfall". Själv tog jag vanliga entrèn.
-Vilken sal ska Chaz Somers till?, frågade jag när jag kommit fram till receptionen
-Vem sa ni?
-Chaz Somers! Han kom nyss, vet du vilken sal han ska till??
-Eh.. Om han kom nyss så finns det inga uppgifter om honom just nu. Men sätt dig ner i väntrummet, så kommer jag och meddelar dig såfort jag vet någonting, okej?
-Okej, tack.
Jag gick bort till väntrummet och satte mig ner i på en hård, obekväm soffa. Jag tog upp mobilen, och letade fram Justin's nummer, sen ringde jag honom.
-Hej Kenny, löst sig med köerna eller?
-Hej! Eh...Ja
-Har det hänt något?
-Ah. Jag är på sjukhuset
-Va? Vad har du gjort??!
-Nej, jag mår..bra! Men, det är Chaz.
-Kenny, vad har hänt?, frågade han upprört
-Du vet, jag stog ju i bilkö eftersom det inträffade en stor olycka mitt i trafiken. Det var Chaz som råkade ut för olyckan. Jag vet inte vad som hände eller så, jag vet bara att...Chaz kanske inte kommer klara sig.
-Vi kommer, sa han och la på
Justin's perspektiv:
FanFanFan..
-Sandra, vi får ta det här en annan dag!
-Va.. Varför?
-Chaz har råkat ut för en stor olycka. Jag, eller vi, måste åka till sjukhuset. Kenny är där.
-Men kom då, sa hon och drog ut mig
När vi kommit fram till sjukhuset parkerade jag bilen fort, och sen sprang vi in. Jag såg Kenny sitta i väntrummet, med händerna för ansiktet.
-Kenny!, ropade jag & han reste sig upp
Jag kramade om honom hårt & länge.
-Vart fan är Chaz?
-Ingenaning. Tanten i receptionen skulle meddela mig såfort hon fick veta något nytt.
Vi satte oss ner och alla var tysta. Helt tyst var det. Jag höll hårt i Sandra's hand.
Sandra's perspektiv:
Chaz. Vad har du gjort?! Tänkte jag för mig själv
Han MÅSTE klara sig. Han MÅSTE. Fan, man ska inte skiljas ovänner.
Jag & Justin höll hårt i varandras händer. Plötsligt kom en vitklädd tant in till oss.
-Är ni bekanta till Chaz Sommers?
-Ja, vart är han?, sa Justin och reste sig upp
-Han ligger i koma och läget är ostabilt. Han har kanske 20% chans att överleva. Och det är inte mycket.
Jag kände hur tårarna ramlade ner för mina kinder. De där jävla 20% ska, eller MÅSTE räcka.
Kommer mer ikväll, om ni KOMMENTERAR!
Never Say Never - Kapitel 58
Nä vi spelat i kanske 2 timmar ringer min mobil, och på skärmen står det Justin.
-Ahh, svarade jag
-Hej vart är du?
-Hos Ryan.
-Okej, varför hörde du inte av dig innan du gick?
-För att du inte gjorde det. Så jag tänkte att jag kunde hoppa över det oxå.
-Men du pratar ju ändå inte med mig.
-Justin. Du pratar inte med mig, jag FÖRSÖKER få kontakt med dig..
-Ja men.. Förlåt då, sa han och hörde att han lät lite ledsen
-Mm..
-Kan vi inte mötas i parken och prata då?
-Visst. När då?
-Om en kvart, eller?
-Visst, sa jag och la på
När jag kom satt han där, på staketet och väntade på mig. Han såg rätt ledsen ut.. Jag kanske var för hård mot honom när vi pratade i telefonen..? Eller?
-Hej, sa jag och kysste honom
-Hej shawty, sa han och besvarade kyssen
-Så..Kan jag berätta?
-Ja
-Bra! Asså, det var så att när jag, Chaz, Nathalie & Ryan var påväg hem, så gick Chaz otroligt nära mig hela vägen. Först tog han tag i min hand, men jag slet loss handen. Och då la han istället armen runt mig. Sen hann ingenting mer hända, för jag såg dig, gråtandes..
-Förlåt..för att jag inte lät dig berätta förut. Men jag älskar dig något enormt, och vill inte bli sviken. Okej?
-Jag älskar dig oxå, svarade jag och kysste honom
Vi satt där på staketet och bara höll om varandra.
(3 dagar senare)
Det känns så skönt att det har löst sig mellan mig & Justin nu. Allt är som vanligt. Förutom att, vi umgås inte med Chaz längre, tyvärr.. Men vem vet, det kanske löser sig mellan oss oxå så småning om, hope so!
Overboard blev hur lyckad som helst. Fansen ÄLSKAR den, och ska jag vara helt ärlig, så gör jag oxå det.
Jag & Justin har vart på 3 skivsigneringar, låten finns alltså på skiva.
Det känns helt sjukt att ha en låt, som är känd över hela världen. Och dessutom sjunga den med världens kändaste tonåring.
Justin's perspektiv:
Gud va jag är stolt över Sandra. Jag visste att hon skulle klara det, även fast hon inte trodde på sig själv i början. Överraskningen blev verkligen lyckad.
Och nu ska jag ta med henne till en fin resturang, & fira.
-Sandra, planera inget ikväll, om du inte redan gjort det?
-Nej, visstvisst.., svarade hon & log
-Bra
Klockan var nu halv 5, och jag hade bokat bord till 7.
-Shawty, var klar 20 i 7.., sa jag
-Okej. Vad är klockan nu då?
-Halv 5 ungefär.
Jag satte mig framför laptopen och loggade in på twitter & skrev "Looking forward to the evening. :)" sen loggade jag loggade jag ut igen & la mig i sängen för att vila, shit va trött jag var.
-Älskling, vakna!, sa Sandra & skakade på mig
-Eh, umm, ahh..
-Haha, va söt du är. Men du, klockan är halv 7, vi ska åka om 10 minuter..
-Juste..
5 i 7 står vi utanför huset och väntar på Kenny..Han som aldrig är sen. Jag tog upp mobilen och ringde upp honom.
-Hej Justin! Alltså, det har hänt en stor olycka, så man kommer ingen stanns. Antingen väntar ni på mig, eller så får ni ta din bil.
-Okej.. Men vi tar min bil. Ses!
-Det gör vi, hälsa Sandra.
Jag la på.
-Vart är han?, frågade Sandra
-Han är fast i trafiken. Olycka du vet. Men jag kör istället.
-Jaha.. Aa, okej.
Kenny's perspektiv:
Åh, fan va jobbigt. Det var verkligen otroligt långa köer, från båda hållen. Undra egentligen vad som hänt där framme?!
( 20 minuter senare )
Äntlien rullade det på lite. De hade fått undan allt till sidan av vägen. När jag kom fram till platsen där själva olyckan utträffat, så var det an massa ambulanser & polisbilar. Sen såg jag en bil, som jag kände igen. Shit. Det var Chaz's bil. Och det var han som låg på båren. Jag rusade ut ur bilen och sprang fram till båren där han låg.
-Sätt dig i bilen igen, du får inte vara här!, sa en polisman som lät väldigt allvarlig
-Jag känner ju fan killen som skadat sig, släpp fram mig!!, skrek jag
Jag trängde mig fram till båren, och snart var jag framme vid Chaz. Att se honom ligga där, halvt död, fick mig att må så dåligt.
-Kk..e.nny, stammade han
-Du kommer klara dig, sa jag och ögonen fylldes med tårar
-H..ääls.aa a..lla. O..chh hääl..s...aa San..dd..rra o..ch Justi..iin att jag är le..dse..n f..öör d..et s..om h...äände
-Chaz, DU KOMMER KLARA DIG!
-J.aag orrkkar in..tte mer.., sa han och hans ögonlock föll ihop
NEEEEEEJJ! KOMMENTERA.
Blir inga fler inlägg idag, i think.
Det är ju julafton.
GOD JUL KÄRA LÄSARE!!
Never Say Never - Kapitel 57
Schysst att de drar utan att meddelae mig innan de åker iväg, det känns ju toppen.. Jag drog upp mobilen och letade upp Patties nummer, sen tröck jag på gröna luren och satte mobilen mot örat.
-Hej Sandra!
-Hej. Vart är ni?
-Jag är med Justin i studion. Och Nathalie åkte till Ryan tidigt imorse. Har inte Justin sagt något?
