Never Say Never - Kapitel 102

Nu vet han om det. Det känns grymmt skönt att han vet att jag talade sanning och att jag inte ljög. Men jag är inte säker på att jag bara ska förlåta honom. Han har sårat mig. Jag har gråtit jättemycket. Och de tårarna kan man inte bara skita i.

Jag tycker endå synd om Justin. Han ångrar sig så mycket, men det är inte rätt att förlåta en så snabbt. Men han behöver ju inte vara själv iaf. Jag tror jag går ut till honom.

Jag ställde mig upp och tog en titt i spegeln. Hmm, jag ser väl ok ut? sen gick jag ut till soffan. Jag satte mig brevid Justin så att han slapp vara ensam. Jag såg hur förstörd han såg ut, han kunde inte fokusera på tv:n han kunde bara fokusera på "vad han har gjort". 
I övermorgon ska vi åka hem, och jag hoppas att vi har löst detta tills dess.

Vi satt en stund och bara glodde på tv:n och sa inte något. Men plötslig sa han...


 


-Sandra, förlåt..
Jag svarade inte. Utan kollade bara på honom med en besviken blick. Det känns faktiskt bra att han iallafall säger förlåt, men jag kan som sagt inte förlåta direkt. Först måste han insè att han gjort fel. Och övertyga mig om att han aldrig gör om det här.

-
Sandra! Justin! Vi ska åka till ishallen och åka skridskor, vill ni följa med? Ropade Erin från nedervåningen.
-Kommer! Svarade vi ungefär samtidigt
Vi gick tysta in i vårat rum. Jag letade fram lite varmare kläder, och gick sedan till badrummet för att byta om.

När vi kom fram till ishallen gick vi ur bilen, och hjälptes sedan åt att bära pakningen. Jag fick låna Erin's skridskor, eftersom att jag inte tagit med egna hemifrån.
Vi letade upp ett omklädningsrum och började sedan knyta våra skridskor. Jag drog på mig min tjockajacka över tjocktröjan och sedan var jag redo att gå ut på isen. Vi alla gick tillsammans, och jag höll Jazzy i handen, så att hon inte skulle ramla. Hon var nämligen inte så stadig när hon gick med skridskor. Haha.

Jag har inte åka skridskor sen flera år tillbaks, det är liksom inget intresse för mig.. Men jag kan ju erskänna att jag var riktigt stolt över mig själv som iallafall kunde stå på isen. Jag var som bambi på hal is medans Justin åkte runt som ett hockeyproffs. Orättvist att han ska vara bäst på allting helatiden..
Tillslut fick jag nog av bambi fasonerna och klev av isen. Jag gick iväg till omklädningsrummet och tog av mig skridskorna, sedan satte jag på mig mina skor och gick därefter tillbaks till de andra som fortfarande åkte omkring på isen. Jag satte mig på en bänk & kollade på. En sak var säker, jag frös. Det var så grymmt kallt i hallen.
Jag andades på mina händer för att jag skulle bli varm, men det hjälpte ju sådär, kanske typ 2 sekunder. Plötsligt såg jag att Justin gick av från rinken, och började gå emot mig.
Han satte sig på bänken brevid mig och började ta av sig sin jacka. Vad gör han? Det är ju skitkallt här.
När han hade tagit av sig sin jacka så satte han den över mina axlar.
-Jag såg att du frös, sa han och log halvt.
-Haha, du har rätt, Tack!, sa jag och log.

Justin stannade ute med mig och vi satt och tittade på när Jazzy och Jaxon åkte.
När Justin gav mig sin jacka så blev jag helt knäsvag. Det är som få film, så romantiskt. Men om det här nu var en film så skulle jag kyssa honom, vilket jag inte gjorde eftersom vi är osams.

Något säger mig att jag ska godta ursäkten från Justin och något säger mig att inte göra det. Jag saknade att skratta med Justin och framför allt prata med Justin.


Nu har jag (Therese) skrivit lite iallafall. :) Kolla gärna in våran fansite - http://fameiseverything.blogg.se !
Kort inlägg. Men vi ville inte att ni skulle få vänta längre...

 

 



Never Say Never - Kapitel 101

Vi satt en stund och bara glodde på tv:n när Justin och Christian spelade. Det var inte speciellt kul, men vad annars ska man göra? Efter ännu en lång stund av tv tittandes så ser jag att Caitlin tar upp något ur sin ficka.
Hon tog ut sin mobil. Jag fick en jättebra (enligt mig) idé! Jag slängde mig fram till Caitlin och tog mobilen ur hennes händer.

-Vad fan gör du Sandra?, utbrast Caitlin
-Ah, så du kallar mig Sandra nu! Inte "mongot" längre va?, jag såg hur hennes min ändrades.
-Ge Caitlin mobilen!, utbrast Justin mitt i allt.
-Tyst!, svarade jag och glodde ner i mobilen. Jag tröck på "meddelanden" och sen på "skickat". Där var de, sms:en.
-TITTA! Utbrast jag och höll fram mobilen rakt framför Justins ansikte. Hans min var obeskrivlig.




Han stog en lång stund och bara tittade på sms:en,
-Ä..r d..ethä..r s.a..n...t?, stammade han och tittade på Cailtin. Cailtlin svarade inte utan tittade bara ner i golvet.
-Hur kunde du göra dethär?!?! Jag trodde du var min vän!
-Men Jus-
-DRA!

Justin's perspektiv:

Sandra höll fram Cailtin's mobil rakt framför mitt ansikte och jag började läsa. Åh nej..Det var hon! FAN!

Jag kände hur ögonen fylldes men jag visade det inte. Jag bad Caitlin att gå hem och hon gjorde som jag sa med Chris efter sig. Hur fan kunde hon göra såhär mot mig?! Det är hennes fel att jag har varit osams med Sandra i flera dagar. Och Sandra talade sanning, och jag trodde henne inte. När jag tänkte på det så högg det till i hjärtat. Jag litade inte på henne, jag litade inte på min flickvän, tjejen jag älskar.

Jag visste inte hur jag skulle göra för att hon skulle förlåta mig, jag försvarade Caitlin framför Sandra, när det var Caitlin som var falsk! Nu brast jag i tårar för att jag var så besviken på mig själv. En sån här pojkvän vill jag inte vara. Jag vill vara en som man kan lita på och som...tror på en.

Nu var det bara jag och Sandra kvar, och jag vågade inte se på henne. Jag ville inte se hennes min, minen som sa "vad var det jag sa". Jag satte mig ner i soffan med händerna framför ansiktet och suckade tungt. Jag hörde hur Sandra rusade upp för trappan. Vad har jag gjort?

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men jag visste att jag skulle säga något. Jag kände att jag var helt öm på ögonlocken efter alla tårar. Så jag torkade försiktigt bort tårarna och gick mot trappan. 
Jag gick med tunga steg upp för trappan och mot "vårt" rum. 
Jag kikade försiktigt in genom springan och jag såg att hon pratade i telefon. Vem var det?

Jag väntade tills hon hade pratat klart och sedan puttade jag upp dörren. Ehm, vad ska jag säga? Jag kommer ju låta dum vad jag än säger.
-
Eh..jag vet inte riktigt vad jag ska säga, sa jag och tittade på henne sorgsätt.
-Eh, förlåt kanske, bara ett tips, sa hon.
-Ahh, förlåt! Jag är så hemskt ledsen! och jag vet att du nog inte förlåter mig en men jag är riktigt ledsen. 
-
Jag skulle ALDRIG göra något sånt här mot dig Justin.
-Jag vet Sandra, men.., jag kom inte på något att säga så jag gick ut och satte mig i soffan.

Det måste kännas skit för henne. Hon försökte förklara. Hur ska jag fixa dethär?

Sandra's perspektiv:

Nu vet han om det. Det känns grymmt skönt att han vet att jag talade sanning och att jag inte ljög. Men jag är inte säker på att jag bara ska förlåta honom. Han har sårat mig. Jag har gråtit jättemycket. Och de tårarna kan man inte bara skita i.

Jag tycker endå synd om Justin. Han ångrar sig så mycket, men det är inte rätt att förlåta en så snabbt. Men han behöver ju inte vara själv iaf. Jag tror jag går ut till honom.

Jag ställde mig upp och tog en titt i spegeln. Hmm, jag ser väl ok ut? sen gick jag ut till soffan. Jag satte mig brevid Justin så att han slapp vara ensam. Jag såg hur förstörd han såg ut, han kunde inte fokusera på tv:n han kunde bara fokusera på "vad han har gjort". 
I övermorgon ska vi åka hem, och jag hoppas att vi har löst detta tills dess.

Vi satt en stund och bara glodde på tv:n och sa inte något. Men plötslig sa han...


Sry, hinner inte mer. Det kanske inte blir så mycket den här veckan. Jag (Tilda) har supermycket läxor och Therese är fortfarande sjuk. :(

Btw, Är det bra att Justin vet? Ska de bli sams? Tell us!

 


Never Say Never - Kapitel 100

Jag gick in i rummet och satte mig mittemot honom på soffan.
-Så? Vad vill du ha sagt? Frågade jag
-Jo alltså.. Det här känns bara så fel...
-Och?
-Och jag vill inte ha det så.
-Nej, jag kan ju erskänna att vi har haft bättre tider. Men det är upp till dig. Du litar inte på mig & det kan inte jag dirket ändra på, ellerhur?
-Du behöver inte vara svartsjuk Sandra!
-Skojar du med mig? Är jag svartsjuk på Caitlin?
-Tydligen. Eftersom du anklagar henne för saker som hon inte gjort!
-Du är jag bara för mycket.. Sa jag och satte händerna för ansiktet
-Kan vi inte bara glömma det hära? Frågade Justin
-MEN VARFÖR?! Kan du bara insè att Caitlin inte gillar mig? DET ÄR HON JUSTIN.
-Har du inte sett vad hon twittrat om dig?
-Det kallas falsk Justin. Hon är riktigt jävla falsk.
Tårarna rann mer för mina kinder. Varför litar han inte på mig? Tillslut klarade jag inte mer. Jag drog av mig halsbandet som jag fått av Justin, tryckte det mot hans bröst & sprang sedan ut ur rummet. Jag sprang in till badrummet & låste dörren efter mig. Sen tröck jag mig imot väggen och gled långsamt ner till golvet. Tårarna forsade ner, & de gick inte att stoppa.

 




Ska jag gå ut? Vad ska jag säga?
Efter en stund bestämde jag mig för att gå ut. Jag öppnade försiktigt badrumms dörren och klev ut. Jag såg inte Justin någonstans, så jag gick runt i nästan hela huset. Var är han?
Men, vad är detdär?,
Tänkte jag när jag hörde snyftningar från Jazmyn's rum. Jag skyndade mig till rummet och när jag öppnade dörren såg jag Justin sitta på sängkanten med händerna framför ansiktet.
-Justin?, sa jag försiktigt.
-Vad?, utbrast han sorgset, men endå argt.
-Jag gillar inte att vi är osams, fyllde han sedan i. 
-Men jag älskar det!, utbrast jag ironiskt.
-Hur ska vi lösa det då?!, frågade han mig.
-Att vi inte träffar Caitlin mer!
-Men de ska komma idag! OK?! Det är mina vänner och du kan inte bestämma men jag träffar och inte!, Småskrek han och rusade iväg.
Jag kände hur ögonen fylldes en en gång och jag kunde inte stoppa det.
Ska de komma idag? IDAG? Fan oxå! Jag hatar Caitlin, varför ska hon förstöra?
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kan ju inte hindra att hon kommer. Skit också! Jag satt inne på Jazzy's rum en ganska lång stund, ända tills jag hörde min mobil vibrera. 1 oläst medelande...okänd.
Jag tog mobilen närmare och läste långsamt sms:et.

"Justin is mine, MINE!"

Men gud! Hur orkar hon? Kan hon inte komma hit och säga det face 2 face istället? Så löjligt!

 

Efter inte så lång stund hörde jag att det plingade på dörren.
Jag reste mig motvilligt från sägen och gick mot dörren. När jag såg Caitlin gjorde det ont i mig. Att hon ens får sätta foten i dethär jävla huset! 