-Tydligen inte.
-Okej. Du, det känns lite stelt mellan er två, eller?
-Mm, han vägrar ju prata med mig.
-Jag ska snacka med honom, okej?
-Ja tack..
Vi la på & jag loggade in på twitter och såg att väldigt många twittrat mig, p.g.a det jag skrev igårkväll. Svarade inte på nånting. Istället loggade jag ut, och ringde till Nathalie.
-Hej, svarade hon
-Hej.. Vad gör du?
-Är hos Ryan
-Är Chaz där?
-Nej
-Okej, då kommer jag..
-Visst. Ska vi möta dig?
-Nej, det är lugnt.. Tack ändå.
Jag bytte om & sminkade mig lite fort, jag drog på mig mina converse & sen gick jag. Utan att lämna någon lapp, för det var tydligen så man gjorde hemma hos familjen Bieber/Mellette. Usch va less jag blir på Justin, han ger mig inte äns en chans att förklara. Omoget på höööög nivå.
När jag kom fram till Ryan's hus, öppnade jag dörren och ropade att jag kommit.
-Kommer!!, ropade Nathalie tillbaks från övervåningen
Hej!, sa hon sedan när hon kommit ner
-Hejhej..
-Vart har du Justin då?
-Han är i studion, eller nåt.. Pallar helt ärligt inte bry mig.
-Har ni fortfarande inte pratat om det som hände?
-Nej. Han vägrar ju äns kolla på mig.
-Okej...
Vi gick upp till Ryan's rum. Han satt i sin säng med en spelkontroll i handen och spelade FIFA.
-Hej nörd, sa jag och gav honom en kram
-Tjenare, svarade hon och skrattade
Vi turades om att spela. Men Ryan ägde ut mig och Nathalie. Kul hade vi iallafall, utan Justin.
Nä vi spelat i kanske 2 timmar ringer min mobil, och på skärmen står det Justin.
-Ahh, svarade jag
-Hej vart är du?
-Hos Ryan.
-Okej, varför hörde du inte av dig innan du gick?
-För att du inte gjorde det. Så jag tänkte att jag kunde hoppa över det oxå.
-Men du pratar ju ändå inte med mig.
-Justin. Du pratar inte med mig, jag FÖRSÖKER få kontakt med dig..
-Ja men.. Förlåt då, sa han och hörde att han lät lite ledsen
-Mm..
-Kan vi inte mötas i parken och prata då?
-Visst. När då?
-Om en kvart, eller?
-Visst, sa jag och la på
Kort inlägg. Vill ha fler kommentarer..
Btw, kommer inte bli lika mkt inlägg nu runt jul & nyår, som ni säkert märkt. Kanske 1 inlägg till ikväll, får se. KOMMENTERA!!
Never Say Never - Kapitel 56
Jag hörde att någon kom in och jag fattade att det var Sandra. Hon kom in och hon ville förklara vad som hade hänt, men jag har redan sätt, så varför förklara??
Hon gick ut från mitt rum och jag satt kvar en stund och bara tänkte på vår tid tillsammans.
På hela kvällen så pratade inte jag med Sandra, och Sandra pratade inte med mig. Det kändes bara fel att prata efter det som har hänt.
Pattie's perspektiv:
Vad tyst det är..Så här tyst och lungt brukar det inte vara. Jag såg att både Sandra och Justin ignorerade varandra, det var inget prat alls. När Justin kom fram till och skulle ta en påse chips så frågade jag:
-Du? Justin?, har det hänt något mellan dig och Sandra? Ni värkar vara lite osams.
-Eh..asso..det är inget, svarade han snabbt
-Justin!, jag är din mamma och jag ser att något är fel, berätta.
-Asso, Chaz har varit lite nära Sandra och jaa.., svarade han och tittade ner i golvet.
-Okej..men tänk på att inte vara mer arg en vad man behöver!
-Visst, svarade han och gick upp på sitt rum igen.
Det är väldigt tråkigt det som har hänt, jag älskar att se hur glad Justin är och hur han och Sandra tittar på varandra. Hoppas att den tiden kommer tillbaka.
Jag gjorde inte så mycket den kvällen, jag brukar umgås lite med Justin och Sandra men nu ser båda ut att bara vara ensamma på sina rum. Efter en stund så började jag laga mat, det blev spagetti bolognese.
-Maten är klar!, ropade jag när de var klart
Efter en liten stund kom båda ner. Vanligtvis brukar de sitta brevid varandra och hålla handen under bordet men nu satt de på varsin sida om mig.
-Vad gott det var!, sa Sandra och tittade på mig.
-Aww..tack!, kul att du gillar det, svarade jag
Ingen av de såg alls på varandra, alls..
Sandra's perspektiv:
Justin pratade inte med mig pch jag pratade inte med honom för att jag vet att han inte skulle lyssna på de jag har att säga. Jag tycker att det här börjar bli otroligt löjligt!, jag har ju inte gjort något, det var ju Chaz som stötte på mig. Resten av kvällen så pratade inte jag och justin med varandra,
När jag skulle gå och lägga mig så fick jag en kram från Pattie och en lös kram från Justin.
Det kändes jätteskumt att sova i en egen säng, jag sover ju alltid jämte Justin.
Innan jag gick och la mig så loggade jag in på Twitter, jag så att Justin hade skrivit "you are not the same"
och jag skrev "you don't understand".
Jag fick massa svar men de svarade jag inte på.
När jag gick och la mig så somade jag till låten Just a dream - Nelly.
När jag vaknade nästa morgon så gick jag och bytte om och precis när jag skulle äta frukost så ser jag att ingen är hemma, ingen lapp, inget sms , inget. Var är de??
Ledsen för dålig uppdatering!, har köpt julklappar ;) KOMMENTERA!!!
Btw, nytt besöksrekord idag! ;) tack!
Never Say Never - Kapitel 55
Hon sommnade i min famn, och jag kysste henne mjukt på läpparna viskade sedan i hennes öra
- Godnatt Shawty
↑ Bilden ↑
När jag vaknade nästa morgon så kom justin fram till mig och gav mig en varm kyss.
-Idag händer det!, sa Justin
-Ja!, undra vad de andra kommer tycka.
Jag klädde på mig och sedan drog jag till skolan. Skönt att det är fredag idag! En till helg med Justin.
När jag kom till skolan så gick jag fram till mitt skåp och rotade fram böckerna, sedan gick jag och satte mig på min plats. Leketionen var booring som vanligt.
Men när leketionen var slut så kom 2 yngre tjejer fram till mig och frågade:
-Är det du som Justin Bieber's flickvän?
-Ja det är jag, svarade jag och log.
-Känner du tjejen som sjunger hans nya låt overboard ?
-Ja, det är jag, när jag såg det så såg jag hur glada tjejerna blev.
-D..du...skojar?? OMB!!! Du är jättebra!!! snälla kan vi få din autograf?, frågade tjejerna och höll fram papper och penna.
Jag gav de varsin autograf och sedan ringde jag Justin.
-Hey Shawty!
-Hej Justin!
-Jag kommer och hämtar dig efter skolan, på parkeringen.
-Okej! Vad bra!,
Vi pratade en stund och sedan la vi på. Jag gick fram till de andra och vi gjorde oss redo för nästa leketion. När vi var påväg till nästa leketion så går Chaz väldigt nära mig, men jag brydde mig inte jag bara gick till nästa leketion.
När skolan var slut så gick jag och och de andr a ut på parkeringen, men medans vi gick så gick Chaz väldigt nära mig igen. Plötsligt tog han min hand i sin och log. Jag drog snabbt bort handen, men då la han sin arm om mig.
Innan jag han dra mig undan så såg jag Justin, han tittade på mig och Chaz och jag såg att han grät.
-JUSTIN!!, ropade jag.
Han svarade inte utan han sprang tillbaka till limon och åkte iväg utan mig.
Hur ska jag komma hem??, tänkte jag.
-Du kan åka med mig nu Sandra, sa Chaz och blinkade
-Nej tack! Jag åker med Nathis.
Nathalie skjusade hem mig till Justin. Jag var väldigt nervös, jag vågade knappt gå in.
Men jag smög in försiktigt och när jag kom in så hörde jag massa ljud uppifrån.
Jag gick upp för trappan och öppnade försiktigt Justins dörr. Det var en stor röra, Justin hade haft ner tavlor och massa annat.
När jag såg Justin så satt han ner på golvet lutad mot väggen, med en bild på mig i famnen, och jag såg att han hade gråtit jättemycket, hans ögon var röda och han såg väldigt ledsen ut nu också.
När han fick se mig frågade han:
-Vad gör du här?!
-Jag ville förklara, svarade jag och föll en tår.
-Förklara vad?! Att du och Chaz höll hand och att han hade armen om dig, Jo det vet jag redan!!
-Men det var inte så!
-Gå bara ut! Jag vill vara ifred.
-Okej, sa jag och gick ut.
Justin's perspektiv:
När jag såg Sandra och Chaz hålla hand blev jag både arg och ledsen, men mest ledsen.
Hur kunde hon göra sådär? Med min bästavän också! Hon kanske inte är den jag trodde.
Jag sprang till limon och jag åkte hem, när jag kom hem så var jag jätteledsen så jag sprang fort upp på mitt rum och jag slog i väggen hårt och skrek!
När jag hade fått nog så blev jag bara jätteledsen. Jag gick till mitt nattduks-bord och tog upp en bild. På bilden var det Sandra.
Jag tog bilden och jag ställde mig mot väggen och satte mig på golvet.
Jag hörde att någon kom in och jag fattade att det var Sandra. Hon kom in och hon ville förklara vad som hade hänt, men jag har redan sätt, så varför förklara??
Hon gick ut från mitt rum och jag satt kvar en stun och bara tänkte på vår tid tillsammans.
What do you think? KOMMENTERA!
Never Say Never - Kapitel 54
-Och vad kollar du på då?, sa jag och log
-Inte är det dig iallafall, sa han och reste sig upp
Han gick fram till mig och tog sina händer runt min midja. Vi kysstes, länge..
Dörren öppnades, och där stog Nathalie och asgarvade
-Oops, ska nog gå nu. Ville bara säga godnatt.
-Godnatt, sa vi i kör
Veckan rullade på, och jag var tillbaks i skolan igen. Killarna har inte sagt någonting till mig, inte änns kollat på mig.
Om en dag, imorgon alltså, så släpps min & Justin's låt, Overboard. Fan va jag längtar.. Undra vad folk kommer att tycka om den? Fast, vad tänker jag med, det är ju Justin Bieber som sjunger, dahh.
-Sandra, ska vi kolla på film?, frågade Nathalie
-Visst. Välj en du, jag kommer snart.
Jag satte på mig skönare kläder, och sen gick jag ner till vardagsrummet där Nathalie satt.
-Vilken film valde du?, sa jag och kastade mig i soffan
- Mr and Mrs. Smith, blir det bra?
-Japp
Filmen satte igång. Den är grymt bra, även fast man redan vet vad som kommer att hända. Det är ju sånt man lär sig när man kollat på samma film ett antal gånger.
När filmen var slut var klockan halv 8, och Justin & Pattie hade fortfarande inte kommit hem från studion. Jag og upp min mobil, och knappade in Justin's nummer.
-Hej sahwty
-Hej, vart är ni?
-Påväg hem.. Kommer om 10 minuter ungefär..
-Good, i miss u.
Justin's perspektiv:
Vi la på.
-Kenny, kör lite fortfare, jag vill komma hem!
-Ta det lugnt grabben, Sandra försvinner inte, svarade han och log
-Men tyst på dej, sa jag och slog till honom lite lätt på armen
-Eyyy, är du kaxig?
-Självklart. Men kan man inte få lyssna på radion iallafall?
-Du kan ju sjunga, superstar.
-Är du verkligen säker på det?
-Nja.. Du har rätt. My bad., sa han och hånlog
-Haha, Kenny. Jag ger igen, u know that
-Jag längtar, svarade han och blinkade mot mig
När vi äntligen kom hem, sa vi hejdå till Kenny, och sen gick vi in.
-VI ÄR HEMMA, ropade jag
Sandra kom småspringandes, hon hoppade upp i min famn & kysste mig lätt.
Vi åt middag tillsammans, alla fyra. Sen gick jag & Sandra upp på vårat rum och pratade. Vi planerade lite inför morgon dagen, då våran låt släpps. Vi kommer att få mycket att göra, men det blir kul, och nytt för Sandra.
Hon sommnade i min famn, och jag kysste henne mjukt på läpparna viskade sedan i hennes öra
- Godnatt Shawty
Kort inlägg, fär att ni inte kommenterar.. Ni måste säga vad ni vill läsa om?!
Spännande, romantiskt, sorgligt, roligt?
Vill ni kanske läsa ur "Pattie's perspektiv", eller "Ryan's perspektiv"?
Vi behöver tips, så KOMMENTERA.
Nytt/nya inlägg kommer imorgon, om ni kommenterar tillräckligt. Både jag & Tilda har jullov nu, så vi är alltså lediga imorgon. Dock kommer det inte bli så mycket inlägg nu runt julen, i think.. Vi får se hur det blir :)
Don't forget BLOGGSVAR, puss!
Never Say Never - Kapitel 53
Dagen därpå hoppade jag över skolan.. Hade fortfarande ont, och ville heller inte se de där töntiga killarna, ifall de skulle komma fram till mig och säga nåt, typ..
-Shawty vakna.., var det första jag hörde när jag vaknade
Jag öppnade ögonen, och Justin hade sitt huvud lutat över mitt.. Han kysste mig och sa,
-Killen som slog dig, och hans kompisar, har åkt fast nu. Det var de som slog sönder rutorna på min bil.
-Vaddå, har de redan blivit förhörda? Bra att de åkt fast förresten.
-Ja. Men gumman, klockan är halv 1..
-Haha, oops. Dags för mig att kliva upp ur sängen kanske
-Haha, det låter bra.., sa han och gav mig en puss på pannan
Justin sätte sig framför sin laptop, och loggade in på twitter. Han skrev en "massa" saker, vad vet jag inte. För medans han satt framför datan så bytte jag om.
-Klar nu, ska vi gå ner?, sa jag när jag var klar
-Visst
Vi gick ner och Justin hjälpte mig att göra frukost, till mig. Han hade redan ätit. När jag ätit klart, och vi hade plockat undan allt så bestämde vi oss för att åka ner till stranden, och bada. Vi satte på oss badkläder, och sen stack vi.
Det var inga alls på stranden, alltså hade vi hela stranden för oss själva..
-Sisten i!, sa jag och drog av mig kläderna som jag hade över bikinin..
Justin drog fort av sig tröjan, och kom ikapp mig. Men istället för att springa i, så bärde han upp mig i sin famn och kysste mig, samtidigt som han gick längre och längre ut i vattnet. Tillslut stannade han Och där stog Justin, med mig i sin famn & kysste mig. Efter ett tag hörde vi att någon fotograferade oss..
-Oh, damn.., sa Justin & suckade
-Skvallertidningen nästa.., sa jag och vi skrattade
När vi badat & solat klart satte vi på oss våra kläder, packade ihop allt & åkte sen hem.. När vi kom hem satt Nathalie, Ryan & Chaz i vardagsrummet..
-Nemen hej!, sa Justin
-Eh, asså.. Jag tänkte att alla vi kunde hitta på något, men när vi kom hit så var det ingen hemma?!, sa Nathalie
-Heh, vi har vart och badat. Men, vad ska vi göra då?, frågade jag och kastade mig på Ryan
-Hej på dej oxå, sa han och skrattade
-Tjaaa, sa jag
Vi kom inte på något, så vi satte på en film istället. Det fick bli "PS. I love you", fan va sorglig den är..
-Är det grinolle som sitter här eller?, sa Ryan och kollade på mig & skrattade
-Ryan, käften!, sa jag och blinkade mot honom
Alla började skratta, så vi pausade filmen.
Shit va flummiga vi var. Skrattade åt precis allting.
När vi lugnat ner oss satte vi på filmen igen, och jag kröp upp i Justin's famn. Han la sin arm runt mig och pussade mig på pannan. Jag sommnade till filmen.
När jag vaknade var klockan halv 7, och alla hade gått hem. Middagen stog på bordet, men det stog bara 2 tallrikar där.
-Shawty, kommer du eller?, sa Justin och kysste mig
-Ja.. Men, ska inte de andra äta?
-Det har de redan gjort
-Aw, väntade du på mig?, sa jag och log
-Ja, självklart..