Jag gick fram till Christian och gav han en varm kram och medans jag kramade Chris så kramade Caitlin Justin. 
Efter det så räckte Caitlin fram händerna för att ge mig en kram men jag bara bitch-blickade Caitlin och gick mot vardagsrummet med Chris efter mig. 

Chris satte sig brevid mig i soffan. Caitlin skulle precis komma och sätta sig på min andra sida, och direkt när jag såg det så ställde jag mig upp gick därifrån. Jag vill inte vara nära Cailtin alls, ALLS.
Jag går upp mot "vårat" rum för att få vara ifred, men inte får man vara ifred inte. Direkt när jag skulle stänga dörren så kände jag Justin öppna dörren.

-Vad vill du?, frågade jag argt.
-Sluta vara så taskig mot Caitlin!, hon har inte gjort något alls! 
-Haha!, nee, bara skickat hot sms till mig!!! Men det gör ju inget ellehur!, sa jag ironiskt.
Han svarade inte utan tittade bara på mig och såg besviken ut. Efter en lång stund av bara tystdad så hör jag ljud nerifrån.

-Justin! Sandra! Ska vi spela FIFA??
Haha, Christian och hans FIFA, han får aldrig nog..

Justin tittade på mig med en "ska du med"-blick och jag skakade på huvudet. 
När jag hade "svarat" så stängde han dörren och gick sen iväg..

Jag passade på att logga in på Twitter när jag satt ensam på rummet. Det tog kanske 2 min sen var det igång. Jag tittade lite vad mina kompisar i Florida hade skrivit och plötsligt såg jag att Nathalie hade skrivit. 

"Miss you, @SandraKassar"

Aww..jag saknar henne med! Jag kanske ska ringa henne! Och det var precis vad jag gjorde. 
Jag hämtade min mobil som låg på laddning och sen knappade jag in nummret. Det gick 2 signaler sen svarade Natthis.

-Ja, det är Nathalie!
-Hej syrran! Jag saknar dig jättemycket!
-Sandra! Hej! Jag saknar dig med! Vad gör du?
-Jag sitter här själv på rummet, medans Justin är med Caitlin och Christian.
-Åhh, vad kul! De verkar jätteschyssta! 
-Mmm..verkligen!, svarade jag ironiskt
-Gumman? Vad har hänt?, hörde jag Nathalie fråga. 
Jag suckade tungt och berättade vad som hänt. Som tur vad höll hon med mig. 
-Ingen gör så mot dig! 
-Nää! Berätta det för henne. 
-Men jag måste gå nu Sandra! Hejdå Kram!
-Hejdå! Kram!

Jag önskar att Nathalie hade varit här! Hon skulle ha förstått mig, det gör hon alltid.
Justin förstår oftast men tydligen inte när det gäller Caitlin.  

Jag satt en stund och kollade Twitter, Facebook, och lite annat. Och precis innan jag skulle logga ut från twitter så såg jag att Justin hade twittrat :

"But I love u @SandraKassar"

Va? Trodde han att det var han jag menade när jag skrev "I hate u"? Det var ju såklart Caitlin jag menade.

Efter en stund hörde jag några skratt. Ah, jag kan väl gå ner endå, jag kan ju ha kul med Christian iaf.
Jag stängde ner Twitter och sen for jag ner för trappan och ut mot vardagsrummet. Och när jag kom dit såg jag att det bara fanns en plats bevid Caitlin. FAN Men jag satte mig där endå. Jag pallar iaf inte stå hela tiden.

Vi satt en stund och bara glodde på tv:n när Justin och Christian spelade. Det var inte speciellt kul, men vad annars ska man göra? Efter ännu en lång stund av tv tittandes så ser jag att Caitlin tar upp något ur sin ficka.
Hon tog ut sin mobil. Jag fick en jättebra (enligt mig) idé! Jag slängde mig fram till Caitlin och tog mobilen ur hennes händer.

-Vad fan gör du Sandra?, utbrast Caitlin
-Ah, så du kallar mig Sandra nu! Inte "mongot" längre va?, jag såg hur hennes min ändrades.
-Ge Caitlin mobilen!, utbrast Justin mitt i allt.
-Tyst!, svarade jag och glodde ner i mobilen. Jag tröck på "meddelanden" och sen på "skickat". Där var de, sms:en.
-TITTA! Utbrast jag och höll fram mobilen rakt framför Justins ansikte. Hans min var obeskrivlig.


Kapitel 100, YEEEEY ! What do u think? :) (HEJA SANDRA)

 


Never Say Never - Kapitel 99

-Jag går och lägger mig, utbrast Sandra plötsligt.
-Ehh, Okej! Jag med!, svarade jag och bytte snabbt om.

När jag hade borstat tänderna och släckt alla lampor så gick jag och la mig brevid Sandra. Och när jag kom så vände hon sig om och låg med ryggen emot mig och det var helt tyst.

Sandra's perspektiv:

Plötsligt kände att Justin låg närmare, jag log för mig själv. Vi låg så ett tag bara brevid varandra. Men jag kunde inte sova, även fast jag låg i en jättebekväm säng brevid Justin. Efter en lång stund av tystnad känner jag att Justin lägger sin arm runt mig, och då somnade jag direkt♥



Klockan var 09.54 när jag vaknade. Justin's arm var längre inte runt mig. Jag sträckte på mig & satte mig sedan upp. Jazzy kom in gåendes i rummet.
-Sandja! Sa hon & sken upp.
-Hej Jazzy.

Jag satte på mig kläder & borstade igenom håret lite snabbt. Sedan bärde jag upp Jazmyn & vi gick ner till nedervåningen. Frukosten stog uppdukad på bordet, så det var bara att hugga in. Jazmyn, Jaxon & Erin hade redan ätit. De vaknade lite tidigare. Så jag fick sällskap av Jeremy. Vi åt & åt, men tillslut fick jag inte ner mer mat i magen. Jag tackade så mycket för den goda frukosten & gick sedan upp till badrummet för att borsta tänderna.
Precis när jag stoppat in tandborsten i munnen hör jag hur dörren öppnas, & in kommer Justin.
-Oj, uhm.. Jag visste inte att du var här. Sa han & kollade ner i golvet
-Hallå? Jag borstar bara tänderna? Sa jag med munnen full av tandkräm
-Men jag går till det andra badrummet.
-Gör så.
-Men du? Kom till vårat rum när du är färdig. Vi måste snacka. Sa han och stängde sedan dörren
Jag borstade klart, & drog sedan på lite mascara. Efter några minuter när jag speglat mig klart gick jag ut ur badrummet & följde sedan korridoren bort till vårat rum. Jag knackade lite försiktgt & öpnnade sedan. Och där satt Justin på sängkanten och väntade på mig.

Jag gick in i rummet och satte mig mittemot honom på soffan.
-Så? Vad vill du ha sagt? Frågade jag
-Jo alltså.. Det här känns bara så fel...
-Och?
-Och jag vill inte ha det så.
-Nej, jag kan ju erskänna att vi har haft bättre tider. Men det är upp till dig. Du litar inte på mig & det kan inte jag dirket ändra på, ellerhur?
-Du behöver inte vara svartsjuk Sandra!
-Skojar du med mig? Är jag svartsjuk på Caitlin?
-Tydligen. Eftersom du anklagar henne för saker som hon inte gjort!
-Du är jag bara för mycket.. Sa jag och satte händerna för ansiktet
-Kan vi inte bara glömma det hära? Frågade Justin
-MEN VARFÖR?! Kan du bara insè att Caitlin inte gillar mig? DET ÄR HON JUSTIN.
-Har du inte sett vad hon twittrat om dig?
-Det kallas falsk Justin. Hon är riktigt jävla falsk.
Tårarna rann mer för mina kinder. Varför litar han inte på mig? Tillslut klarade jag inte mer. Jag drog av mig halsbandet som jag fått av Justin, tryckte det mot hans bröst & sprang sedan ut ur rummet. Jag sprang in till badrummet & låste dörren efter mig. Sen tröck jag mig imot väggen och gled långsamt ner till golvet. Tårarna forsade ner, & de gick inte att stoppa.
DUMMA JUSTIN! :/ <3
Kort inlägg, men jag hinner inte mera.
Har vart dålig uppdatering i veckan, förlåt för det..
Vi ska försöka bättra oss. Men vi har rätt mycket att göra i helgen. Så ni måste ha tålamod.. :)


Never Say Never - Kapitel 98

Nu var de bara vi kvar, eller, ja..Erin och Jeremy och Jx2 är ju kvar men det känns som bara vi två.
Det här är ju löjligt! Vi kan inte bara gå och ignorera varandra föralltid! Vi måste lösa det här, men hur?
Jag ska försöka prata med Sandra när jag "får tid".
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eftersom jag inte kan va med Sandra. Så jag satte mig framför tv:n en stund. Och jag zappade mellan kanalerna tills jag hittade något som man kanske kunde se på. Det var någon skum film på tv. Den handlade om en kvinna och förbjuden kärlek. Jag såg på filmen och nu var den inte så skum längre, utan nu var den faktiskt riktigt bra. Men plötsligt kysstes de i filmen och de fick mig att tänka på Sandra. Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och skrev ett sms. Men precis innan jag han skicka det så plingade det till.
1 oläst sms..från Sandra♥
Jag öppnade sms:et och det stog....



"Är det okej om jag sover hos dig inatt? fotöljen e inge skön.//Sandra"

Jag blev lite besviken, jag trodde att hon skulle skriva något annat...
Jag svarade på sms:et snabbt och jag svarade:

"Självklart, finns här om du vill prata."

Jag fick inget svar, utan jag hörde långsamma steg i trappan. Jag satte mig snabbt upp och såg Sandra komma upp. Hon satte sig brevid mig i soffan. Hon satte sig ner med blicken mot tv:n. Efter ett tag böjde hon sig fram och grabbade tag om kontrollen. Hon letade efter rätt knapp och bytte kanal.
-Eyy, jag tittade!, sa jag och log.
-Like I care, svarade hon och jag kände hur mungiporna fall ner.
Ja, hon var fortfarande lika sur..

Jag vill så gärna att vi ska bli sams så att jag kan hålla om henne och skratta med henne, men jag tror fortfarande inte på henne.

-Mat!, hörde jag nerifrån och både jag och Sandra reste oss snabbt ur soffan och gick mot köket.

Sandra's perspektiv:

Jag och Justin reste oss snabbt ur soffan och gick mot köket. Det är jättespänt mellan mig och Justin, och när jag säger jätte, så menar jag JÄTTE!
Justin och jag såg inte alls på varandra alls. Men jag kan faktiskt erkänna att jag saknar hans varma kramar, och hans läppar. Jag vet inte om jag klarar mig länge till.
Jag och Justin tog våra tallrikar och hämtade mat. När jag var klar så bärde jag tallriken till bordet och började äta.

Även fast jag är sur på Justin för att han inte pratar med mig och för att han inte tror på mig, så känns det väldigt bra att jag ska sova hos honom inatt. Att få höra hans andetag innan man somnar och att inte känna sig så ensam.

Jag och Justin dukade av disken och gick upp på "vårt" rum. Jag tog upp laptopen och satte den i kvät. Jag loggade in på Twitter en stund för att se om någon rolig har twittrat. Och mitt i allt såg jag att Caitlin hade twittrat:
"I miss @Justinbieber and his adorible girlfriend @SandraKassar"

Jo tjena, att hon saknar mig, Bitch.
Jag blev så sur på de så jag var tvungen att twittra :

"I hate u!"

Nu kändes det plötsligt mycket bättre, skönt.
Jag stängde ner datan och satte mig vid tv:n. Det har blivit mycket tv och dator nu när man inte har någon att vara med. Om jag och Justin var sams så kunde vi tillexempel gå ut och "upptäcka" Kanada, och det vill man ju inte göra själv.

Justin's perspketiv:

När jag hade ätit klart så stack Sandra upp på rummet och jag gick till Jazzy.
-Hej Jazzy!, sa jag och bärde upp henne.
-Hej Justin!, svarde hon och log.
-Var är Sandja?, fyllde hon sedan i.
-Där uppe, ska vi gå upp?, frågade jag och hon nickade snabbt.
Jag höll kvar henne i famnen och gick upp för trappan.
När jag kom upp såg jag att Sandra satt bänkad framför tv:n så jag gick framför tv:n och släppte ner Jazmyn. Jazzy småsprang fort till Sandra och Sandra bar upp Jazzy i famnen, och då passade jag på att logga in på Twitter en stund.