-Gullunge.., sa jag och kysste honom
När vi ätit upp gick vi upp på Justin's rum, som nu mera är Justin's & mitt rum. Sover alltid där, och är alltid där inne.
Han satte sig som alltid framför sin laptop, och jag började ta av mig mina kläder, för att sätta på mig en stor t-shirt istället. Jag stog där i bara underkläder, & jag märkte att Justin kollade på mig. Han bet sig i läppen och halv log.
-Och vad kollar du på då?, sa jag och log
-Inte är det dig iallafall, sa han och reste sig upp
Han gick fram till mig och tog sina händer runt min midja. Vi kysstes, länge..
Dörren öppnades, och där stog Nathalie och asgarvade
-Oops, ska nog gå nu. Ville bara säga godnatt.
-Godnatt, sa vi i kör
KOMMENTERA om ni vill ha mer ikväll.
Vad tycker ni ska hända i kommande kapitel? Förslag någon? ;)
Never Say Never - Kapitel 52
-Skolan!! Du har ju skola idag!
-Öhh..va?? Juste!! Jag rusade upp ur sängen och bytte snabbt om, sminkade mig och käkade en snabb frukost.
Sen skjusade Justin mig till skolan. Innan jag gick ut sa jag:
-Tack för skjutsen! Älskar dig!
-Allt för dig Shawty! Älskar dig med.
Skoldagen rullade på, och det var nästan inga som pratade med mig om Justin.. Äntligen börjar de visa hänsyn. När sista lektionen var slut gick jag och Nathalie till våra skåp som låg brevid varandra.. Vi stog och pratade en liten stund, och packade även ner lite läxböcker i väskan..
Precis när vi skulle gå, hör jag ett gäng killar, på 3 personer, som står och snackar skit om Justin. Tillslut fick jag nog, och gick fram till en av killarna. Jag knackade honom lite lätt på axeln och sa,
-Ursäkta?
Han vände sig om,
-Nämen, är det inte bävern's gulliplutt till flickvän?
-Vad kallade du honom?
-"bäver", är det inte så han heter?, sa han och skrattade
-Vad fan är ditt problem egentligen? Skaffa dig ett liv, tack. Jag vände mig om, men hann bara gå drygt en meter, när jag kände att jag fick en hård knuff i ryggen. Jag vände mig om och knuffade honom dubbelt så hårt så han höll på att rammla omkull.
-Idiot, sa han och gav mig en rak höger, rätt på kindbenet, riktigt hårt.
Jag rammlade ihop, och kände hur allt började snurra i huvudet. Sen blev det helt svart.
När jag vaknade upp, låg jag i ett litet rum. Jag såg att skolsköterskan stog och pratade med någon. Efter ett tag, när jag piggnat till lite, såg jag att det var Justin hon pratade med.
-Hallå?, sa jag rätt tyst
Båda vände sig imot mig, och Justin kom fram till mig och kysste mig på pannan.
-Shawty, har du ont?, frågade han
-Ja.. På kinden. Jävligt ont faktiskt. Vad hände?
-Du blev nerslagen av nån..idiot..
-Juste. Av han som kallade dig bäver..
-Haha.. Vad hände egentligen?
-Asså.. Han stog och snackade skit om dig med sina kompisar. Så jag gick fram till honom och frågade vad hans problem var, då blev han förbannan och knuffade mig. Jag knuffade tillbaks, och han gav mig en rak höger.
-Säg inte att det här hände, för att du försövarade mig?
-Eh.. Jo., sa jag generat
Han gav mig en mjuk kyss, och jag besvarade den..
Jag pratade lite med skolsköterskan, och tillslut fick jag åka hem.
Justin hade tagit sin bil.. Och när vi kom ut till parkeringen, så såg vi att hans bilrutor var krossade..
-Fan, mummlade han
-Hoppas det inte var mitt fel, sa jag och kollade ner i marken
-Klart det inte var.., sa han och kramade om mig
-Jag köper nya rutor, sa han och blinkade mot mig
Justin ringde Kenny och bad honom komma och hämta oss. Det gick inte att sitta på nått av bilsäterna i Justin's bil, för det låg krossat glas inuti bilen oxå.
När vi kom hem satt det en lapp på dörren, där stog det "Hej sötnosar.. Jag är hos Ryan. Hoppas du mår bra Sandra? /Nathalie" Jag rev ner lappen från dörren, och vi gick in.
Jag hade fortfarande lite huvudvärk ifrån smällen, så jag orkade inte gära så mycket.
-Justin? Kan vi inte kolla på film och bara ta det lugnt?
-Visst. Välj en film, så går jag på toa, sa han och blinkade till mig
Jag gick fram till filmhyllan, och valde filmen American Pie, för jag kände för att skratta.. Inte sitta och deppa eller fälla tårar för att filmen var sorglig.
Filmen var ca 2 timmar lång, och när den var slut hade klockan hunnit bli halv 6. Vi bestämde oss för att laga middag ihop, till oss & de andra. Det fick blir hemmagjord pizza, enkelt och gott.
När middagen var klar, ringde vi hem Nathalie som fortfarande var hos Ryan. Och Pattie var strax hemma.
När alla äntligen satt sammlade vid middagsbordet berättade jag vad som hade hänt tidigare på dagen.. Pattie blev faktiskt riktigt förbannand. Dels för att den där killen slagit till mig så hårt så att jag tuppat av, och för att någon (förmodligen killen som slog mig och hans gäng) slagit sänder Justin's bilrutor.
Efter middagen gick Pattie ut på verandan och ringde ett samtal till skolan. Hon lät rätt upprörd, och rektorn lovade att prata med killarna dagen efter, och eventuellt skicka in de på polisförhör, för se om det var de som slagit sönder bilen....
Vad tror ni? Vilka slog sönder Justin's bil??
Imorgon blir det förmodligen bara 1-2 inlägg. För jag (Therese) slutar 18.00 i skolan. & Tilda slutar 23.00, hon har Julshow. Kommentera mkt, så blir det kanske ett extra inlägg imorgon! :D
Never Say Never - Kapitel 51
-Du? Kan vi inte ringa Justin & Sandra, och fråga ifall de vill åka till stranden och bada? Kvällsdopp typ?
-Jo, visst!
Ryan tog upp sin mobil och ringde Justin.
- Ah det är Justin!
-Ey Justin! Vill du och Sandra ta ett kvällsdopp vid stranden med mig och Nathis??
-Visst! Ska bara fråga Sandra...(frågar)...Ja! Hon vill.
-Great! Vi syns vid Atlanta beach om 20 min , OK?
-Ja det blir jättebra! Ses!
-Bye..
Ryan la på och han gick hem till sig och hämtade badkläder och jag gick till Justin och Sandra.
Justin och Sandra var fortfarande hemma, och jag gick och bytte om till min bikini.
Jag gick tillsammans med Justin och Sandra till stranden och vi mötte Ryan vid stranden.
Vi la ut våra handdukar och satte oss ner. Jag är så glad att jag och Ryan är sams igen. Att jag äntligen kan hålla hans hand.
Sandra's perspektiv:
Vi satte oss på våra handdukar, och jag lutade mitt huvud mot Justin.
Vi satte en stund och bara tittade på solnedgången, det var så vackert.
Plötsligt hörde jag Justin säga:
-Du är det bästa som har hänt mig Sandra..
-Aww...Du är det bästa som har hänt mig med.
Jag satt mig upp och kysste han mjukt, han besvarade kyssen och kysste mig mer. Vi kysstes en lång stund och sedan var det dags att ta sig ett dopp.
-Kom!, sa jag och tog Justins hand och drog ner honom till vattnet.
Jag gick sakta ner i vattnet för att det var ganska kallt, men den planen höll inte speciellt länge för Justin skvätte en massa vatten på mig!
Jag skvätte tillbaka och sedan satt vi bara och njöt av att vara vid stranden.
Jag simmade närmare Justin och kysste honom försiktigt. Han tittade på mig och log, sen kysste han mig tillbaka.
När jag gick upp höll jag på att frysa ihjäl! och då menar jag ihjäl!
Och när jag kom upp hur vattnet så tog jag snabbt upp handduken från sanden och satte den om mig. Jag gick och ställde mig och bara såg ut mot vattnet, efter ett tag kände jag hur någon la armarna om mig och la hakan på min axel. Jag vände mig långsamt om och såg att det var Justin, jag kramade honom tillbaka och sedan började vi gå hem. Nathalie skulle sova hos Ryan så vi sa hejdå och sedan gick jag och Justin hem. Jag är så glad att Justin är min! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om han inte var min!