Efter ca 2 minuter var den på och jag loggade in.
Der första jag fick se när jag loggat in var Sandras tweet. Faaaaaaaan! Hatar hon mig nu också. Jag kände hur ögonen fylldes och det gjorde ont i hjärtat. Men tillslut kunde jag inte hålla mig längre, så nu forsade tårarna ner. Efter en lång stund kom jag på vad jag skulle twittra. Jag twittrade:

"But I love you @SandraKassar"

Och jag hoppas värkligen att hon ser det i tid. Efter en stund gick jag ut till Sandra och satte mig brevid henne.
Jag torkade fortfarande bort en tår då och då, och det märktes tydligen, för att Sandra tittade på mig med en "vad är det?" - blick. och jag torkade snabbt bort tårarna och försökte le.

-Jag går och lägger mig, utbrast Sandra plötsligt.
-Ehh, Okej! Jag med!, svarade jag och bytte snabbt om.

När jag hade borstat tänderna och släckt alla lampor så gick jag och la mig brevid Sandra. Och när jag kom så vände hon sig om och låg med ryggen emot mig och det var helt tyst.

Sandra's perspektiv:

Plötsligt kände att Justin låg närmare, jag log för mig själv. Vi låg så ett tag bara brevid varandra. Men jag kunde inte sova, även fast jag låg i en jättebekväm säng brevid Justin. Efter en lång stund av tystnad känner jag att Justin lägger sin arm runt mig, och då somnade jag direkt♥
Gillar ni det?
Förlåt för inget kapitel igår, många tjatade, men jag (Tilda) fyllde ju år & Therese var upptagen med träningar oså.. Ni överlevde säkert ;) Btw, tack för alla gratulationer!!

VI HAR STARTAT EN FANSITE TILLSAMMANS, HTTP://FAMEISEVERYTHING.BLOGG.SE HETER DEN! CHECK IT OUT!!!

Never Say Never - Kapitel 97

-Hej Sandra!, hörde jag Christian säga
-Hej, sa jag med ett fake-léende.
-Jag tänkte att du kanske ville ha lite sällskap, du värkar ganska ledsen.
-Aww..tack, ja, jag är lite ledsen.
-Får man veta vad? frågade Christian och satte sig brevid mig i soffan.
Ska han få veta? Eller?
-Jag saknar mamma, ljög jag.
-Okej, sa han och klappade mig löst på ryggen med en medlidande blick.
Det kändes så fel att ljuga för Christian, han har inte gjort något emot mig.
-Ska vi spela FIFA?
-Visst! Svarade jag och tog en kontroll.
Vi spelade en stund och jag ägde ut Christian, hehe. Men när vi hade spelat ett tag så hörde vi röster i trappan.
Ska hon komma och störa också?! Tänkte jag surt.

Caitlin kom och satte sig i soffan brevid mig och Justin brevid Christian.



Jag klarade knappt att sitta kvar. Det var jobbigt att sitta brevid Caitlin, men jag försökte ignorera henne.
Jag lyckades en "match" och jag "stylade" lite extra för att de satt och tittade på. Men när matchen var slut så la jag ner kontrollen på bordet. Jag gick ner för trappan och ut till vardagsrummet och kollade efter Jazzy och Jaxon men jag hittade de inte. Så jag gick till deras rum och kollade. Och när jag kom in så såg jag jazzy sitta på mattan. När hon såg mig så lyste hon upp som en sol..
-Hej Sandja!
-Hej Jazzy!, svarade jag och gav henne en kram.
-Vill du va me?, frågade hon hoppfullt 
-Ja, gärna!, svarade jag glatt
-Jaa!, utbrast hon och reste sig upp och letade efter någonting. Jag satte mig bara ner på mattan och väntade på att hon skulle komma och sätta sig igen.
När hon hade hittat det hon sökte så kom hon och satte sig brevid mig.
-Här, sa hon och gav mig en liten docka.
-Tack!, svarade jag och tog emot dockan.

Justin's perspektiv:

Jag och Caitlin gick upp till vardagsrummet och satte oss i soffan brevid Sandra och Christian. De såg ut att ha jättekul tillsammans. De spelade lite till när vi kom och när den "matchen" var slut så stack Sandra. 
Hon har faktiskt ingen andledning att vara sur på mig! Det är inget jag har gjort, det är hon som ljuger om mina vänner, och det är grymt löjligt. Jag har kännt Caitlin jättelänge och jag vet att hon inte gör något sånt. Jag vill inte vara osams med Sandra, för hon är min flickvän och henne jag älskar men, jag vet inte....

När Sandra hade gått så frågade Christian om jag också ville köra. Och varför inte?
Så jag flyttade mig till Sandras plats och tog kontrollen. Det gick inte speciellt bra för mig i början med efter en stund blev jag ganska bra, men Christian var grymmt mycket bättre än mig. 

Medans jag spelade så kändes det som att Caitlin kom närmare och närmare mig. När jag såg att hon hade kommit närmare mig så drog jag mig snabbt bort, och sa:
-Ja går och tittar till Jazzy och Jaxon. 
-Okej!, svarade de båda och log. 
Jag gick ner för trappan och gick mot Jazmyn's rum. men precis när jag skulle gå in så hörde jag Sandras röst. Jag kikade in lite och jag såg att Jazzy och Sandra lekte med dockor. Vad gulligt att hon spelar med för Jazzy!, tänkte jag och log för mig själv.

Jag valde att inte gå in för Sandra var inte speciellt glad, och inte jag med om jag ska vara helt ärlig.
Jag bästemde mig istället för att gå utt till "vårt" rum, eller ja.."mitt" rum nu, tråkigt nog. Jag slet upp laptopen ur dataväskan och satte den i knät. Jag klickade fram internet och loggade in på Twitter.
Jag skulle precis skriva något när jag såg att Sandra hade skrivit "I want 2 go home"
Det högg till löst i hjärtat när jag såg det. Det kändes inte bra alls.
Jag funderade på något att skriva och jag skrev:
"I don't understand you"
och jag hoppas att hon fattar att det var till henne. Sen loggade jag in på Facebook och kollade lite grejer och så läste jag några fanmail oxå. Men plötsligt hörde jag Erin ropa:
-Caitlin!, Christian!, ni ska åka hem nu!
och jag hörde ett snabbt svar tillbaka:
-Okej!!
Jag stängde ner datan för att gå med de ut till hallen och säaga hejdå. Jag gick ut mot hallen och Caitlin och Christian var snart klara att gå. Men medans de satte på sig sina ytterkläder så kom Sandra också, och ännu en gång ser hon inte på mig alls. Jag struntar i det och ger Sandi en kram och sen Christian. Och sammtidigt som jag "kramar" Christian så kramar Sandra Caitlin.
-Det var trevligt att träffas!, säger Caitlin och ler mot Sandra.
-Mmm..jätte!, svarar Sandra tillbaks ironsikt och fake-ler. När hon hade kramat Caitlin så kramade hon Christian och jag gav Caitlin en lätt kram också. Av någon andledning så högg det till i magen när hon kramade Chris. Jag har inte kramat Sandra på mer än ett dygn, det kändes så fel. Och när de vände på klacken så såg jag hur Sandra bitch-blickade Caitlin i ryggen när de var påväg att gå. löjligt...

Nu var de bara vi kvar, eller, ja..Erin och Jeremy och Jx2 är ju kvar men det känns som bara vi två.
Det här är ju löjligt! Vi kan inte bara gå och ignorera varandra föralltid! Vi måste lösa det här, men hur?
Jag ska försöka prata med Sandra när jag "får tid".
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eftersom jag inte kan va med Sandra. Så jag satte mig framför tv:n en stund. Och jag zappade mellan kanalerna tills jag hittade något som man kanske kunde se på. Det var någon skum film på tv. Den handlade om en kvinna och förbjuden kärlek. Jag såg på filmen och nu var den inte så skum längre, utan nu var den faktiskt riktigt bra. Men plötsligt kysstes de i filmen och de fick mig att tänka på Sandra. Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och skrev ett sms. Men precis innan jag han skicka det så plingade det till.
1 oläst sms..från Sandra♥
Jag öppnade sms:et och det stog....
Gillar ni att de är osams? KOMMENTERA GÄRNA! :)
GLÖM INTE BLOGGSVAR!!

Never Say Never - Kapitel 96

Klockan var nu 10 på kvällen & jag kände mig en aning trött. Så jag satte på mig pyamas, tvättade bort sminket, borstade tänderna & sedan tog jag min kudde & gick in till Jazmyn & Jaxon's rum. Jag la försiktigt kudden brevid Jazmyn, och la mig sedan ner brevid henne. Strax därefter somnade jag..
   

När jag vaknade nästa morgon så satte jag mig försiktigt upp och gnuggade mig i ögonen. Jazmyn låg inte brevid mig längre, så jag antog att hon hade gått upp. Jag drog mig tillsängkanten och tog upp min mobil. Oh! Great. Ett till hot-sms. Som om hon inte fattar att jag vet att det är hon. Det stog:

"you're about to lose"

Hon tror att jag inte vet att det är hon. Haha. Vad skönt att de ska åka hem idag! Eller ja Caitlin. Christian är riktigt schysst och han skulle gärna få vara kvar längre. Men Caitlin pallar jag inte med.
Jag tog på mig en hoodie och gick ut till köket. Alla andra hade redan gått upp så de höll på att äta. 
-Godmorgon Sandra!, utbrast Christian
-Godmorgon Chris!, svarade jag tillbaka och log åt Christian, bara Christian.

Varför ska jag vara trevlig och hälsa på de när de båda har något emot mig. Caitlin är fake! Och Justin tror inte på mig. Vad är det för relation när man inte litar på varandra? Det finns faktist något som kallas tillit, men Justin kanske inte vet det än. Det känns som om Cailtin betyder mer för Justin än vad jag gör, Okej..jag vet att det inte är sant men det känns som det! Att han litar mer på henne än mig. 

Det stog redan frukost på bordet så jag sträckte mig fram och tog smöret och började bre mackan.
Jag försökte att inte se Justin i ögonen så mycket som möjligt för jag ville inte tänka på det just nu.  

När vi åt var det jättespänt mellan alla, fast det bara var mellan mig och Justin. Det var jätteobehagligt att sitta där i den pinsamma tystnaden så jag åt snabbt upp och dukade av. Och efter frukosten så gick jag upp på rummet och fixade bland mina kläder. Jag vek det mesta och la det fint ner igen. Jag vet egentligen inte varför jag gjorde det men jag ville ha "någon andledning" att inte vara med Justin och Caitlin. När jag var "klar" så satte jag mig i soffan men händerna för ansiktet. Varför händer detta mig? Jag känner mig så ensam.
Plötsligt hörde jag att någon gick i trappan, jag tog snabbt bort händerna för ansiktet och torkade bort tåren som föll.

-Hej Sandra!, hörde jag Christian säga
-Hej, sa jag med ett fake-léende.
-Jag tänkte att du kanske ville ha lite sällskap, du värkar ganska ledsen.
-Aww..tack, ja, jag är lite ledsen.
-Får man veta vad? frågade Christian och satte sig brevid mig i soffan.
Ska han få veta? Eller?
-Jag saknar mamma, ljög jag.
-Okej, sa han och klappade mig löst på ryggen med en medlidande blick.
Det kändes så fel att ljuga för Christian, han har inte gjort något emot mig.
-
Ska vi spela FIFA?
-Visst! Svarade jag och tog en kontroll.
Vi spelade en stund och jag ägde ut Christian, hehe. Men när vi hade spelat ett tag så hörde vi röster i trappan.
Ska hon komma och störa också?! Tänkte jag surt.

Caitlin kom och satte sig i soffan brevid mig och Justin brevid Christian.

What do u think?