När vi kom hem så hälsade vi på Pattie och sedan gick vi upp på Justins rum. Jag loggade in på twitter en stund och jag försökte komma på något att skriva men jag kom inte på någonting. Sen stängde jag av datorn och la mig brevid Justin.
Vi somnade och nästa dag vaknade jag av att Justin skakade hysteriskt på mig och sa:
-Skolan!! Du har ju skola idag!
-Öhh..va?? Juste!! Jag rusade upp ur sängen och bytte snabbt om, sminkade mig och käkade en snabb frukost.
Sen skjusade Justin mig till skolan. Inna jag gick ut sa jag:
-Tack för skjusen! Älskar dig!
-Allt för dig Shawty! Älskar dig med.
Ledsen för dålig uppdatering! Både jag och Therese är väldigt upptagna idag! <3
Never Say Never - Kapitel 50
Tillslut satte jag texten, och det lät riktigt bra faktiskt. Och det var väldigt kul att spela in den!
Resultatet blev grymt, jag kände mig sjukt stolt!
Justin's perspektiv:
Sandra är verkligen grym på att sjönga.. Kan ju erskänna att jag känner mig en aning stolt!
På kvällen när vi hade gått och lagt oss låg vi och pratade om dagen, och Sandra berättade hur kul hon tyckte att det var! Vi bestämde oss för att sova, och jag la min arm runt henne.
-Du var bäst idag shawty, godnatt.
Hon svarade inte, utan vände sig om och kysste mig.
Dagarna rullade på, och det var bara ett par dagar kvar tills Overboard skulle släppas. Fansen är så förväntningsfulla, så det lär blir väldigt lyckat! Och jag hoppas verkligen att de tycker att Sandra är en fantastisk sångerska, det tycker iallafall jag.
Nathalie's perspektiv:
Sandra's & Justin's låt är så himmla bra. Jag har fastnat totalt, och lyssnar på den i stor sätt hela tiden..
Texten är ur gullig!
Det var söndagseftermiddag, och jag satt i vid köksbordet och spelade kort, men Sandra & Justin. Min mobil ringde, och på skärmen stog det "Ryan". Jag reste mig upp, tröck på den gröna luren & gick iväg.
-Ah, hej!
-Hej.. Du, kan vi träffas en stund?
-Varför?, frågade jag
-För att...Jag mår jättedåligt utav det som hände, och jag vill inte vara ifrån dig mera. Snälla, ge mig en chans att iallafall förklara?
-Okej. Vi möts i parken om ungefär 10 minuter.
-Bra, tack.
När jag kom in till köket igen, frågade Justin vem det var som ringde..
-Eh.. Det var Ryan.
-Okej. Och han ville vadå?
-Prata. Om det som hände alltså.
-Okej. Vad sa han då?
-Alltså, vi ska träffas i parken istället. Det känns så töntigt att prata i telefonen om så "allvarliga" saker. Bättre man tar det face 2 face istället.
-Helt rätt. Lycka till då. Och låt honom inte få tillbaks dig för lätt, sa Justin och blinkade mot mig..
-Nejdå.
-Lova?
-Ja, Justin.. Jag lovar!
-Bra.
Jag sa hejdå till de, och sen gick jag.
När jag kom fram till parken, satt Ryan på en gunga och såg inte alls glad ut.
-Hej!, sa jag när jag kommit fram tilll honom
-Hej.., sa han och gav mig en snabb kram
-Så, vad vill du ha sagt?, frågade jag och tog ett halft steg bakåt
-Alltså.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, för det kommer låta förjävligt men.. Jag gjorde det för att jag saknade att ha någon att krama om, jag saknade att ha någon att berätta allt för, jag saknade kärleken.. jag saknade dig. Och jag ber dig, ge mig en, bara en chans till & jag lovar att inte sumpa den. För jag älskar dig Nathalie.
Jag fick inte fram några ord. Jag bara stog där, och kollade honom rakt in i ögonen. Han såg så ledsen och ärlig ut.. Jag ville bara kasta mig runt hans hals och kyssa honom. Och det var precis det jag gjorde..
-En chans till. MEN, lova att aldrig göra om det där igen, okej?
-Jag lovar!
Vi stog länge och bara höll om varandra. Men tillslut avbröt jag tystnaden.
-Du? Kan vi inte ringa Justin & Sandra, och fråga ifall de vill åka till stranden och bada? Kvällsdopp typ?
-Jo, visst!
Kort inlägg..
KOMMENTERA!
Btw, besöksrekord idag :D
Never Say Never - Kapitel 49
-Jag måste tänka på saken..
-Okej! Men jag finns här för dig! Och bara dig!!
Jag fortsatte gå och jag kollade bak på Ryan lite då och då. Han var så snygg när han stog och tittade på mig medans jag gick. Men jag kan inte förlåta honom för det han har gjort, jag måste tänka på saken.
Justin's perspektiv:
Dagen därpå vaknade jag runt 10, det var bara Pattie som hade vaknat. Jag gick och satte mig oss henne i soffan och vi kollade på American Music Awards, känns konstigt att sitta framför tv:n och kolla på sig själv..
Efter kanske en halvtimma slog det mig att det var idag Sandra skulle få sin överraskning..
Dags att börja fixa sig, och sen sticka till Usher, innan Sandra hinner vakna.
-Jag går upp och byter om, sen sticker jag till Usher.., sa jag
-Okej, varför ska du till honom?
-Sandra's överraskning? Har du glömmt?
-Haha, juste..
Jag kilade upp och gick försiktigt in i rummet för att hämta kläder..
-Justin.. Vad är klockan?, hörde jag Sandra fråga halvvaken
-Eh.. Mitt i natten, sov vidare du. Jag ska bara på toa..
-Okej
Phuu, hon trodde på det.
Jag gick in i badrummet och bytte om. Sen fixade jag håret snabbt och tillsist borstade jag tänderna. Frukost hann jag inte med.
-Jag sticker nu, sa jag till mamma
-Okej. Vi ses senare!!
Jag hämtade bilen, och sen drog jag.
( ca 1 timma senare när Justin & Usher var klara )
Åh, vad kul det ska bli.. Nu är det bara 1 sak som saknas, Sandra.
Jag tog upp mobilen ur fickan, och knappade in hennes nummer.
-Hej! Vart är du?, svarade hon
-Hej shawty.. Det kan jag tyvärr inte berätta nu. Kenny kommer och hämtar dig om ca 20 minuter, se till att vara färdig då, OK?
-Eh.. Visst!
-Bra, hejdå!
-Haha, hejdå älskling!, sa hon och skrattade
Sandra's perspektiv:
Haha, var har han hittat på nu då?!
Jag skyndade mig att byta om. Sen drog jag på mig lite smink, och fixade det sista..
När jag var klar gick jag ner till Pattie & Nathalie som satt bänkade framför tv:n. Precis när jag skulle slå mig ner mellan de, ser jag att Kenny's bil rullar upp på infarten.
-Haha, vad mycket jag hann kolla!, sa jag och skrattade
Jag satte på mig mina converse och sa hejdå till de andra, sen sprang jag ut till bilen..
-Hej Sandra!, sa Kenny
-Heeej, sa jag glatt
-Värst vad du var glad idag då? Haha
-Alltid, sa jag och blinkade mot honom
-Men du, vart ska vi?, frågade jag sen
-Men, om jag säger det så blir det ju ingen överraskning? Smart ass.
-Jaha.. Är det hans överraskning vi var påväg till. Det sa han aldrig.
-Okej.. Vilken glömsk pojkvän du har.., sa han och vi skrattade
Efter 15 minuters bilresa var vi framme.
-Så, nu är vi framme..
-Okej, tack för skjutsen Kenny!
-Allt för dig!, sa han och skrattade
Jag klev ut ur bilen, och såg att jag stog utanför studion.. Eh, vad har han nu planerat?!
Eftersom jag inte visste vart jag skulle gå, så ringde jag Justin..
-Ah, hallå. Vart är ni?, svarade Justin
-Jag är utanför och väntar. Kommer du?
-Självklart.
Han la på, och bara nån minut senare kom han ut springandes..
-Hej älskling!, sa han och kysste mig
Jag svarade inte, utan log bara..
Han tog tag i min hand och började gå. Jag följde efter.