Never Say Never - Kapitel 95

När klockan var runt halv 8 hade Jazmyn somnat i soffan, & Jaxon var lite smågrinig eftersom att han var trött. Så Erin frågade ifall jag ville följa med upp och bädda om de, och såklart ville jag det. Jag bärde upp Jazzy i min famn och gick sedan efter Erin som höll Jaxon. Vi borstade tänderna på de, & satte på de sina pyamaser. Och sedan bäddade vi ner de i deras sänger. Och båda sommnade fortare än kvickt.

Vi gick ner till de andra igen, som satt och kollade på TV. Den ända platsen som var ledig var brevid Justin, så jag var tvungen att sätta mig dära. Han tog min hand, men jag drog snabbt bort den och satte mig med armarna i kors..


Hade verkligen ingen lust att sitta där, så jag reste mig upp och gick in till köket. Jag öppnade ena skåpet & tog fram ett stort glas. Jag fyllde det med vatten, och satte mig på en av barstolarna. Glaset ställde jag på bänken framför mig, och jag skulle precis ta tidningen som låg framme, när jag märkte att Caitlins mobil låg precis framför mig. Kanske ska ta mig en titt? Eller.. Det kan finnas privata saker där. Så jag lät bli. Jag tog upp tidningen och började bläddra igenom den. Men vafan, är jag dum? Nu har jag ju värsta chansen att kolla ifall det är Caitlin som skickat sms:en till mig..! Jag la ifrån mig tidningen, och tog sedan upp Caitlins telefon. Tur, den var inte avstängd. Jag låste upp den, och gick genast in på sms-"flicken". Jag klickade på "skickat", och ja.. DET VAR CAITLIN.

Det bara kokade inom mig. Hur fan kunde hon? Är det mitt fel att Justin gillar mig? (om han nu gör det..) Det är ju liksom inte så att jag kontrollerar hans känslor på något sätt? Fyfan va lågt.

Jag kollade igenom sms:en långsamt. & jag kunde fortfarande inte riktigt förstå att det var Caitlin som skickat sms:en! Jag låste telefonen, och hällde sedan i mig vattnet. Sen gick jag ut till vardagsrummet igen.
-Justin. Kan du komma? Frågade jag & åtminstonde försökte låta glad
-Visst?
Han reste sig upp och började gå mot mig. Jag blängde argt på Caitlin, som inte gjorde annat än att lè. Usch!

-Ja? Vad är det? Frågade Justin och höjde ögonbrynen
-Men hello happyface. Vad har jag gjort dig?
-Du spelar dum.. Hittar på en massa saker. Så onödigt Sandra.
-Jag hittar inte på ett skit. Det ÄR Caitlin som skickar sms:en!
-Seriöst. Ge dig!
-Varför skulle jag hitta på?
-MEN GE DIG! Halvskrek han. & det var första gången han höjde rösten åt mig.
-Jag trodde jag betydde något för dig.. Sa jag & tårarna rann ner för mina kinder! Jag puttade honom åt sidan, & sprang sedan upp till vårat rum. Jag smällde igen dörren och tröck ihop mig längst med väggen. Tårarna bara forsade ner.

Justin har aldrig höjt rösten till mig någon gång. Han såg riktigt arg ut faktiskt. Jag har inte gjort något fel. Okej, man ska inte gå igenom andras telefoner. Men jag hade faktiskt en andledning..

Jag satte på datan & loggade in på Twitter. Jag twittrade "I want 2 go home.." ! Sen loggade jag ut.

Klockan var nu 10 på kvällen & jag kände mig en aning trött. Så jag satte på mig pyamas, tvättade bort sminket, borstade tänderna & sedan tog jag min kudde & gick in till Jazmyn & Jaxon's rum. Jag la försiktigt kudden brevid Jazmyn, och la mig sedan ner brevid henne. Strax därefter somnade jag..
Hoppas det löser sig mellan de! :( :)

Never Say Never - Kapitel 94

Vi gick upp ifrån källaren, & ropade sedan på killarna och sa att vi hittat mobilen. Eller ja.. att JAG hittat den. De kom ner, men fick sedan vända igen, för det var dags att gå & lägga sig. Caitlin & Christian gick in i gästrummet där Sandi redan låg & sov.
Jag & Justin gick först in i Jaxon's & Jazmyn's rum för att pussa på de och säga godnatt.
Sedan knackade vi även på på Erin's & Jeremy's dörr för att säga godnatt.

När vi efter en seg dag kommit i sängs, gav jag Justin en låång kyss & vände mig sedan om. Var inte ett dugg trött, så jag låg och tänkte ett tag. Helt plötsligt kom jag på en sak... Det är säkert Caitlin som skickat hotsms:en till mig!

Jeremy, Jazmyn, Erin & Jaxon.

Liksom, varför skulle hon ha mitt mobilnummer? Det är ju inte så att jag har gett det till henne, eftersom jag inte träffat henne förens idag..
-Justin? Viskade jag och vände mig om lite försiktigt
-Jag trodde du sov. Vad är det? Sa han och strök sin hand löst på min panna
-Ehm, jag... Jag tror jag vet vem som skickat hotsms:en till mig.
-Va? Vemdå?
-...Caitlin...
-Är du seriös? Frågade han och höjde ögonbrynen
-Ja. Varför skulle jag inte vara?
-För att det låter helt sjukt.
-Jag vet. Men ja-
-Ge dig Sandra. Sa han och vände ryggen imot mig.
Oj, värst vad han var glad. Jag kände inte för att sova brevid en tjurig pojkvän inatt, så jag tog min kudde och ställde mig upp.
-Vart ska du? Frågade Justin och satte sig upp.
-Varför bryr du dig? Sa jag argt och gick ut ur rummet. Egentligen fanns det ingen lämpling plats att sova på, så det kändes lite dummt att gå därifrån. Men nu kan jag ju inte gå tillbaka, så jag gick in till det lilla TVrummet och satte mig i fotöljen. Efter några minuter somnade jag, sittandes..

Dagen därpå vaknade jag av att någon petade mig lite löst på armen. Jag öppnade sakta ögonen och såg att lilla Jazzy stog där och kollade upp på mig. Klockan var bara 08.43, men jag kände för att gå upp ändå. Så jag lyfte upp Jazzy och gick sedan ner till köket där Erin stog med Jaxon och lagade frukost.
-Godmorgon Erin! Sa jag och gav henne ett milt lèende
-Godmorgon, sovit gott?
-Jadå. Svarade jag. Fast egentligen hade den här natten varit helt hopplös. Det var inge skönt alls att sova sittandes i en hård fotölj. Usch.

Jag släppte ner Jazzy & hjälpte sedan Erin med frukosten. Vi stekte ägg & bacon. Gjorde pannkakor, tog fram alla sortes pålägg, mackor, joice och massa annat gott. Nån halvtimma senare var vi klara, och även Jeremy & Sandi hade vaknat. Jag hämtade de små som satt och lekte på golvet, och sedan satte vi oss till bords och började äta av den goda frukosten.

Senare kom även Christian, Caitlin & Justin ner. Jag kände hur jävla besviken jag var på Justin som inte trott på mig när jag berättat om Caitlin & hotsms:en.. Det är liksom inte så att jag skulle ljuga om en sån sak, eftersom att det varit riktigt obehagligt att få alla sms. Jag undvek att få ögonkontakt med Justin, och spenderade istället dagen ute på gården med Jazzy & Jaxon. Medans Justin, Christian & Caitlin satt inne och kollade på TV. Verkligen sociala.

När klockan var runt halv 8 hade Jazmyn somnat i soffan, & Jaxon var lite smågrinig eftersom att han var trött. Så Erin frågade ifall jag ville följa med upp och bädda om de, och såklart ville jag det. Jag bärde upp Jazzy i min famn och gick sedan efter Erin som höll Jaxon. Vi borstade tänderna på de, & satte på de sina pyamaser. Och sedan bäddade vi ner de i deras sänger. Och båda sommnade fortare än kvickt.

Vi gick ner till de andra igen, som satt och kollade på TV. Den ända platsen som var ledig var brevid Justin, så jag var tvungen att sätta mig dära. Han tog min hand, men jag drog snabbt bort den och satte mig med armarna i kors..
Hm.. Har Sandra rätt? Är det Caitlin?? :O Kommetera gärna vad ni tror.
Inte så långt inlägg kanske.. Men klockan är ganska mycket, & jag måste börja förbereda inför skoldagen imorgon.. ( Min privata blogg: http://theresetornkvist.blogg.se )

Never Say Never - Kapitel 93

Direkt när han tog min hand så förendrades Caitlins min. Minen gick från glad och rolig, till arg och ledsen. Varför? Det var väl inte för att vi kysstes?
Vi satt en stund och tittade på tv och det var sådär pinsamt tyst igen. Men Sandi avbröt tystnaden och ropade från nedervåningen:
-Caitlin? Chris? Dags att åka hem!


De gick ner, & vi kom efter. Efter några minuter hade de fått på sig skor & jacka, så det var dags att säga hejdå. När de sedan stängt dörren, kände jag hur skönt det var att de hade lämnat huset. Eller, Christian var det inga fel på. Men Caitlin var ju helskumm. Ena stunden pratade hon med mig som vi kännt varandra i evigheter, & sen kunde hon helt plötsligt bli typ arg & ledsen på något sätt. Fattade ingenting.

Jag gick upp på rummet, & satte på datorn. Efter kanske 2 minuter hade datorn satts på, & jag loggade in på Twitter. Jag hade rätt många nya followers, & många hade bett mig följa de, så jag gjorde så gott jag kunde. Efter kanske 20 minuter hör jag hur ytterdörren smälls upp, & det första jag hör är Caitlin's röst. & sedan hörde jag även Christan & Sandi's röster. Vad fan gör de här? Igen.

Jag stängde av datan, & gick sedan ner till nedervåningen. De andra var inne i köket, så jag gick dit.
-Hej, igen. Varför kom ni tillbaka? Sa jag när jag kommit in i köket
-Hej.. Alltså, det är värsta snökaosen ute, så trafiken står helt stilla. Så, vi tänkte stanna här över natten.
-Jaha, jobbigt. Aha, okej.
Justin la sin arm runt min midja, & jag kollade in i hans vackra ögon. Han log imot mig, & jag sträckte mig fram för att kyssa honom. Han besvarade kyssen, & jag bara log inombords. Jag kunde verkligen inte motstå hans underbara läppar.

Christian föreslog att vi skulle kolla på film innan det var dags att gå & lägga sig. & vi alla instämde. Caitlin fick äran att välja ut en film, & det blev "The notebook". Justin's favoritfilm. Även fast vi sätt den massvis med gånger, så nickade jag när hon frågade ifall den filmen dög att kolla på. 

-Någon som vill ha läsk & snacks? Frågade Justin när filmen precis börjat
-Gärna, ska jag hjälpa till? Svarade Caitlin.
-Ja tack.

Justin's perspektiv:

Jag reste mig upp & gick in till köket. Och strax därefter kom Caitlin.
-Chips eller popcorn? Frågade jag.
-Ehm.. Chips! Svarade hon.
-Okej! Kan du fixa drickan då? Tror att det står en cola i kylskåpet, annars finns det nere i källaren.
-Här var det tomt! Sa Caitlin när hon öppnat kylskåpet.
-Okej, då får du gå ner till källaren. Vill du ha sällskap?
-Visst.
Efter att jag hällt upp chips i 2 stora skålar gick vi ner till källaren. Det var kolsvart där nere, så Caitlin uppskattade nog att jag följde med. Vi hämtade 2 stora Colaflaskor, & gick sedan upp igen. 
Caitlin hällde upp drickan i 4 glas & sen gick vi in till Christian & Sandra som satt bänkade framför tv:n. Inte för att Sandra såg så intresserad ut, menmen.
Jag slog mig ner på samma plats som förut, brevid Sandra, och Caitlin satte sig på andra sidan av mig. 
Jag la min arm runt Sandra, och hon lutade sitt huvud mot min axel.

Sandra's perspektiv:

Gud, jag har verkligen ingen lust att kolla på den hära filmen. Men vad gör man inte för sina...kompisar!? Under hela filmen, låg jag lutad mot Justin's axel, & det gjorde faktiskt situationen så mycket bättre. Jag kunde känna doften av hans parfym, vilket var en underbaar lukt. När filmen äntligen tagit slut tog jag mitt glas och en av de tomma chipsskålarna & gick sedan in i köket. Jag ställde in det i diskmaskinen och strax därefter kom de andra och gjorde exakt samma sak.
-Har någon sett min mobil? Frågade Caitlin lite smått oroligt
-Nej, tyvärr. Svarade Justin
-Nej. Men vi kan väll hjälpas åt att leta efter den? Sa jag
-Ja tack. Svarade Caitlin med ett lèende på läpparna.
Christian & Justin tog övervåningen, och jag & Caitlin tog nedervåningen.
-Här, skriv in ditt nummer. Sa jag och räckte fram min mobil
Hon gjorde som jag sa, & gav sedan tillbaks mobilen till mig. Jag tröck på gröna luren och gick sedan iväg för att lyssna om jag hörde en ringande telefon. Men det var tyst. 2:a gången hörde jag inget heller. Så jag testade en sista gång, och hörde en svag signal. Som kom nerifrån?! Efter ett tag kom jag på att det finns en källare i huset. Inte för att jag visste vad mobilen skulle göra där nere, men jag gick dit iallafall.

Fy vad mörkt det var. Jag satte på ficklampan på mobilen, och ringde sedan ännu en gång. And yes, there it was. Jag böjde mig ner och tog försiktigt upp mobilen. På skärmen stog det "4:a missade samtal, från mongot Sandra". För det första, hur fan har hon fått tag i mitt nummer? & för det andra, varför är jag döpt till MONGOT sandra i hennes telefonbok? Oh gosh.. Är det hon som skickat smsen till mig?
Mer hann jag inte tänka förens Caitlin kom ner och drog mobilen ur händerna på mig.
-Åh, tack för hjälpen. Sa hon med ett lèende som var så faklst som det bara kan bli.

Vi gick upp ifrån källaren, & ropade sedan på killarna och sa att vi hittat mobilen. Eller ja.. att JAG hittat den. De kom ner, men fick sedan vända igen, för det var dags att gå & lägga sig. Caitlin & Christian gick in i gästrummet där Sandi redan låg & sov.
Jag & Justin gick först in i Jaxon's & Jazmyn's rum för att pussa på de och säga godnatt.
Sedan knackade vi även på på Erin's & Jeremy's dörr för att säga godnatt.

När vi efter en seg dag kommit i sängs, gav jag Justin en låång kyss & vände mig sedan om. Var inte ett dugg trött, så jag låg och tänkte ett tag. Helt plötsligt kom jag på en sak... Det är säkert Caitlin som skickat hotsms:en till mig!
Så, vad tycker ni? :) KANSKE blir ett till ikv, jag ska iallafall börja på ett nytt kapitel nu, så vi får se om jag orkar skriva ett helt eller om jag fortsätter imorgon. Släng gärna in en kommentar när du ändå är inne på bloggen. Kram!

Never Say Never - Kapitel 92

Vi satt och pratade länge om allt mellan himmel och jord, men plötsligt kände jag att min mobil plingade till. 
Jag tog upp mobilen och det stog:  1 oläst meddelanda, från okänd..
Åh nej! Jag öppanade sms:et och läste. Det stog:

"Sorry but your time with Justin is about to end"

Det är obehagligt att folk har mage att skicka sånna här sms.
-Justin? Kan jag få prata med dig?, frågade jag viskandes
-Visst älskling!, svarade han och tog min hand.

Vi gick till badrummet där ingen skulle höra oss och jag frågade.....


-Justin? Jag gillar inte dehär sms:en, jag blir orolig, sa jag och visade han sms:et
-Gumman, du ska inte vara orolig, inget kommer hända när jag är med dig!, sa han och kramade om mig. 
Jag svarade inte utan besvarade kramen. Sen gick vi tillbaka till de andra.

Jag och Justin tänkte precis sätta oss vid soffan när Justin viskade:
-Ska vi gå upp på rummet? Jag orkar inte sitta och "le och prata" hela tiden.
-Ja gärna, haha, sa jag och skrattade. 
När jag hade svarat så var vi redan påväg upp för trappan. Jag vet, kanske lite otrevligt att bara gå när man har gäster men de såg faktiskt att vi gick.
Jag och Justin var inne på rummet och bara "chillade". Vi var inne lite på Twitter och kollade på tv och ja, "chillade".
Jag hörde att det var någon som gick i trappan så jag gick sakta ut för dörren och såg Christian och Caitlin.
-Hej!, utbrast jag.
-Tja!, svarade Christian glatt.
Jag vände mig om och gick in på rummet igen och de följde med.
Jag satte mig på sängkanten brevid Justin och sammtidigt satte Christian och Caitlin sig mittemot. I början var det lite "spänt" mellan oss, eller ja, jag och Caitlin. Vi pratade inte så mycket. Jag var iaf ganska blyg, jag brukar vanligtvis inte vara speciellt blyg men idag var jag tydligen det.

När vi hade suttit där ett tag och bara var tysta, så hörde jag Caitlin säga:
-Så? Hur träffades ni?
Både jag och Justin tittade på varandra och sen svarade Justin:
-Ryan och Chaz kände henne lite innan och de tipsade mig om att hon kanske kunde bli OLLG och när jag tog upp henne på scen så kunde jag inte slita blicken från henne.

När han sa det blev jag jättevarm i hela kroppen. Jag tittade på honom och och log kärleksfullt.
-Aww..vad gulligt!!, hörde jag plötsligt Caitlin säga.
När hon hade sagt det så blev det inte så tyst längre. Vi pratade på som om att vi hade kännt varandra jättelänge. Hon berättade om sin pojkvän Tyler som hon hade träffat på en färja och så berättade hon om hur hon träffade Justin, Och en massa annat.
När vi hade pratat en stund så tyckte Christian att vi skulle titta på tv och alla instämmde. Jag satt brevid Justin i soffan och så min andra sida satt Christian.

Programmet vi såg på var skittråkigt så jag tittade på Justin istället, haha.
Jag satt och tittade på honom länge, och tydligen så märkte han det.
-Gillar du vad du ser?, frågade Justin och gjorde sin hair-flip och flinade.
-Mycket!, haha, svarade jag och blinkade.
Våra ansikten närmade sig varandra och vi kysstes. Förut kändes det konstigt att kyssas bland folk men du känns det bara naturligt. När vi hade kysst varandra ett tag så tog han min hand och vi vände oss mot tv rutan istället.

Direkt när han tog min hand så förendrades Caitlins min. Minen gick från glad och rolig, till arg och ledsen. Varför? Det var väl inte för att vi kysstes?
Vi satt en stund och tittade på tv och det var sådär pinsamt tyst igen. Men Sandi avbröt tystnaden och ropade från nedervåningen:
-Caitlin? Chris? Dags att åka hem!
Rätt kort, men det kommer mer. (förlåt för dålig uppdatering igår, men vi hade inte tid att skriva..)

Never Say Never - Kapitel 91

Efter kanske en timme så satte vi ner Jaxon i vagnen och vi började gå hemmot.
När vi kom hem så sprang jag lite före och låste upp dörren. Och efter en liten stund kom Justin, Jazzy och Jaxon. 
Vi tog av oss ytterkläderna och gick in. Vilken röra! Jag frågade Justin om vi skulle städa lite och han höll med. Vi plockade lite och så dammsög jag vardagsrummet och så torkade vi lite. det blev jättefint! Jag och Justin är ett bra team.


             ↑  Christian  ↑                                       ↑  Caitlin  ↑

Efter ett litet tag var vi helt färdiga.
-Sandra? Kan jag ta en dusch, så passar du Jazzy och Jaxon?, hörde jag Justin fråga snällt.
-Klart du kan! Svarade jag och gav honom en lätt kyss.
Han gick snabbt upp för trappan och gick in i duschen.
Det kändes inte så konstigt att vara ensam med Jazzy och Jax, jag är ganska van att vara med barn. 
Medans Justin duschade så satt jag och Jazzy och Jax och lekte på mattan. Men plötsligt kom Justin ner.Vad fort det gick!
Men som man säger: Tiden går fort när man har roligt! Haha

När han kom ner så bytte vi plats så jag tog en dusch och han var med "barnen". 
Efter några minuter var jag klar, och jag virade handduken om mig. Och när jag kom ut ur badrummet så smet jag direkt till vårat sovrum. Jag satte på mig svarta jeans med ett svart linne och en rutig skorta över.
Och så torkade jag snabbt mitt blonda hår och tog på mig lite mascara. Sen var jag klar, det blev jättefint!

När jag kom ner för trappan såg jag min Justin, han satt på mattan med Jazzy och Jax. Fy vad snygg han var! (som alltid).
Jag gick och satte mig brevid Justin och vi två satt och väntade på Christian och Caitlin. 
Men efter ett tag blev det långtråkigt att leka "på mattan" så jag och Justin bestämde oss sen för att sätta på tv:n. så jag ställde mig upp och gick och knäppte på tv:n.

Jazzy och Jax satt fortfarande på mattan så Justin gick och satte sig brevid mig. 
-När kommer de egentligen?, frågade jag Justin fundersamt.
-Vet inte, jag ringer och kollar. 

Justin's perspektiv:

Jag tog upp mobilen och ringde Christian. Det gick tre signaler sen hörde jag Christian säga:
-Eyy Justin!
-Tja! När kommer ni?
-Vi kommer snart. Det var bara lite kö.
-Okej! Vi ses snart då!
-Ja! Seeya! 
Christian's perspektiv:

Det ska bli jättekul att komma till Justin. Det var jättelänge sedan, och så hade jag hört att han hade sin tjej med till Kanada också, så det ska bli jättekul att träffa henne också!
Men det är jättestörande att sitta i köer. Och Caitlin var lite..Ja..spidad om man säger så, men hon brukar bli det av "Monster energi". Så jag fick en liten ful idé, jag tyckte att det skulle vara lite kul att visa alla det och lägga ut det på "Youtube". Haha, så det var precis det jag gjorde!


Caitlin i bilen, hehe.

Efter kanske en halvtimmes kö så var vi strax framme. Jag plockade undan mina grejer som jag hade "stökat till"  och sen var vi framme. Jag tog mina grejer och klev ut ur bilen. Vi gick fram till dörren och knackade  *knack* *knack*. Och innan vi ens han tänka så öppnade Justin dörren.
-Hey!, sa Justin och gav mig en kram.
-Ey bro!, sa jag tillbaka och besvarade kramen.
Sen hälsade han på Caitlin och Sandi. (Sandi är deras mamma)
Men sen när jag gick en bit in så såg jag en blond tjej och jag antar att det är Justin's flickvän.
-Hej! Jag är Christian!, sa jag och skakade hand
-Hey! Sandra!, svarade hon.
Sen gick hon och hälsade på de andra.

Efter en stund kom Erin och Jeremy hem. Vi hälsade på de också och sen satte vi oss och pratade.
Jag pratade mycket och var "social" men Caitlin satt och höll på med mobilen. Väldigt socialt...(Not)

Sandra's perspektiv:

Det var jätteroligt att träffa Christian och Cailtin! De var supertrevliga båda två, men det var något i Caitlins blick som gjorde mig nervös. Som att hon ville säga något. Men jag struntade i det och gick och satte mig i soffan. Det tog inte lång tid tills alla var vid soffan. 

Vi satt och pratade länge om allt mellan himmel och jord, men plötsligt kände jag att min mobil plingade till. 
Jag tog upp mobilen och det stog:  1 oläst meddelanda, från okänd..
Åh nej! Jag öppanade sms:et och läste. Det stog:

"Sorry but your time with Justin is about to end"

Det är obehagligt att folk har mage att skicka sånna här sms.
-Justin? Kan jag få prata med dig?, frågade jag viskandes
-Visst älskling!, svarade han och tog min hand.

Vi gick till badrummet där ingen skulle höra oss och jag frågade.....
Vad sa hon? Vem är det som skickar sms:en? Kommentera!!