Tillslut kom vi in till inspelningsrummet, där satt Usher, och några äldra män som jag inte kände igen.
-Eh, Justin? Vad gör vi här?
-Sandra, du & jag ska spela in en låt tillsammans..
-You say what?!
-Haha, du hörde mig, I guess.
-Mhh.. Men va? Jag kan inte sjunga?!
-Skojar du med mig eller? Du är grym.. Du vann ju över mig när vi körde singstar!!
-Tack, sa jag generat
-Kom igen Sandra, det blir kul! Låten heter förresten Overboard och jag har skrivit den själv.
-Visstvisst. Men förvänta dig inte för mycket!, sa jag och blinkade mot honom
De gav mig några papper där låttexten stog, och jag började läsa igenom. Det såg ut att vara en riktigt bra låt. Hoppas jag inte gör bort mig nu bara..
Vi började testa att sjunga lite, och de andra tyckte att jag sjöng jättebra. Blev en aning generad, haha.
Tillslut satte jag texten, och det lät riktigt bra faktiskt. Och det var väldigt kul att spela in den!
Resultatet blev grymt, jag kände mig sjukt stolt!
Overboard - Justin Bieber ft. Sandra Kassar
Najs överraskning!! Vad tyckte ni om låten de spelade in? x) KOMMENTERA!!
Never Say Never - Kapitel 48
När vi hade varit inne i lite affärer så hörde vi att någon ropade :
-JUSTIN BIEBER!!!!, vi vände oss om och såg att kanske 30 st beliebers kom springades emot oss.
Jag och Justin sprang så fort vi kunde, och tillslut såg vi en....
en.... stor affär. Vi sprang in i ett av provrummen i affären och väntade på att alla beliebers skulle försvinna. När vi stog inne i provrummet tog Justin hans hand försiktigt på min kind och gav mig en lätt kyss. Jag besvarade kyssen, och vi kysstes länge. Vi hörde att det blev tystare och att det inte var några som sprang så jag öppnade försiktigt dörren.
-Det är inga kvar..
-Okey tack Shawty!
Justin ringde kenny och han kom och hämtade oss. När vi kom hem så ropade vi i kör:
-Hemma!!
-Hej!! Sa Nathalie
Vi satte oss i soffan och satte på tv:n en stund.
-Kan vi inte titta på gamla kort?, frågade Nathalie och tittade på Justin
-Visst om nu vill, svarade han och log.
Han gick fram till hyllan med fotoalbum. Han tog fram ett som var från förra året.
Han satte sig i mitten och vi satte oss på varsin sida om Justin för att vi skulle se.
Vi tittade på massa bilder och han berättade roliga historier om bilderna och det var jättekul!
Men när vi hade tittat en stund så hörde jag snyftningar. Jag tittade på Nathalie och jag såg att hon fällde en tår.
-Vad är det Nathis?
Hon svarade inte utan pekade på en bild i albumet, det var en bild på Ryan.
↑ Bilden hon pekade på ↑
-Jag måste ringa honom, sa Nathalie mellan snyftningarna
-Okejj.., svarade jag och klappade henne på ryggen.
Nathalie's perspektiv:
-Ah det är Ryan!
-H..ej...Ryan..
-Hej Nathis!
-Hur kunde du göra sådär?? Det vi hade var så fint! Jag bodde hos dig!! Jag trodde inte dethär om dig!!
-Ja! att va med dig var det bästa som har hänt mig!!
-Om det var det?! Varför kysste du någon annan?
-Eh..jag vet inte..
-Jag trodde du älskade mig!, sa jag samtidigt som jag grät.
-Det gör jag!!
-Visa att du gör det då!, sa jag och la på i örat på Ryan.
Jag gick in till Sandra och Justin igen och satte mig i soffan och gjorde inget. Jag tänkte bara på vad han hade gjort. Jag orkade inte se bilder på Ryan mer.
-Jag går en sväng, sa jag till Sandra
-Okej!, svarade hon
Jag tog på mig mina sneakers och min skinjacka och jag gick ut. Jag gick inte ut för någon speciel andledning, jag ville bara rensa huvudet och vara ifred.
När jag hade gått i kanske 20 minuter så hörde jag steg bakom mig.
Jag vågade inte vända mig om, och stegen blev mer och mer snabbare. Jag började småspringa för att komma bort från personen, men h*n var mycket snabbare. Plötsligt kände jag att någon tog tag i min arm. Jag försökte slita mig loss tills jag såg vem det var. Det var Ryan.
-Vad vill du?, sa jag argt
-Få dig tillbaka!
-Ledsen! men det erbjudandet har gått ut!!!!
-Men snälla!, en chans till!
Jag han inte svara förens hans läppar var pressade mot mina. Jag drog mig bort och sa:
-Jag måste tänka på saken..
-Okej! Men jag finns här för dig! Och bara dig!!
Jag fortsatte gå och jag kollade bak på Ryan lite då och då. Han var så snygg när han stog och tittade på mig medans jag gick. Men jag kan inte förlåta honom för det han har gjort, jag måste tänka på saken.
Kort inlägg..
Vad tycks? KOMMENTERA!!
Never Say Never - Kapitel 47
Hur fan kunde kan göra så? Jag trodde inte det om Ryan...
-Ah, det är Ryan!
-Va fan är det med dig egentligen?!
-Asså... Jag vet inte vad jag tänkte på..
-Nej, jag märker det. Fattar du inte hur jävla sårad Nathalie är nu eller?!
-Jag är ledsen.., sa ha och jag hörde att han grät
-Ryan. Tänk på vad du har ställt till med nu...
Ryan svarade inte utan la på. Efter att han har lagt på så la jag på med.
Jag trodde inte dethär om Ryan. Man gör inte så!! Det är fel.
Jag gick ner till tjejerna igen och Nathalie grät fortfarande lika mycket.
Jag satte mig brevid henne och klappade henne lite lätt på ryggen och sa:
-Ryan är fan dum i huvudet! Att han förlorar en tjej som du!
Hon svarade inte utan hon bara log och gav mig en kram.
-Ska vi göra något annat för att sluta tänka på dethär med Ryan ett tag?, frågade Sandra
-Ja!, svarade jag
och Nathalie bara nickade.
Sandra's perspektiv:
-Jag vet! Vi kör singstar!, sa Justin
-Men du kommer ju vinna, hahah
-Never say never, svarade Justin och blinkade.
Jag och Justin började, vi tog "Airplanes".
Never Say Never - Kapitel 46
Jag var orolig nästan hela kvällen. jag testade att ringa lite senare och då svarade Justin!
-Var är du Justin?? Mår du bra??
-Jo det är såhär att.....
-...Mamma har blivit skjuten, fortsatte Justin
-Hon har vaddå?!
-Hon har blivit skjuten..
-Vad hände??!, frågade jag oroligt
-Efter konserten igår, när vi var påväg från arenan till bilen, så kom det ett gäng killar, som var beväpnade. De tänkte skjuta mig, och en av de lossade av ett skott, men mamma puttade bort mig, och istället blev hon träffad.
-Herregud, idioter... Hur mår hon nu?
-Hon mår hyffsat, men jag är fortfarande chokad.. Förlåt att jag inte har svarat när du har ringt eller sms:at, men min mobil har varit avstängd. Man får tydligen inte ha på den inne på sjukhuset..
-Det är lugnt. Men jag har varit jätte orolig!
-Sorry. Men nu vet du iallafall vart jag är oså.. Måste tyvärr lägga på nu, men jag ringer dig såfort jag får tillfälle.
-Okej! Puss.
Vi la på. Jag gick ner till pappa & Camilla som satt framför tv:n..
-Hej gumman, vad gör du där uppe?
-Ingenting.., mummlade jag
-Är allt bra?, frågade pappa
-Njaa, asså.. Pattie, Justin's mamma, har blivit skjuten..
-Va? Vad hände?
Jag berättade allt för de, och jag kände att jag var påväg att gråta..
Pattie är liksom som min mamma.. Det är i hennes hus jag bor i & hon jag pratar med när nåt står på tok.
Och jag vill inte förlora en till, jag har förlorat tillräckligt...
Jag gick upp på övervåningen och gjorde mig iordning, sen gick jag och la mig. Men innan jag sommnade skickade jag iväg ett sms till Justin "Jag älskar dig Justin. Hälsa Pattie!"
( 2 veckor senare.. )
Dagarna rullade på som vanligt, och jag pratade ofta med Justin. Har oxå pratat med Pattie ett par gånger, och hon mår bra nu. De har tagit fast killen/killarna som sköt henne.
Jag har även vart med Hannah en hel del, och hittat på roliga saker med pappa & Camilla. Jag och Hannah har bokat en helg, då hon ska komma till ATL, och det var såklart okej för Pattie & Justin.
Det var dagen innan hemmfärden tillbaks till ATL, och jag hade mycket att göra.. Träffa Hannah & säga hejdå, umgås med pappa, packa och mycket mer..
Jag kunde knappt vänta tills jag fick träffa Justin och Pattie, gosh, vad jag har saknat de!!
Dagen gick som planerat och på kvällen kom Nathalie och sov över hos mig, så att det skulle bli lättare dagen därpå, för planet gick tidigt på morgonen..
Jag vaknade av min förbannade väckarklocka.. Och när jag var tillräckligt pigg väckte jag Nathalie. Vi bytte om, sminkade oss, fixade håret.. o ja.. sånt som tjejer gör på morgonen. Sen gick vi ner och åt en ordentlig frukost. När klockan var 7 väckte jag pappa & Camilla.. Vi pratade i kanske 20 minuter, och sen sa vi hejdå.
PÅ FLYGPLATSEN:
När vi kom fram betalade vi taxichauffören. Det var fullt med folk på flygplatsen, och man fick nästan putta bort folk för att komma fram.. Vi "chekade in" och sen började vi röra oss mot flygplanet. Det var ca 50 minuter kvar tills planet skulle lyfta, men vi orkade inte vänta inne på flygplatsen, eftersom att det var så mycket folk där inne.
Under resans gång sov jag i kanske 40 minuter, lyssnade på musik, och pratade lite med Nathalie då & då.. Ingen av oss gillar flygplansmat, så vi åt inget, vilket betydde att vi var sjukt hungriga..
När vi ÄNTLIGEN landat, tog jag upp min mobil och satte på den, sen sms:ade jag till Justin "Älskling, vi har landat nu, vart är du? :D" Han svarade "Jag väntar på parkeringen, skynda er, jag längtar snart ihjäl mig.. :)"
Vi hämtade våra väskor, och sen småsprang vi till parkeringen.. När jag fick syn på Justin släppte jag väskorna och sprang så fort jag kunde fram till honom. Ja hoppade upp i hans famn, och gav honom miljontals kyssar!
-Herregud vad jag har saknat dig!
-Och jag dig, shawty!
Efter en lång stund släppte vi varandra och han kramade om Nathalie
-Hej! Har saknat dig oxå, Nathis..
-Heh, desamma! sa hon och pussade honom lätt på kinden
Vi satte oss i bilen och åkte hem. FAN va skönt det var att vara hemma i Atlanta igen, jag har saknat det..
Såfort vi kom hem sprang jag in i huset kastade mig runt Pattie,
-Åh, hej gumman!! Gud va vi har saknat dig, sa hon
-Och jag har saknat er!!
Efter nån minut kom Justin och Nathalie in. Patte och Nathalie kramade om varandra, och vi satte oss i köket och pratade om allt som hänt..
-Hörni, jag ska hem till Ryan en sväng. Kommer hem sen!, sa Nathalie
-Okej, ses!
Nathalie's perspektiv:
Jag sa hejdå till de andra, och sen gick jag hem till Ryan. Han tror att vi ska komma hem imorgon, så det blir en överaskning för honom..
När jag kom fram till hans hus, så stog det en bil på uppfarten som jag inte kände igen.. Undra vems det kan vara?! tänkte jag..
Jag knackade/ringde inte på dörren.. Utan jag öppnade den bara.
Jag blev helt paff, det kunde inte vara sant.. Där stog Ryan, och KYSSTE en annan tjej. Hur fan kunde han.
-Är det så man säger "välkommen hem" i din värld eller?!, sa jag och tårarna forsade ner
-Nathalie.. Vad gör du här?, frågade han förvånat
-Vad jag gör här? Jo, jag tänkte överaska min pojkvän. Men, det passade visst inte., sa jag och smällde igen dörren...
-NATHALIE, VÄNTA!, ropade Ryan och öppnade dörren
-Vad?
-Det är inte som du tror...
-Nehe, och vad fan är det då?
-Asså.. Förlåt, förlåt, förlåt!!
-Jag har saknat dig så jävla mycket Ryan, och jag trodde att du saknat mig oxå..men jag hade visst fel, sjukt fel!!, sa jag och tårarna forsade ner för mina kinder
Sen sprang jag, jag sprang allt vad jag kunde.. När jag kom hem slet jag upp dörren, sparkade av mig skorna och sprang upp till mitt rum. Jag satte mig i sängen och kröp ihop. HUR FAN KUNDE HAN?!
Sandra rusade in i rummet..
-Vad har hänt?!
-Ryan kysste...en annan..tjej..
-VA?!
-Mmm
-Fyfan, sa hon och höll om mig
Justin kom upp och jag berättade för honom vad jag hade sett..
-Vänta lite. Jag ska bara ringa ett samtal, sa Justin upprört
Justin's perspektiv:
Hur fan kunde kan göra så? Jag trodde inte det om Ryan...
-Ah, det är Ryan!
-Va fan är det med dig egentligen?!
-Asså... Jag vet inte vad jag tänkte på..
-Nej, jag märker det. Fattar du inte hur jävla sårad Nathalie är nu eller?!
-Jag är ledsen.., sa ha och jag hörde att han grät
-Ryan. Tänk på vad du har ställt till med nu...
Fan för Ryan!! Tror ni Nathalie förlåter honom, eller är det slut mellan de? KOMMENTERA
Juste, jag (Therese) kan inte blogga imorgon på dagen. Jag har fotbollscup. Men jag hoppas att Tilda ger er några kapitel?!
Peppa henne genom en massa kommentarer, så blir hon nog på mer blogghumör, eller vad tror ni?
Never Say Never - Kapitel 45
Sen var jag klar.
Jag satte på mig mina converse och tog jackan..
Sen stack jag. På vägen till Hannah sms:ade jag pappa och sa vart jag skulle..
Efter kanske 10 minuter så var hag framme vid Hannah's hus. Jag gick fram och kanckade på.
*knack knack knack*
Hannah öppnade...
-Hej Hannah!!
-Hej Sandra!! Gud vad länge sedan!
-Hehe jaa!
-Kom in!!
Jag gick in och vi båda satte oss i soffan. Hannah satte på tv:n och det var American idol. Båda vi tyckte att det var tråkigt så vi stängde av.
-Så! Nu vill vi veta det stora frågan..Kysser han bra??
-Ehh..haha..ja!, svarade jag generat.
-Okej..hur träffades ni??
-Jag och Nathalie började i en ny skola och där gick Justin's bästa kompisar Ryan och Chaz och de fixade så att jag blev OLLG och så började vi ses och ja..
-Gud vad romantiskt!!
-Hehe jaa, svarade jag.
Vi satte ett tag och pratade om mig och Justin och sedan om Hannah och hur hon har det. Hannah sa att hon tyckte att det var väldigt tomt utan mig i skolan.
Jag sa att jag saknade henne med och vi bestämde att hon kunde komma och hälsa på mig och Justin i ATL.
Efter ett tag så bestämde vi oss för att dra till bion. Vi åkte buss till bion och när vi kom fram så ställde vi oss i kön och bestämde film.
-Vad vill du se Hannah?
-Hmm..jag vill se något roligt!!
-Samma här!
Vi bestämde oss för att se filmen "trubbel i paradiset". Vi köpte våra biljetter och jag köpte en stor popcorn, MUMS!!
Filmen var grymt kul! Jag och Hannah höll på att skratta ihjäl oss! Hahaha
Efter filmen så drog jag hem och hon till sig, vi bestämde oss för att hon skulle ringa mig imorgon så skulle vi besämma när hon skulle till ATL.
-Hemma!!, ropade jag när jag kom in innanför dörren!
-Vad trevligt!!, ropade pappa och log.
Jag sprang upp på mitt rum och ringde Justin.
(Ringer)
Konstigt han svarar inte..Han brukar alltid svara när jag ringer. hmm..
Jag loggade in på Twitter en stund. Jag skrev : "Awesome day with @HannahL !"
och sen såg jag att Justin inte hade twittrat något. Undra om något har hänt honom??