Never Say Never - Kapitel 90

Justin's perspektiv:

När vi kommit hem igen var klockan 18.13 & vi var sjukt trötta. Jazzy & Jaxon ville se på Musse Pigg, så vi satte på filmen åt de. & sedan kilade vi upp till rummet. Jag kastade mig i sängen, & Sandra kom efter. Hon la sig tätt intill mig, & jag la min arm runt henne.
-You know you love me, I know you care.., viskade hon i mitt öra.
-Yes, I do!, sa jag & kysste henne ömt.




Sandra's perspektiv:

Jag vaknade och gnuggade mig försiktigt i ögonen. Hur mycket är klockan? Jag kollade på klockan och den var 3.36. Vi somnade inte sent igår haha, jag la mig försiktigt ner för att inte väcka Justin och sen somnade jag snabbt om.

-Godmorgon!!, hörde jag en liten röst säga. Jag satte mig upp och slog upp ögonen. Det var lilla Jazmyn som hade kommit upp.
-Godmorgon!!, svarade jag och bärde upp henne. Justin sov fortfarande, så Jazmyn kröp fram till Justin och petade försiktigt han på huvudet. Efter en stund hörde jag honom säga:

-Sandra..Sluta..

-Jaj heter Jazmyn!, svarade Jazmyn honom. Precis när han hörde det så slog han snabbt upp ögonen och satte sig upp och sa:
-Hej Jazzy!
-Hej Justin!
Justin satte sig snabbt upp och gullade med Jazmyn. Men plötsligt så hörde jag att dörren smälldes igen nerifrån.
Jag gick fort ner och kollade vad det var. Det var ingen där så jag skulle precis gå upp när jag såg en liten lapp ligga på bordet. Jag trog upp lappen och läste, det stog:

Hej! Hoppas att ni har sovit gott!
Jag och Jeremy var tvungna att åka iväg en stund,
så ni får vara lite barnvakt.
Jaxon ligger och sover och Jazzy gick precis upp till er.
Och det finns lunch i kylen om ni vill ha.
Ha en bra dag!
Juste, Christian och Caitlin kommer på middag idag. 
Kram Erin

Jag småsprang upp till Justin och Jazzy och visade de lappen (eller, ja, Justin).

-Vad ståj de?, frågade Jazzy
-Att Chritian och Caitlin kommer idag!
-Jaa!!, utbrast Jazmyn och sprang runt lite i rummet.

Justin kollade på mig med en "är det okej?-blick" och jag nickade och log. 
Han log tillbaka och vi gick ner. 
Justin började göra frukost och jag gick in och tittade till Jaxon.
Jag lyfte försiktigt upp honom i famnen och försökte väcka honom.
Tillslut öppnade han sina små ögon och tittade på mig. Direkt när han såg att det var jag så log han. Jag log tillbaka och bärde honom ut till Justin. 

-Här kommer min baby! Utbrast Justin.
-Hehe, jaa, här kommer han. 
-Han? Jag trodde du var en tjej, haha
Jag småskrattade lite, och sedan satte vi oss och åt. 

Jazmyn och Jaxon satt och lekte i vardagsrummet så vi hade koll på  det medans vi åt
-Tycker du att det ska bli kul att de kommer?
-Ja! Jag har sätt deras videos och de verkar vara sjukt roliga!
-Vad bra!, svarade Justin och log halvt.

När vi hade ätit klart så satte vi oss i soffan. 
-Vad vill du göra idag då?
-Vet inte, kanske vi kan gå till parken med Jazzy och Jaxon. 
-Jättebra!
Jag bärde upp Jaxon och hjälpte honom att satta på honom hans jacka och skor.
Och samtidigt som de, hjälpte Justin Jazmyn. 
När vi var klara med de så satte vi på oss våra ytterkläder. 
Man kände sig så vuxen, eller, ja "stor" när man var barnvakt. Men jag skulle nog inte kalla det barnvakt eftersom de är mycket roligare med Jazzy och Jaxon. Hehe..,

Justin satte Jaxon i vagnen och vi gick mot parken. Det var en ganska lång bit att gå men ingen av oss tyckte att det var speciellt jobbigt. Jag gick och höll Jazmyn i handen och hon pratade på om någon docka som hennes kompis hade haft. Jag förstog tyvärr bara hälften av vad hon sa, men det var kul att lyssna endå.
När vi kom till parken så parkerade vi vagnen och började "leka". Justin och Jag satte oss på en mörkblå bänk och tittade på när Jazzy och Jaxon lekte. De är nog de sötaste små barn jag har sätt!

Plötsligt så ringde Justins mobil. Han tog snabbt upp mobilen ur fickan och svarade:

-Ja, det är Justin, mm, jaa, Okej, Jadå, men,  okej vad bra!, mm, Hejdå.

(lagt på)

-Vem va det? Frågade jag Justin. 
-Det var Erin, hon sa att Christian och Caitlin kommer lite tidigare. Så att de är här om ungefär 3 timmar.
-Okej, det är ganska snart! Vad roligt!!
-Ja! Jag håller med, svarade Justin och log.

Efter kanske en timme så satte vi ner Jaxon i vagnen och vi började gå hemmot.
När vi kom hem så sprang jag lite före och låste upp dörren. Och efter en liten stund kom Justin, Jazzy och Jaxon. 
Vi tog av oss ytterkläderna och gick in. Vilken röra! Jag frågade Justin om vi skulle städa lite och han höll med. Vi plockade lite och så dammsög jag vardagsrummet och så torkade vi lite. det blev jättefint! Jag och Justin är ett jättebra team! 


 What do you think? Kommentera! <3

  

 

 


Never Say Never - Kapitel 89

-Händer det ofta?
-Jätteofta, sa jag och gav henne ett lätt smile.
-Haha, okej, sa hon och log sitt perfekta léende.
Jag gick in på "herrernas" och Sandra gick in på "damernas".

Jaxon, Justin & Jazzy (Jazmyn) ♥

Sandra's perspektiv:

Det var himmla trångt inne i omklädningsrummet, nästan obehagligt. Jag bytte om lite snabbt för att vara ute så fort som möjligt. Orkade inte trängas. Jag låste in allt i ett skåp, sen gick jag ut till stället där vi skulle träffas.
Justin, Jeremy & Jaxon var redan klara, killar ska alltid vara så snabba.  Nu var det bara Erin & Jazzy kvar. & efter kanske 5 minuter var de oxå färdiga. Vi började röra oss mot bassängerna/ruchbanerna, & WOW vad stort det var. Jag följde med Erin & de små till barn bassängen. Och Justin & Jeremy kilade upp till den största ruchbanan. Tuffingar där. 

-Så, du är oxå artist nu?, sa Erin & log när vi satt i den lilla bassängen & höll koll på de små.
-Nja, artist & artist. Jag är väl påväg, hoppas jag.
-Okej. Jag tycker iallafall att du är jätteduktig!
-Tack..

Justin & Jeremy lurade iväg mig till en massa ruchbanor. Vissa var skitläskiga, men ändå jätteroliga! Jag "lekte" även med Jazzy & Jaxon en heldel. Dagen blev väldigt lyckad.

När klockan började närma sig 17.00, var det dags för oss börja röra sig hemmåt. Så killarna gick till deras omklädningsrum & tjejerna till vårat.
När jag var helt färdig, knöt jag mina converse & drog på mig jackan. Sen satte jag mig på en bänk i omklädningsrummet för att vänta på Erin & Jazzy som vara på toaletten. Jag drog upp mobilen ur jackfickan.. 1 oläst meddelanda, från okänd.. Åh, inte igen. Jag öppnade sms:et, & det stog:

"U tock him away from me. And now, I'm gonna take him back"

Och vad ska det här betyda?
När vi kommit ut ur omklädningsrummet stog alla 3 och väntade på oss. Jag höll upp mobilen framför ansiktet på Justin, & han läste noga igenom sms:et.
-Omg, vem är det som håller på?, sa Justin & la sin arm runt mig.
-Jadu, vem vet?
-Vi, snart.. Hoppas jag iallafall.

Justin's perspektiv:

När vi kommit hem igen var klockan 18.13 & vi var sjukt trötta. Jazzy & Jaxon ville se på Musse Pigg, så vi satte på filmen åt de. & sedan kilade vi upp till rummet. Jag kastade mig i sängen, & Sandra kom efter. Hon la sig tätt intill mig, & jag la min arm runt henne.
-You know you love me, I know you care.., viskade hon i mitt öra.
-Yes, I do!, sa jag & kysste henne ömt.

Kort inlägg, men jag har träning.. :) Tilda kommer att skriva snart, så håll utkik.

Never Say Never - Kapitel 88

Vi gick in, & det var verkligen sleeptime för oss. Vi var helt slut efter flyg&bilresan. Efter att vi borstat tänderna & bytt om, kröp vi ner brevid varandra i sängen. Jag tröck mig intill honom, och la handen på hans mage. Hans arm var över mig & vi kysstes, passionerat. Sen sommnade vi som små barn.




Morgonen därpå vaknade jag av att Justin kysste mig lätt på min panna.
-Godmorgon bieber!
-Godmorgon!
Jag reste mig upp och och gick emot badrummet.
-Justin? Jag tar en dusch.
-Okej, svarade han och log.
Sen gick jag in i duschen. 

Justin's perspektiv:

När Sandra gick in i duschen så passade jag på att byta om och fixa mig jag med. Det känns jätteroligt att vi är i Kanada och speciellt roligt när Sandra är med. Jazzy och Jaxon ser ut att gilla henne mycket också. Vi kommer att ha så kul! Plötsligt öppnades badrummet och ut kom Sandra. Sandra hade bara en handduk runt sig. Gud vad vacker hon är! Jag gick fram till henne och tog tag i hennes midja (utanpå handduken) och kysste henne ömt. Hon besvarade kyssen och log.

Och när vi båda hade gjort oss iornning så gick vi ner. Och direkt Jazzy och Jaxon fick syn på oss så kom de springandes. Sandra satte sig ner och gullade lite med de. Hon är så gullig med barn..

Efter ett tag så tycke vi att vi kanske borde gå och äta frukost. Fast man kunde leka med de hur länge som hälst!
-Godmorgon! Sovit gott?, utbrast Erin och tittade på oss.
-Godmorgon!, jadå!, svarade Sandra
Jag tittade på Sandra och log. Hon log tillbaka och sen satte vi oss vid frukostbordet.
Jag hällde upp lite juice i mitt glas och sedan tog jag en macka. Jag skulle precis drick lite juice när jag hörde Erin säga:
-Vill ni följa med till "Waterworld" idag?
-Ja! gärna, men vad är det?, frågade Sandra lite generat
-Det är ett vattenland. Det finns massa vattenrushbanor och annat.
-Gud vad kul!, sa Sandra och tittade på mig och log. 
Sandra åt snabbt upp maten och sprang upp på rummet och hämtade en bikini. Hon var som ett litet barn.

Jag ställde in disken och sedan följde jag efter. När jag kom in i rummet såg jag tt det var kläder överallt.
-Vad gör du?, sa jag och flinade
-Ehh..försöker hitta min bikini, svarade hon och småskrattade.
-Haha, okej. 

När vi båda hade hittat våra bad-kläder så gick vi ner till Jeremy och Erin igen. 
-Vi är klara!, utbrast Sandra
-Vad bra, men då går vi då, svarade Erin glatt.

Jag och Sandra satte på oss våra skor och sedan gick vi ner till parkeringen. Sandra gick runt bilen och satte sig i baksätet och jag gjorde detsamma. Jag satte mig tätt intill Sandra, och så tog jag hennes hand. Hon tittade på mig och log, sedan böjde hon sig framåt och kysste mig lätt i bilen. Men plötsligt avslutade Sandra.

-Nej, mer!, sa jag och flinade.
-Sparar lite till senare, sa hon och blinkade.
Jag log och la armen om henne. 

Efter kankse 25 minuter var vi framme vid "waterworld". Vi tog med oss våra bad-grejer och sedan gick vi emot badet. Sandra höll Jazzy och Jaxon i varsin hand. Vi gick in genom den stora dörren och in till receptionen.