Jag ringde Pattie och hon svarade inte heller, nu blev jag jätteorolig!!
Jag var orolig nästan hela kvällen. jag testade att ringa lite senare och då svarade Justin!
-Var är du Justin?? Mår du bra??
-Jo det är såhär att.....
Vad har hänt?? KOMMENTERA!! :D
Never Say Never - kapitel 44
-Skoja inte, sa jag och skrattade
Vi la ut våra handdukar och satte oss sedan ner.
-Vill du bada?, frågade Nathalie lite senare
-Visst!, svarade jag
Vi gick ner till vattnet och simmade ut en liten bit. Vi hade verkligen jättekul, tills..
-AJ, skrek Nathalie lite diskret
-Vad är det?
-Jag fick kramp i bröstet, igen..
-Du, det kanske är bäst om vi åker till sjukhuset och kollar så det inte är något allvarligt?!
-Okej, mummlade hon
Vi tog bussen till sjukhuset och när vi kom fram gick vi in och tog en nummerlapp, vi hade nummret 63.
*40!*
Hörde jag någon ropa ut. Bara 23 kvar, super.. NOT.
Vi satt och väntade i evigheter (kändes det som) men tillslut hörde vi *63*
Vi gick fram till receptionen och Nathalie berättade vad det var, och det kom en sköterska och förde oss till ett rum. Nathalie och sköterskan pratade länge, men de kom fram till att det inte var någon fara. Det var något som kallades...kommer inte ihåg men det skulle gå bort med tiden.
Vi tackade för undersökningen och sedan började vi röra oss hemmåt.
-Vilken tur att det inte var någon fara, sa jag till Nathalie
-Ja..
Jag åkte till hem till mig och Nathalie åkte hem till sig. Medans jag gick hem så kände jag att min mobil ringde, jag tog upp mobilen och såg att det stog "Justin" på skärmen.
-Hej Justin!
-Hej Shawty!
-Vad gör du?
-Jag sitter i logen och ska snart upp på scenen.
-Önskar att jag vad där med dig.
-Jag önskar att du var här med..
-Aww..Lycka till älskling!
-Tack. Men du, jag måste lägga på nu, hejdå.
-Hejdå!
När vi lagt på var jag redan hemma, och det var dags för middag. Jag åt upp, snabbt, och sen gick jag upp på mitt rum.
Justin's perspektiv:
När jag & Sandra pratat klart pratade jag med Scooter en snabbis, och sen var det dags att kila upp på scenen.
Jag började med att sjunga "Love Me" och sen rullade vi på med de andra låtarna.. Sen var det dags för OLLG, kvällens höjdpunkt.
Så såg det ut när Justin sjöng OLLG :)
Sandra's perspektiv:
Jag läste ett par sidor i min bok, men sen blev jag så trött, så jag bestämde mig för att släcka ner och sova.
På morgonen dagen därpå vaknade jag av att min mobil ringde, på skärmen stog det "Hannah"
-Hej Hanna!, sa jag trött, men ändå glatt
-Haha, hej.. Väckte jag dig?
-Japp, men det är lungt.. Klockan är ju ändå......oj, den är redan 12?!
-Va bra! Jag undrar, ska vi ses idag? Nu när du ändå är i Flordia?
-Jaa, det skulle vara jättekul! Men, hur visste du att jag var här?!
-Hallå?! Din pojkvän är världens kändaste tonåring.. Han har ju skrivit om det på twitter, dahh!!, sa hon och skrattade
-Haha, det tänkte jag inte på.
Vi pratade rätt länge, och bestämde att jag skulle komma till henne runt 2.
Vi la på och jag satte på mig kläder, drog på mig mascara, fixade håret & sen gick jag ner för att äta frukost.
På bordet låg det en lapp "Hej sömntuta.. Vi åkte & handlade. Ring eller Sms:a om du åker nånstanns. Puss /Pappa & Camilla.."
Jag gjorde iordning lite frukost och satte mig sen i vardagsrummet och kollade på TV medans jag åt.
Sen var jag klar.
Jag satte på mig mina converse och tog jackan..
Sen stack jag. På vägen till Hannah sms:ade jag pappa och sa vart jag skulle..
Dålig uppdatering idag. Kommentera mer, så blir bättre uppdatering.
Vad tycks om den nya designen? - Tack så jättemycket CELINE !!
Btw, KOMMENTERA!!
Never Say Never - Kapitel 43
När jag gått i ungefär 5 minuter så såg jag att Nathalie satt på trottoarkanten..
-Nathalie?! Hur är det?, ropade jag oroligt och började springa
Jag såg att hon höll händerna korsade över bröstet.
-Nathalie.. Vad hände??, sa jag medans jag satte mig brevid henne
-Jag.. fick typ.. kramp i.. bröstet...
-Va? Är du okej? Vi åker till sjukhuset..
-Nejnejnej, det är bra nu.. Kom vi går hem, sa hon och reste sig upp
Jag ställde mig brevid henne och la hennes arm över mina axlar, som ett stöd.
När vi kom hem till Nathalie sa vi Hej till hennes föräldrar, och sen gick vi upp på hennes rum.
-Hörru, är du säker att du mår bra?
-Ja, jag lovar. Det kom plötsligt bara.. Inget mer med det, okej?
-Okejokej, förlåt att jag bryr mig..
-Men det var inte så jag menade, sa hon och gav mig en kram
Vi satte på oss våra mjukisdressar och gjorde oss iordning lite smått. Sen satte vi oss i hennes säng med ett varsit glas cola i handen och pratade om hur mycket vi saknade våra underbara pojkvänner.
Det plingade till i min telefon som låg på skrivbordet, jag reste mig upp och hämtade den. Sms från Justin, "Hej shawty. Ville bara kolla så att allt är bra med dig? Puss" Jag svarade, "Hej. Allt är fint, sover hos Nathalie ikväll. PussPuss!"
Jag la ner mobilen igen, och jag & Nathalie fortsatte med vårat lilla tjejsnack. ja
Justin's perspektiv:
Efter att jag sms:at Sandra gick in på mitt rum och satte på laptopen. Jag loggade in på Twitter, men hade egentligen inget speciellt att skriva.. Så jag loggade, och satte på tv:n istället. Jag hade verkligen skittråkigt, rent ut sagt.. JAG VILL ATT SANDRA SKA VARA HÄR, ÅHH..
När klockan började närma sig 12 gick jag och borstade tänderna, sa sedan godnatt till Pattie & efter det gick jag o la mig.
Sandra's perspektiv:
Allvarligt. Är det möjligt att man över huvudtaget kan sakna någon såhär mycket? Senast jag träffade Justin var IDAG, men det känns som att det var en evighet sen. 2 jävla veckor utan Justin, kill meeeeeeeeee.
Jag och Nathalie släckte runt 1, och vi somnade otroligt fort..
På morgonen vaknade jag av att Nathalie gick runt och sjöng.
-Eh, godmorgon solstråle.., sa jag
-Godmorgon min sköna.. Vad ska vi hitta på idag?
-Låt mig vakna först. Hur länge har du vart vaken egentligen?!
-2 timmar kanske.. Klockan är halv 1, dags att kliva upp kanske?!
-Ah, ge mig 10 minuter bara, snälla..?!
-Visst. Jag går ner och fixar nåt att äta till dig. Kom ner när du är klar!
-Schysst! Förresten, vi kan väl dra till stranden idag?
-Låter toppen.
Hon gick ner och jag låg kvar i några minuter.. Sen ställde jag mig upp och klädde på mig. Det fick bli shorts och en t-shirt idag, enkelt är bäst.
Jag kilade ner till köket, där Nathalie stog och blandade obo'y.
-Here I come, sa jag och log
-Yesbox.
-Taack, sa jag när hon räckte mig brickan med frukost
-Inga problem.. Vi går ut i trädgården.. Det är så härligt väder idag!
Hon gick ut, och jag följde efter.. Vi satte oss på verandan och Nathalie la sig ner och solade medans jag åt.
( 2 timmar senare )
-Oj, va mycket folk det va här, sa Nathalie när vi kom fram till stranden
-Skoja inte, sa jag och skrattade
KOMMENTERA!!!!!!´
Kanske inte världsbäst inlägg... :/
Mer kommer imorgon. Men se till att kommentera, annars blir det inga inlägg. Ok? ;)