-4 vuxna och 2 barn.  
 -Det bli-Vänta? Är du Justin Bieber?, frågade hon och tittade på mig.
Fan oxå. Det sista jag vill är att någon känner igen mig.
-Ja!, sa jag och fejklog.
-Men då behöver ni inte betala, ni är så välkommna så!, sa hon och öppnade dörren.
-Åh..tack vad schysst!
Egentligen gillade jag inte när jag fick gratis saker. Okej, det är kul man behöver ju inte liksom betala, men det får mig känna mig för ovanlig. Lite saker vill jag ju betala själv.

Medans vi gick kom Sandra emot mig.

-Händer det offta?
-Jätteoffta, sa jag och gav henne ett lätt smile.
-haha, okej, sa hon och log sitt perfekta léende.
Jag gick in på "herrernas" och Sandra gick in på "damernas".


Mini I know, Men ledsen för superkass uppdatering! Vi har varit mycker upptagna båda två. Snart händer det grejer i novellen så Watch out!


Never Say Never - Kapitel 87

Jag satte på mig mina svarta converse och sedan gick vi till parken. När vi kom till parken så satte jag mig på en gunga och Nathalie satte sig brevid mig. Medans killarna testade skateboard rampen.  

-Så ni ska åka till Kanada ikväll?, frågade Nathalie
-Ja! Jag kommer sakna dig jättemycket!
-Och jag kommer sakna dig! Men vi har ju våra pojkvänner som tur är, haha..
-Ja, det är tur! Jag vet inte vad jag skulle göra utan Justin, jag älskar honom mer än vad jag älskar något annat. Med honom blir jag hel.
-Aww..Vad gulligt! Jag känner precis samma för Ryan. Han är mitt allt, vi är perfekta för varandra.
-Jag är så glad för din skull!
-Detsamma!



Jag & Nathalie satt en stund, ostörda, och bara pratade om allt möjligt. Vi umgås ju inte lika mycket nu för tiden, med tanke på att Nathalie sover hos Ryan varje kväll, nästan. Och jag går inte i skolan längre. Men vi får väll se till att träffas mera på fritiden.

Efter kanske nån halvtimma hade killarna tröttnat på skateboard rampen, så vi började röra oss hemmåt igen. Och gissa vad vi gjorde hemma hos Ryan? Jo, vi spelade FIFA. Fy vad kul det är. Ryan har lärt mig lite tricks, så Justin blev helt paff när han såg hur grym jag var. Haha.

När klockan började närma sig 7, var jag & Justin tvugna att åka. Tråkigt nog. Men vi hade ju något riktigt kul att se fram emot - KANADA! Vi sa hejdå till våra underbara vänner, och sen gick vi ut till bilen.

Fyfan vad mycket fans det var på flygplatsen. Och mer än hälften skrek mitt namn, kändes grymmt coolt.
-Välkommen älskling, välkommen!, viskade Justin i mitt öra & skrattade.

När planet lyfte, satte jag in IPODhörlurarna i öronen & strax efter sommnade jag.

-Älskling, vi är framme.. sa Justin och skakade lite lätt på mig
Jag sträckte på mig, & reste mig sedan upp. Justin kom efter, och vi klev av planet.
När väskorna var hämtade och allt var som det skulle, var det dags att möta upp Jeremy, Justin's pappa.
Vi gick till utgången, där vi skulle träffas, och som planerat, så stog Jeremy där och väntade på oss.
När de fick syn på varandra sken de upp som solar, & började småspringa emot varandra.
De stog & höll om varandra länge, men sen släppte de taget om varandra & jag fick hälsa på Jeremy.
-Hej, Jeremy heter jag, sa han & räckte fram handen
-Hej. Och det är jag som är Sandra, sa jag och greppade hans hand
-Jodu, jag har hört mycket om dig, sa han och log
-Hah, jaså?, sa jag och kollade lite generat på Justin
-Ja. & du är väldigt duktig på att sjunga måste jag säga.
-TackTack!


Jeremy hjälpe oss med väskorna, & vi gick mot bilen som stog bara nån minut härifrån. Skönt, för jag orkade verkligen inte gå långt.

Bilresan från flygplatsen, hem till de, tog ungefär 20 minuter. Och hela bilresan satt vi och pratade om vad vi skulle hitta på den kommande veckan. De hade verkligen planerat det hära, tur att vi tackade JA, för det verkar som att det kommer bli en grymmt rolig vecka här i Kanada.

Klockan 22.37 rullade bile upp på infarten, &  vi var äntligen framme. Deras hur var verkligen urgulligt. Och utanför, på gården, stog Erin, Jazzy & Jaxon och väntade på oss. Fy vad söta de var. Har ju sätt massvis med bilder på de som Justin har visat. Men att se de in real life var helt annat. Justin sprang fram till de och gav de varsin låååång bamse kram. De såg så nöjda ut att ha sin storebror hos de. Även jag hälsade, och de var inte speciellt blyga. Precis som Justin. Bara pratar & pratar, oavbrutet. Haha!

Vi gick in, & det var verkligen sleeptime för oss. Vi var helt slut efter flyg&bilresan. Efter att vi borstat tänderna & bytt om, kröp vi ner brevid varandra i sängen. Jag tröck mig intill honom, och la handen på hans mage. Hans arm var över mig & vi kysstes, passionerat. Sen sommnade vi som små barn.
Sorry, var rätt svårt att komma på ngt att skriva. Men jag hoppas det dög?
Men nu är de ju i Kanada & de kommer hitta på en massa skojiga saker.
Har ni något tips om en "aktivitet" som de kan göra?? :)

Never Say Never - Kapitel 86

Gud vad kul! Har alltid velat åka till Kanada. Och det ska bli väldigt kul att få träffa resten av Justin's familj. Längtar!

Jag kände för att lägga mig rätt tidigt idag. Så när klockan var runt 10 gick jag upp & borstade tänderna. Sen gick jag in till rummet där Justin satt bänkad framför datan. Han märkte inte att jag kom in, så jag smög fram bakifrån och ruffsade till hans hår. Shit vad han blev rädd.
-Hahahhaha, förlåt om jag skrämmde dig.
-Mhhhhm!, sa han och lotsades se allvarlig ut
Han såg att jag var påväg att gå & lägga mig. Så han stängde ner datan, drog av sig kläderna och kröp ner brevid mig. Vi låg & pratade en lång stund, sen blev jag alldeles jättetrött.
-Älskling, jag måste verkligen sova nu. Kan inte hålla ögonen öppna längre.
-Blunda, sa han. Jag blundade, som han bad mig att göra. Nån sekund senare var våra läppar pressade mot varandra. Jag ville inte sluta kyssa honom. Han är helt perfekt.




Jag vaknade tidigt nästa morgon. 7.32, för att vara exakt. Jag låg kvar en stund och höll om Justin. Men sen tyckte jag att det var dags att kliva upp. Jag tog min mobil som låg på fönsterbrädan över oss & sen kysste jag försiktigt Justin's läppar.

När jag gick i trappan, så såg jag att jag hade 1 oläst SMS. Från okänt nummer. Åh, nej. Inte igen. Jag öppnade sms:et, och det stog:

"You're not safe in Canada. I promise you. :@"

Herregud. Vem fan är dethär??
Jag skakade lite försiktigt på Justin så att han skulle vakna.
-Va? Mmm, godmorgon...
-Godmorgon Justin!...Du, jag har fått ett till hot-sms!
-Va? Igen?, sa han och satte sig hastigt upp. 
Vänta? Hur visste hon/han att jag skulle till Kanada? Vi fick ju reda på de igårkväll..

Jag struntade i det för nu, och jag gick in i duschen. När jag hade duschat klart så virade jag handduken om mig och gick ut från badrummet. Jag såg att Justin fortfarande inte hade gått upp. 
-Älskling, du måste gå upp nu!, sa jag och Kysste honom.
-Okej då, snygging. 
Jag log mot honom och han log tillbaka. 
Jag gick ner och fixade frukost till mig och Justin medans han gjorde sig iordning. 
Medans jag stog och hällde upp juice så kände jag att någon placerade händerna på min midja. Jag vände mig om och kysste hans vackra läppar.

-Du?, sa han mellan kyssarna.
-Ja Justin?
-Ska vi dra till Ryan och Nathalie idag?
-Ja, det kan vi väl. Men vi kan väl packa först?
-Sure!

När vi hade pratat klart gick jag och Justin upp på vårat rum och började packa. Jag gick och hämtade min jättefina resväska och drog med mig den till rummet. Jag packade med mig mina favorit kläder, och hämtade även neccisären som jag packade ner viktiga saker i. Smink är ett måste. Vet inte varför egentligen, Justin säger att jag är lika vacker utan. Jag packade också med lite andra saker som kan vara bra att ha med sig.

Justin's perspektiv:

Nu ska vi snart åka, det ska bli så roligt att träffa familjen igen. Och nu får Sandra äntligen träffa Jazzy och Jaxon. Men jag tycker att det är jättejobbigt att Sandra får hot-sms från fans. Hur fick de hennes nummer?
Jag vet ju att inget av de som står i sms:en kommer att hända men det gör mig ändå orolig.
Medans Sandra packade så packade jag med. Jag packade ner 6 par supras, haha ganska många. Och så packade jag ner massa andra grejer. Lite grejer var också till Jazzy och Jaxon. 

Men när jag var klar så gick jag ner för trappan med min väska och efter kanske en kvart var Sandra också klar.
Vsa hejdå till Pattie och sen rullade vi väskorna till bilen. Vi bärde upp våra väskor i bilen och sen åkte vi till Ryan.
När vi kom in så satt Nathalie, Ryan och Chaz där.
-Eyy!, sa jag när vi kom in.
-Tjaaaa Bieber!, svarade Chaz

Sandra's perspektiv:

Justin och jag slog oss ner brevid varandra i soffan. 
-Så? Vad ska vi gör då?, frågade Nathalie
-Typ, dra till parken?
Alla instämmde.

Jag satte på mig mina svarta converse och sedan gick vi till parken. När vi kom till parken så satte jag mig på en gunga och Nathalie satte sig brevid mig. Medans killarna testade skateboard rampen.  

-Så ni ska åka till Kanada ikväll?, frågade Nathalie
-Ja! Jag kommer sakna dig jättemycket!
-Och jag kommer sakna dig! Men vi har ju våra pojkvänner som tur är, haha..
-Ja, det är tur! Jag vet inte vad jag skulle göra utan Justin, jag älskar honom mer än vad jag älskar något annat. Med honom blir jag hel.
-Aww..Vad gulligt! Jag känner precis samma för Ryan. Han är mitt allt, vi är perfekta för varandra.
-Jag är så glad för din skull!
-Detsamma!

(Therese skrev lite i början. Men inte mkt alls, heh♥)


Never Say Never - Kapitel 85

Senare på kvällen, när de andra gått hem och jag & Justin var ensamma hemma, bad Justin mig att gå upp till vårat rum en liten stund för att han skulle fixa en sak.

Ungefär 40 minuter senare fick jag komma ner igen. Gud vad mysigt han gjort det. Det var ljus all over the place och min otroligt vackra pojkvän stog lutad mot väggen. Vad höll han i handen?


Jag gick fram till honom, och kysste hans mjuka läppar.
-Varför allt detta?, frågade jag & log
-För att det är våran 6 månaders-dag. Alltså har vi vart tillsammans i ett halvår nu.
-Skojar du med mig? Usch vad hemsk jag känner mig. Att jag inte höll reda på det, sa jag med en ledsen min.
-Älskling det gör inget. Huvudsaken är att vi iallafall firar den, ellerhur?
-Men ändå. Sämsta flickvännen.
-Nej, bästa flickvännen, sa han höll han fram en liten grå ask, & bad mig öppna den. Jag gjorde som han sa, och i asken låg det ett silverhalsband, det var en liten bricka som det stog "Min ängel" på. How sweet?

Den kvällen hade vi underbart kul tillsammans. Vi åt gott, skrattade, pratade & lyssnade på musik. Vi avslutade kvällen med en film, som vi båda sommnade till.

När jag vaknade nästa morgon var klockan 10.23 & Justin hade tydligen gått upp redan. För han låg inte kvar i sängen. Jag sträckte mig efter mobilen, och såg att jag hade 1 oläst SMS. Från okänt nummer. Jag öppnade SMS:et och det stog:

Roses are red, violetts are blue. If you breake Justin's heart, I will kill you.

Vad är det för nolifer som sitter & skriver hot-sms ? Och hur fan har hon/han fått tag på mitt mobilnummer? Weeeeeeird. 

Jag gick ner till Justin som satt i vardagsrummet & visade honom sms:et. Han blev helt paff. Och lite orolig oxå. För liksom, personen som skrivit har ju på något jävla sätt fått tag på mitt nummer. Och kan ju sprida det hur lätt som helst via internet! 
 
Den dagen gjorde vi inte speciellt mycket. Kollade på TV istortsätt hela tiden.
På kvällen ringde Justin's telefon och han gick iväg för att prata.
När han kom tillbaks såg han jätteglad ut, och jag undrade såklart vem det var som ringde.
-Det var pappa! Han undrar ifall vi vill komma & hälsa på i Kanada? Jazzy & Jax saknade tydligen mig. Och de ville att jag skulle komma. Så, jag tackade ja. Följer du med mig? De skulle jättegärna vilja träffa dig oxå.
-Åh vad roligt! Självklart följer jag med. När åker vi?
-Redan imorgon.
-Toppen. Tid?
-Vi bör åka hemmifrån runt 7, på kvällen. Så vi kommer fram sent.
-Okej. Men då kan vi ju packa imorgon? Eller?
-Yes.

Gud vad kul! Har alltid velat åka till Kanada. Och det ska bli väldigt kul att få träffa resten av Justin's familj. Längtar!

Jag kände för att lägga mig rätt tidigt idag. Så när klockan var runt 10 gick jag upp & borstade tänderna. Sen gick jag in till rummet där Justin satt bänkad framför datan. Han märkte inte att jag kom in, så jag smög fram bakifrån och ruffsade till hans hår. Shit vad han blev rädd.
-Hahahhaha, förlåt om jag skrämmde dig.
-Mhhhhm!, sa han och lotsades se allvarlig ut
Han såg att jag var påväg att gå & lägga mig. Så han stängde ner datan, drog av sig kläderna och kröp ner brevid mig. Vi låg & pratade en lång stund, sen blev jag alldeles jättetrött.
-Älskling, jag måste verkligen sova nu. Kan inte hålla ögonen öppna längre.
-Blunda, sa han. Jag blundade, som han bad mig att göra. Nån sekund senare var våra läppar pressade mot varandra. Jag ville inte sluta kyssa honom. Han är helt perfekt.
Hm, inte världsbäst inlägg direkt. Men vi är skittrötta. x) Vänta tills de är i Kanada, där kommer det hända grejer (a)

Never Say Never - Kapitel 84

Sandra's perspektiv:

Vart ska vi nu då? Han ska alltid hålla på med en massa överraskningar. Fast jag kan ju erskänna att jag gillar det, haha.
När bilen stannat, och vi klivit ut, såg jag att vi var utanför BIO:n. Så, det blir film iallafall. Inte för att det går nån särskillt bra film just nu. Kollade upp det tidigare imorse. Menmen, det blir säkert bra. Vi gick in i byggnaden, och Justin gick aldrig till kassan för att köpa biljetter. Han gick raka vägen till salong 9.



Wierd. Man brukar ju åtminstonde betala när man kollar på BIO? Men tydligen inte när man heter Justin Bieber, eller nåt. Nej men seriöst. Vad gör vi här egentligen?

När vi kommit in i BIOsalongen var det helt tomt. Inte en ända kotte befann sig därinne. Justin drog med mig till stolarna längst upp, och vi satte oss ner.
-Justin, nu får du faktiskt berätta vad vi gör här?
-Jag tänkte inviga en sak, med dig.
-Och vad tänkte du inviga?
-Sätt på dig de här.., sa han och räckte fram ett par lila 3Dglasögon.
-Du skojar med mig?, sa jag med snopen min
-Nope. Nu ska vi kolla på NEVER SAY NEVER!
Jag gav honom en lååång kyss, och efter det startade filmen. Jag flätade in min hand i hans, och min blick var riktad mot filmduken hela tiden.

När filmen slutat, fann jag inga ord. Jag har aldrig sett en bättre film. ALDRIG. Allt kändes så verkligt.
-Älskling, vad tyckte du?
-Justin, DEN VAR BÄST!

Hemma i soffan satt Ryan, Chaz & Nathalie. & de hade tydligen bestämt sig för att vi 5 skulle köra Sanning eller Konsekvens. Och vi var självklart på.
Det var jag som började fråga, & min fråga gick till Chaz.
-Nämn en tjej i vår ålder som är grymmt het?, sa jag och blinkade
-Jasmine, lätt.
Alla började busvissla, och jag bara skrattade. Men när jag tänker efter, så skulle de passa jättebra tillsammans. Deras personligheter går ihop på nåt sätt.
Nu var det Chaz tur, & hans fråga gick till Justin.
-Vad var det första du föll för hos Sandra?
-Her eyes, her eyes make the stars look like their not shining...
-Aw, tack älskling.
Justin's fråga gick till mig.
-Hm. När du inte kände mig, alltså var ett fan, vad var det som gjorde mig så speciell?
-Hah, dum fråga. Din röst, dina betydelsefulla låtar, ditt skratt, din sexiga mage, dina ögon, ditt smile.. Ja, allt.
Han kysste mig ömt, och jag bara log. Egentligen är det helt ofattbart att jag sitter här, just nu, & kysser JUSTIN BIEBER. Nu när jag tänker tillbaks på hur många miljontals fans han har, & jag var en av de miljonerna. Thanks god.
Min fråga gick till Ryan.
-Nämn en låt, som passar bra in på Nathalie.
-One Time. För att världens snyggaste kille är med i videon.
-Man tackar, sa Justin med största hånflinet
-Jag syftade mer på mig. Idiot.
-Ryan, det är meningen att man ska vara seriös när man kör dethär.., sa jag och gav honom "blicken".
-Okejokej. Nej, men jag tar One Time, för att låttexten passar utmärkt.
Nathalie rodnade lite, och gav honom sedan en kyss.

Senare på kvällen, när de andra gått hem och jag & Justin var ensamma hemma, bad Justin mig att gå upp till vårat rum en liten stund för att han skulle fixa en sak.

Ungefär 40 minuter senare fick jag komma ner igen. Gud vad mysigt han gjort det. Det var ljus all over the place och min otroligt vackra pojkvän stog lutad mot väggen. Vad höll han i handen?
Kommentera gärna, ;)

Never Say Never - Kapitel 83

*Knack Knack*

-Kan jag komma in?, frågade jag lite blygt
-Mm..
Jag öppnade dörren och klev in i rummet. Där satt Justin, på sängkanten med röda uppsvuldna ögon. Han hade gråtit. Jag satte mig bravid honom, och kände hur en tår föll ner för min kind.
-Gråter du?, frågade han och kollade på mig med en sina underbart vackra, gyllenbruna ögon.
-Snälla. Låt mig förklara.
-Varsågod, prata på.
-Tack. Nu, under tiden Nick & Jasmine har vart här, så har jag kännt hur Nick kollat på mig. Försökt röra vid mig. Eller åtminstonde vara nära mig. Det har vart oerhört jobbigt, men jag har försökt igonrera det bara. Och idag när varken du eller Jasmine var hemma så höll han på mer än vanligt. Och jag ville ville vara ifred. Så jag gick och tog en dusch. Sen helt plötsligt ser jag hur Nick kommer in i rummet, och jag hann inte greppa dag i en handduk, innan han såg... ja, mig.  Jag bad honom gå, och han gick ut ur badrummet. Men stannade dock kvar i vårat rum. Så när jag kom ut i bara underkläder, stog han där utan t-shirt. Jag satte mig ner för att prata med honom, men jag hann liksom inte börja innan du kom in i rummet..., sa jag och tårarna rann ner för mina kinder.
Han sa ingenting, utan satt bara och kollade, rakt ner i marken. Jag hoppade lite närmare honom, och tog sedan tag i hans händer. Hans huvud riktades mot mig, och jag kollade in i hans gudomliga ögon.
-Justin, är jag fortfarande din shawty?



Han kollade på mig en lång stund. Sen omfamnade han mig.
-Ja, shawty.., viskade han i mitt öra och kysste mig sedan ömt. 
-Jag älskar dig Justin, & jag skulle ALDRIG vara otrogen, ALDRIG.
-Jag älskar dig oxå. Förlåt för att jag inte låtit dig förklara förens nu. Förlåt.
-Det gör inget. Huvudsaken är att jag fått göra det nån gång, och att du litar på mig.
-Du är bäst gumman. Glöm aldrig det.
Jag drog mig tätt intill honom, och han la sig försiktigt ner, med mig över sig. Jag stoppade in handen under hans t-shirt och smekte hans sexiga mage. Jag kysste försiktigt hans hals, för att jag visste att det var hans svaghet. Hans händer greppade tag om min midja, och nu var det han som kysste min hals. Jag fnissade lite försiktigt, och sen avbröt jag lite.
-Ska vi?
-Ja, om du vill?
-Om jag vill!, sa jag och blinkade
Han började dra av mig kläderna, så jag bara hade underkläderna på mig (& ja, jag hade på mig samma underkläder som jag sovit i.)
-Sexyyy bitch, sa han och bet sig i underläppen.
-& det ska komma från rätt käft, sa jag och "kastade" mig över honom. 

♥And then - we did it again♥ 

1 VECKA SENARE...
-Jasmine har åkt hem, :(

Det var torsdag, och klockan var 11:03. Jag stog i köket och gjorde iordning frukost till mig & Justin.
Jag har hoppat av skolan, och får istället hemundervisning tillsammans med Justin. För nu har ju även jag kommit in i musikbranchen, och det tar mesta dels av tiden. Och det funkar heller inte att gå till skolan utan att någon kommer fram och ber om autogfraf, ställer frågor, vill ta kort eller prata om Justin. Det kan bli en aning jobbigt faktiskt.

När jag brett klart mackorna & hällt upp juicen var det dags att väcka Justin. Jag kilade upp på rummet & kysste hans läppar.
-Godmorgon älskling.
-Godmorgon sunshine.
-Frukosten är färdig, kommer du ner?
-Självklart. Kan du ge mig mina kläder?
Jag gick fram till stolen som hans kläder hängde på, & räckte de sedan till honom.
-Kom ner när du klätt på dig, se jag glatt och gick ut ur rummet.

Jag kände på mig att det här skulle bli en kul dag. Varför vet jag inte. Men jag gick på magkänslan.
När Justin kom ner satte vi igång att äta. Mums.
-Så, vad ska vi hitta på idag?, frågade jag med munnen full av macka
-Haha, sötnos. Jag vet faktiskt inte. Kanske kan ha en filmdag? Eller har du något förslag?
-Haha, filmdag låter toppen. Men vi har ju typ sett alla som finns här hemma. Så vi kan väl åka & köpa nya?
-Det kan vi göra. Närdå? Nu?
-Ehm, jag ska bara duscha först. Sen drar vi.
-Okej!

Justin's perspektiv:

När vi ätit klart gick Sandra upp och duschade, & jag plockade undan våra tallrikarar och glas. Sen ringde jag...några ärenden.

1 TIMMA SENARE..

-Justin, vart är vi påväg? Filmaffären ligger inte åt det hära hållet?, frågade Sandra
-Uhm, jag vet.
-Så?
-Vi ska göra en annan sak, sa jag och log brett
-Jaså. Byebye movieday.
-Var inte så säker på det.

Sandra's perspektiv:

Vart ska vi nu då? Han ska alltid hålla på med en massa överraskningar. Fast jag kan ju erskänna att jag gillar det, haha.
När bilen stannat, och vi klivit ut, såg jag att vi var utanför BIO:n. Så, det blir film iallafall. Inte för att det går nån särskillt bra film just nu. Kollade upp det tidigare imorse. Menmen, det blir säkert bra. Vi gick in i byggnaden, och Justin gick aldrig till kassan för att köpa biljetter. Han gick raka vägen till salong 9.

Vi har inte haft tid att blogga tidigare idag. Men det kommer ett inlägg till ikv. Så håll utikik, :)


Tidigare inlägg Nyare inlägg